Efter en dag med hundar och gäster har vi landat i tältcampen. -25C ute men varm och behaglig värme sprider sig från den glödande vedkaminen. Med oss har vi 22 av hundarna fördelade på 5 stycken spann. Ina (Gangsteriina från Finnland) tillbringar sin livs första natt i skogen på seriöst jobb. Hon är inte året ännu. Ögonlocken är tunga och vill stanna stängda då jag blinkar. Kroppen är skönt trött efter dagens tur. Nu är det dags att knoppa in.
Jag tycker redan att jag märker att ljuset ute är annorlunda. Det är framför allt lite mer av det, ljuset alltså. Solen har jag fått se helt ovanför horisonten, givetvis uppe från en lite högre höjd, men ändå. Det va solen! Bor man här uppe i norr så är det en sån sak som man bara uppskattar. Samma sak med första barfläcken som tinar fram. Doften från tinad mark efter månade med bara frusen snötäkt mark.
För er som inte känner till Lars Monsen så är det på tiden att ni gör det! Han är en norsk äventyrare som skriver böcker, blivit programledare och TV kändis. Nu producerar han friluftsprogram på löpande band.
Lars Monsen och hundarna är en satsning som han gör tillsammans med NRK (Norska SVT). Under den kommande 6 årsperioden skall han försöka att bli världens bästa hundförare inom långdistans. Nu har de två första avsnitten kommit på NRK. Detta avsnitt som jag klippt in här visas inte på TV utan hittas endast på nätet.
Stina och jag har noggrant kollat igenom filmen från Femundlöpet och våra tävlingsnerver börjar komma i gungning. Starten närmar sig med stormsteg och det oundvikliga kommer. Snart står vi där med utselade spann klara för start. Fjärilar i magen finnes redan nu!
Där sitter den förtvivlade mannen eller kvinnan och förtvivlat rullar och klämmer på den lånade vintersovsäcken. De trycker i ena änden och det bullar ut i den andra. Hela kroppstyngden används. Hur hårt de än tycks rulla så måste de ändå jobba 30 minuter för att sedan få sovsäckspaketet ner i påsen.
Oftast börjar jag skratta. Ibland avbryter jag direkt och visar hur man lättast gör. Ibland iakttar jag ett litet tag eller tills mitt kaffe är färdigdrucket. Jag måste ju också få ha lite roligt och ingen kan ju bli skadad. När jag är i stan så kollar säkert folk roat på mig då jag gör bort mig.
Kära vänner. En sovsäck eller ett tält skall icke rullas. Man strular ner allt i packpåsen! En sovsäck så tar du fotänden och trycker den längst ned i botten på packsäcken. Sedan matar du bara vidare med resten av säcken. Pressa, vålda och tryck bara ner den. Den blir dessutom lättare att få ur säcken då den ska ut igen.
När det gäller tält så är fördelen med att strula ner dels att det är snabbare. Den kanske största vinningen är kanske att du inte får veck på samma ställe av duken varje gång. Militärtält och tältkåtor måste man dock rulla för att få ihop. Lycka till nästa gång du ska packa!
När mörkret sänker sig och vi stannar till för en sen lunch ringer min mobil. Det är Stina som står mitt i skogen med en skoter som inte vill gå. Växellådan var ur funktion. Nu måste hon också komma hem på nått vis och vi saknar spår sista milen till kojan. Nilas, som är född med motorolja istället för blod åker ut och bärgar Stina med skotern. Sånt blir man tacksamt glad över!
När vi kommer fram till den kvarlämnade skoterkälken upphör spåret och vi måste lasta slädarna. Lilla Chicks, en av våra hundar, har redan kastat in handuken och sitter i en av slädarna. Vi lastar det vi behöver i slädarna och sedan börjar eländet. Mitt 6-spann orkar inte rubba släden så den sista milen får vi springa och knuffa allt framåt. Det isar under slädarna, snö packas i bromsarna och ingenting går lätt. Ett tag trodde jag att vi skulle få stanna i skogen.
Vi kommer fram till kojan och familjen är muntra och glada om än trötta. Pappan som sa att han var trött redan efter 9 kilometer! Såna här upplevelser vill jag vanligtvis skona mina gäster ifrån men det blir ibland äventyr på riktigt. De var glada och förflyttade sina egna gränser avsevärt mycket framåt. Nu vet de hur det är att vara trött på riktigt! Själv så ser jag fram emot Femundlöpet för då har jag bara ansvar för mig själv.
Chicks kom igång och gick resten av turen utan större problem. Resten av turen förflöt riktigt bra förutom att en av gästerna trillade igenom isen i ett gamalt vattenhål, jag höll knappt på att få eld under en lunch då det bara fanns surgran att elda och lite annat smått och gott.
