Tvådagars vardagstur i skogen
Vatten underlättar
Så ligger jag ute på spåret igen. Denna gång med tre gäster och 19 hundar. Allt flyter fint med turen och nu ska jag strax ner i sovsäcken.
Vattenhålet underlättar verkligen. Vi slipper springa med snö och is för att få vatten. Även denna gång högg vi med yxa men nu är det nog läge för isborren. Isarna växer nämligen en hel del under vintern.
Flippa känner på älg
Flippa ligger bara 50 meter före mitt spann längs det krokiga spåret. Plötsligt hör jag hur hon skäller aggressivt bakom nästa kurva. När jag får ögonen på henne står hon med lågt huvud och försöer eya (stirra) fast en älg. En älg som med bakåtvikta öron signalerar att den är mycket irriterad när den kliver upp på spåret mot Flippa. Den hamnar nu mellan mitt spann och min kära lilla border collie. Utan att tänka mig för ropar jag snabbt ’Flippa HIIIIT’. Med et snabbt språng kastar hon sig rakt på älgens huvud och tacklar till den. Sedan innan älgen hinner reagera springer hon in mellan benen på den och jag tror hon nyper till den i ena hasen. Därefter kommer hon snabbt mot mig men vänder om framför mina ledarhundar som jag precis fått stopp på. Älgen kikar snabbt bakåt mot mig och lufsar sen in i skogen medan Flippa rusar fram på spåret bakom den vidare åt det håll vi tidigare var påväg. Allt gick ohyggligt snabbt. Flippa hade lika gärna kunnat bli sparkad. Hade hon själv fått välja skulle hon nog vallat älgen till mig o spannet. Själv hann jag varken bli rädd eller få adrenalin. Det gick helt enkelt för snabbt för en man som mig…
Tillbaks till verkligheten
Här kommer lite bilder från turen. Detta skulle ju inte bli någon slädhundsblogg utan en friluftsblogg. Jag upptäcker hur mycket hund det faktiskt är i våra liv. Vi pratar hund, kör hund, tänker hund, drömmer hund men äter hund det gör vi inte ännu.
Working Husky Sammy
Idag roade jag mig med att sätta Sammy ( Working Husky Sammy) som ledarhund. Han har nog aldrig blivit testad fram tidigare då han är lite speciell. Nu satte jag fram honom tillsammans med Rikos som är en av Stinas huvudledare. Sammy tittade på mig som om det var hur naturligt som helst. Sedan jobbade han helt som vanligt, gick på kommandon i spårkorsningar och betede sig som vilken annan ledarhund som helst. Däremot so tog han vid flera stopp en sväng bak och tjorvade till linorna lite.
Vi har idag kört fram till en liten koja. Här blir vi två nätter innan vi styr österut mot Jokkmokk. I princip är allt som vanligt. En del saker går bra andra mindre bra. På mindrebra kontot står att mina skor är slu efter ett år. Det måste varit vävfel för nu är det hål runt om på mina Kamik Oslo. Detta är tredje eller fjärde paret och aldrig förr har de gått sönder på dett viset! Nu trycks det in massor av snö hela tiden. Riktigt skitdåligt är det. Får åtgärdas efterturen.