Internationella gäster söker allt mer efter ekoturistiska produkter. Produkter som inte är en dussinvara och där arrangören tar ett ansvar för miljö, natur, kultur och upplevelsens kvalité. Under november var vi ute med en reporter från tysk TV som filmade för ett inslag i programserien Fair Lifestyle. Nu är inslaget ute.
Denna typ av marknadsföring är ovärderlig för ett litet företag som Jokkmokkguiderna. Vi skulle aldrig haft en chans att köpa denna marknadsföring. Vi jobbar därför med produkter som sticker ut lite gran i mängden och därmed blir lite attraktivare för media. Ett TV inslag som detta bygger vårt eget varumärke, ökar intresset för hundspann i stort, ökar medvetenheten om ekoturism och ansvarsfullt resande, stärker Jokkmokk och Lapplands varumärke, Naturens Bästa, Sverige som resmål osv.
Ligger nu förkyld nedbäddad i soffan. Kollar en hel del på nätet och hittar en del bra filmer som olika människor har lagt ut. Det finns en kille som heter Peter Persson som driver en friluftsblogg med namnet In i Vildmarken. 2011 gjorde han en soloexpedition till Kanada. Han filmade själv och har sedan lagt ut allt som 6 stycken avsnitt plus en trailer på youtube.
I Expedition Kanada 2011 bjuder Peter på sig själv. Han beskriver sina rädslor, visar sin glädje. Koka nu en panna te, bädda ner dig i soffan, sätt på filmen och upplev en sommarfärd igenom Kanadas vildmark.
Lägereldar, kokkaffe, falukorv, fläsk, renkött, bullar, möten och samtal mellan människor.Det har varit några hektiska dagar och än är det inte över. Jul och nyårshelgen blir bara större och större för oss. Det är många gäster som vill uppleva en vit jul eller en vit nyårshelg norr om Polcirkeln. Det tycks dessutom som att väldigt stor del av dessa gäster vill åka hundspann på en kortare tur. Jag tror att vi kan räkna enbart uppemot hundra tyska gäster som åker eller skall åka hundspann plus en del andra såväl svenska som internationella besökare.
Under självaste tolvslaget stod jag i år nere i hundgården och kollade så att ingen av hundarna blev oroliga av fyrverkerierna. Som det sköts. Den mest intensiva militärövningen skulle ju blekna i jämförelse. Raketer är inte miljövänliga och de är inte gratis. I andra delar av världen är det människor som inte har mat eller tak över huvudet. Det dör en kvinna varannan minut i världen under förlossning och pga effekter från förlossningar hörde jag på radion. Om varje läkare kunde få ett ynka par engångshandskar per förlossning runt om i världen skulle den dödssiffran sjunka. Ett par engångshandskar som kostar runt en (1) krona per par.
Där stod jag i min hundgård och lyssnade på raketerna som dånade över Jokkmokk. Då kommer dessa tankar och man inser hur galen denna värld är. När skall människans dumhet upphöra? Sköt just du raketer också? Har du egentligen tänkt på vad miljöpåverkan av raketer? Har du någonsin tänkt på vad dessa pengar skulle kunna göra för någon annan människa istället?
Om jag skall önska någonting inför detta år som kommer så är det att fler människor börjar tänka och reflektera över livet och dess väsentligheter. Snälla, börja tänk om du inte redan har gjort det! Ibland i tältkåtan, ibland vid något vindskydd, ibland bara på spåret i skogen. Vi varierar våra fikaplatser ganska mycket. Jowiks Flippa hittar den rätta looken… ’Jag svälter, husse ger aldrig mat till mig…’ Rambo, en av våra hjältar som flyttar släden längs spåren i skogarna runt Jokkmokk. Efter varje tur så finns det alltid lite att göra…
En grill och kaffepaus under en av de längre träningsturerna.December månad rullar påHundspannsurernaoch vi kör hundspann för glatta livet. med gäster är glider på i en jämn ström. Inte för mycket och inte för lite. Senaste dagarna har det mestadels varit tretimmarsturer med fikapaus i skogen. Columbia, Österrike, Ryssland, Australien, Nederländerna, Sverige, USA, England, Frankrike osv. Helt klart internationella gäster som söker efter en vinterupplevelse.
Mellan jobben försöker vi att hinna med några längre träningspass med de hundarna som eventuellt kommer att gå långdistanstävlingarna i vinter. Som längst har vi varit uppe mot 90 km. Nu börjar vi se vilka hundar som inte kommer att plockas ut till tävlingsspannen. De längre turerna ger en hel del svar på hundarnas uthållighet och arbetsvilja. Nu tar det ett tag innan man får se solen igen… Rasmus, strömlinjeformad. Nu är fullmåneperioden över för denna gång. Grill och kaffepaus under en kvällstur. Fika är alltid nödvändigt!
Ett riktigt kaffekok igen…Stina drog strax efter lunch under Söndagen iväg på en tretimmarstur med två danskar. Tiden drog ut och hem kom de forsandes med hundspannet och stressen var ett faktum för att gästerna skulle hinna med bussen tillbaks till Tree Hotel. Det blev så intressanta samtal där ute sa Stina innan hon försvann med bilen upp på byn. Gästerna var utan tvekan nöjda.
Strax efter att hon kommit hem drar jag av gården med 12 pigga hundar och ett par från Florida. Vi stannade och kokade både en och två pannor kaffe. Samtalen blev så intressanta. Allt från USAs sociala politik, hur man behandlat Nordamerikas ursprungsbefolkning, Sveriges glesbygdspolitik, Sadam, oljefyndigheter, gruvor, samer, olika sorters ekonomi och tom Sverige Demokraternas skrämmande framfart. Även vi kom inflygandes på gården, något stressade för att tiden gått allt för fort. Gästerna var riktigt nöjda och for sedan vidare ner mot Tree Hotel.
Vi hade runt -32C under hela söndagen men vid elden med en mugg rykande kaffe är livet riktigt behagligt. De gäster som har kalla fötter drar vi av skorna på så de kan värma sig. När de kommer undrar de om vi ens kan köra. Efter ett par timmar vill de nästan inte hem igen. Både Stina och jag konstaterade under kvällen att en av behållningarna med detta jobb är alla möten med människor från hela världen.
