Påväg igenom Svenska Lapplands pärla. Pärlälvens källsjöar dvs Karats och Peuraure området. Gamla skogar omger de små lågfjällen som sticker upp lite här o var. Pärlälvens naturreservat är ett område som ligger utanför nationalparker och världsarvsområden. Få besökare gör att området har en härlig vildmarkskaraktär.
Vi har nu varit påväg under tre dagar. En mellanlandning i Årrenjarka med en fantastisk middag i restaurangen. Röding på en bädd av hemlagat potatismos. Thomas som är med för andra gången på exakt samma tur valde denna tur igen bland annat just för maten i Årrenjarka berättade han idag. Jag förstår absolut vad han menar!
Sitter nu i en liten timmerkoja invid en öppen älv. Ute lyser fullmånen och hundarna sover lungt o stilla efter dagens arbete i det varma vädret. Här inne har jag kokat en panna hederligt kokkaffe som jag avnjuter medan mina gäster rustar för natten. Imorgon en ny dag och då styrs hundspannen vidare väster ut längs älvdalen.
Körde med min Aludistans släde denna turen. Den går fint då man inte toklastar den. Aluminiumskidorna är mjuka och sköna efter lederna.Så är man hemma igen efter några fina vårdagar i skogslandet. Det blir nästan lite tjatigt att jag skriver om hur bra det är där ute. Faktum är att det är svårt att vantrivas på jobbet. Solen skiner, trevliga gäster, igen, och hundar som jobbar fint. Bilderna i detta inlägg är från den senaste turen på fyra dagar.
Får nu vara hemma två dagar och lasta om. Sedan styr jag västerut och mot Saltoluokta med tre gäster. Det är lovat varmt väder och en del snö sägs det. Det betyder att den kommande veckan blir fysiskt aktiv. Hoppas inte att det blir allt för mycket råslit. Lite slit hör till den Lappländska vardagen men det kan bli lite för mycket ibland även för en ung man som mig…
Höjdpunkter under den kommande veckoturen är middagen i Årrenjarka mitt under turen samt avslutningsmiddagen på Saltoluokta fjällstation. Två restauranger med riktigt vällagad mat! Lavskrikorna kommer gärna fram till våra eldstäder. En trevlig pippi! ’PAPPA…jag tror att frontaknaret släpte…’. Xalo gillar inte riktigt tjorvet som blev med linorna. Första natten i vårt kamintält. Fem stycken hundspann fickparkerade under ett lunch stopp. Tänk att det tom är trevligt att diska i en skogskoja. Livet ’där ute’ är verkligen härligt!
Kapplöp gjennom Alaska är en bok som blivit väl läst igenom åren. Helt klart en bok man bör ha läst som hundspannsförare!Robert Sörlies Guldfärd igenom Alaskas vildmark med ett hundspann är kortfattat vad denna bok handlar om. För er icke hundspanns insatta så är Robert Sörlie en duktigt hundspannsförare från Norge. Att han höll världsklass var det nog ingen amerikan som trodde då han som förste icke amerikan plockade hem det beryktade Iditarod 2003. Det kan nog jämföras med att Luleå hockey eller Jokkmokk Hockeylag far över och spelar hem NHL.
Iditarod är världens längsta hundspannstävling som går igenom Alaskas vildmark. Sträckan är i runda slängar 1800 kilometer. Sträckan går igenom små byar som oftast ligger väglöst. En tur jag själv gärna skulle kört bara för att få se landskapet och människorna i området.
Kapplöp gjennom Alaska är titeln på boken som beskriver 2003 års iditarod. Den är skriven av Lars Monsen tillsammans med Nina Skramstad. Är man nyfiken på tävlingen Iditarod och hur ett löp går till så är boken mycket bra. Den är dessutom skriven på ett klart spännande sätt som gör att i alla fall jag bara vill läsa en sida till och en sida till.
Parallellt med själva tävlingen och vad som händer under löpet varvas med presentationer av olika förare och profiler runt på tävlingen. Boken är skriven på norska men för en klok svensk är det inget hinder. Har du inte läst boken så skaffa ett exemplar och läs den nu innan Iditarod 2013 startar eller om du är hundspannsförare så sparar du den till en soligsommardag då vintern känns deppigt avlägsen.
Boken kan beställas på flera olika nätsidor men enklast är det att maila direkt till Nina Skramstad (nina@sporhunden.com) för hon har även några böcker till försäljning. Köper ni direkt av Nina så vet ni dessutom att pengarna går till henne och hennes hundar.
Tror att jag är först här denna säsong…Solen går allt högre upp över horisonten och vårvintern är tveklöst runt hörnet. Det är skönt men samtidigt längtar jag tillbaks till den kärva midvintern. De korta dagarna med de långa träningsturerna.
Idag har det blivit en skotertur västerut till en liten koja. Kollat så att allt är okej där och skotat fram dörren. Imorgon bär det av på en fyradagarstur med fyra gäster. Olika kojor och kamintält blir mitt hem de närmaste dagarna ute i skogen. Nu börjar de längre turerna att avlösa varandra och snart så upptäcker jag som vanligt att det är maj månad. Då står jag där som ett fån och undrar vart vintern tog vägen. Renar på spåret. De stressar inte och jag vill inte stressa dem och driva dem efter spåret… Stress hör inte hemma där ute i skogen. Bara att göra en mugg te och njuta av tillvaron. Sorel kunde för övrigt göra riktigt bra skor. Idag är de mestadels cityfierade…
Påväg igenom Svenska Lapplands pärla. Pärlälvens källsjöar dvs Karats och Peuraure området. Gamla skogar omger de små lågfjällen som sticker upp lite här o var. Pärlälvens naturreservat är ett område som ligger utanför nationalparker och världsarvsområden. Få besökare gör att området har en härlig vildmarkskaraktär. 
