Åter i vårt rätta element, hundarna och jag…Hundspannssäsongen är nu igång. Vi har kört den första övernattningsturen. Denna gång var det två Australienare som hade bokat årets första körning. Vi har kört hundspann, grillat fläsk, eldat, snackat om allt från politik till natur och livet i allmänhet. Det är alltid intressant att få höra hur saker fungerar på andra sidan jorden. Ofta känner jag mig så privilegierad att få jobba med detta. Möta människor och byta erfarenheter. Ofta får man höra att kunden alltid har rätt och prata aldrig politik med dina kunder. Så fel detta är. Man kan prata om i princip allt bara man gör det med respekt för varandras åsikter.
Att åter få stå på en släde bakom ett hundspann är bara underbart. Känna kraften från hundarna. Jobba lite för att hålla släden på rätt kurs i kurvor och i den såhär års lite knölig terrängen. Uppförsbackarna är också härliga när man får springa på lite själv för att assistera hundarna. Nu vill jag bar ut igen och köra längre och större spann. Färdas in i de Lappländska markerna. Många sjöar är riktigt bra i år att färdas efter. Lite snö och hyfsat säkra isar. Med gäster färdas vi förstås bara bara där vi har koll på issäkerheten. Tältcampen, månsken, några stjärnor och lite norrsken. Novemberljuset är fint att jobba med när man fotograferar.
Från tundraliknande vidder öster om Vistasvagge till högalpint i Mårma.Sju dagar på luffen i okända fjäll. Sol och värme, dimma, regn och lite svalt. Ingen snö och åskovädren gick runt oss. Fina vyer, en trevlig och inspirerande grupp. Tre av deltagarna var 76 – 60 år och gjorde exakt samma saker som oss yngre. Ja kanske inte riktigt. Vi yngre badade och tvättade oss inte varje kväll i det kalla vattnet som den tuffare generationen. Om jag fått komplex?
Tanken slår mig väldigt ofta hur mycket hemma jag känner mig där ute. Naturen känns inte ogästvänlig på något vis. Som människa är man ju en del av den. Ganska otroligt egentligen att man kan leva som jag får göra just nu.
Bilfärden hem från Kiruna igår var också underbar. 220km Lapplandsväg framför sig. Bra musik. Stanna på några ställen, dricka kaffe och utbyta tankar. Sedan köra vidare. Låta tankarna vandra runt. Se solen gå ner. Mer musik och bromsa in så att man inte tappar styrlappen ifall blåbilen kommer. Livet leker! Mitt hem denna vecka. Isranunkel som håller på att slå ut. Solen påväg ner och det är sovdags. Sista nattens tältcamp i Lapporten.
Turen kommer bitvis att gå igenom något fjällpass. Dennaa bild från Kebnekaisefjällen 2012.Idag bär det av mot för mig okända fjäll på en tur som faktiskt heter okända fjäll. Kommer att leda en STF grupp från Årjosjokk upp till Abisko. Färden skall enligt planen gå öster om Vistas, via Mårma och igenom Lapporten ner till Abisko. Områden som jag ännu aldrig färdats igenom.
Kameran är med laddade batterier. Kommer att plåta som vanligt. Kanske kan det bli material som är användbart till något annat i framtiden. Känner mig verkligen privilegierad som får leva och färdas så mycket ute i fjällen och skogarna här i norr.
Stina kom hem igår efter en ridtur i Saltoluokta med Sofia på Vájal Ride in Sapmi. Turen hade varit kanonbra. Senare i höst är planen att Stina ska hjälpa till att rida hem hästarna över fjället. Idag blev det tydligen inte en enda bild. Ibland ska man bara uppleva.
Stina med systerdöttrar på ingående efter en paddeltur.Sommaren tuffar och går. Kanoter transporteras nästan dagligen hit och dit. Det är folk som hittat oss på nätet och vill hyra kanoter. Sedan drar de ut några dagar eller upp till ett par veckor. De söker naturupplevelser och distans till samhället. Där står man kvar på land och ser dem skjuta ut kanoterna och paddlarna för dem rytmiskt iväg in i Lappland.
Det blir nån kortare guidning emellanåt. Annars så har det snickrats lite prylar. Prototyp till paddel och bärok till en av kanadensarna är klart. Nu kvarstår testningen av dessa. Annars så är hjortronplockningen riktigt rolig i år, men tiden vill inte räcka. Bären står på rad och nästan hoppar ner i hinken av sig självt! Hjortronen är frustrerande många. Detta bara ett par kilometer från vårt hus. Strandhugg med kaffeeld hör till på våra guidade kanotturer.
Jack Wolfskin på sluttningarna ovanför Saltoluokta fjällstation.Förra hösten jobbade vi två veckor med outdoorföretaget Jack Wolfskin. De kontaktade oss och behövde olika locations i skandinavisk fjällmiljö. Massor av mail, bilder, beskrivningar av miljöer och situationer bollades fram och tillbaks. Slutligen hittade vi ett upplägg som vi trodde skulle kunna komma att fungera.
Fotograf, modeller, producent och massor av lådor med kläder, tält, ryggsäckar, sovsäckar och ja allt möjligt kom till Lappland. Närmare bestämt 19 stora låder. Två trevliga och intensiva veckor avverkades i ett raskt tempo. I våras kom resultatet. Bilder, film och texter med Jack Wolfskinprodukter kom ut i kataloger, på webben osv. Det känns bra att Skandinavien som outdoorområde lyfts i tyskland. Men även bra för dem då de fick sina produkter i en fantastisk miljö!
Ni hittar bilderna från Swedish Lapland på sidorna 38-87 i Jack Wolfskins katalog här on-line. De valde Jokkmokksområdet bland annat för den image som vi har av att vara ett vildmarksområde. En resurs vi verkligen skall vara stolta för här i kommunen.
Vad tycker då jag om Jack Wolfskin produkterna? Ärligt vill ni veta förståss. Jag är absolut inte köpt av dem annat än att hitta platser för fotografering. Precis som alla andra utrustningsföretag så har de produkter jag gillar skarpt men även produkter som jag inte ens tycker borde få finnas på marknaden. Man måste kolla på produkt för produkt. Men jag använder idag en ryggsäck från Jack Wolfskin Atlas 2 som är 10 år gammal. Den är grymt bra (test kommer senare i sommar)! Men deras nyare säckarna är utrustade med allt för mycket krimskrams så de tycker jag blir på tok för tunga.