Trapperliv på riktigt i Alaska. Denna film är ingen spelfilm eller fejk på nått vis utan ett riktigt ’hemma hos’ besök. Personligen så gillar jag just detta att se hur andra människor lever. Hur deras livsstil är. Koka en panna te eller kaffe och dröm er in i livet som trapper för en stund!
Varma lugna sommardagar är kanonbra för sköna kanotturer.Sommaren rusar fram och jag försöker verkligen att leva i nuet. Under tiden medan vi väntar på att tempen skall dala (så att vi kan börja träna hundarna) så njuter vi av värmen. Det blir några fisketurer, kanotturer, Stina badar i sjön och själv så föredrar jag duschen om jag mot förmodan skulle råka bli smutsig. Det blir mycket kaffe med folk som svänger förbi, intressanta pratstunder med gäster som skall ut eller kommer från sina långturer i vårt härliga Lappland.
Så ett gott råd till er alla där ute. Ta en extra sväng i skogen, håll paddeln blöt och kängorna leriga. Har man barn med ut så brukar grillade marshmallows vara uppskattat. Jag har en…ung lillasyster som visar sina barn hur man gör!
La Cross Women´s Alphaburly Sport Estate La Cross Women´s Alphaburly Sport Estate gummistövel är nu hårdtestat av Stina. Det är en lite dyrare gummistövel som är byggd för vandringsturer. Stina köpte sitt första par av denna La Cross stövel 2009 och nu är den något torrsprucken och utsliten. Inte torrsprucken i gummit utan det är mer limningarna som släppt. Billigare stövlar spricker i gummit i böjzonerna.
Denna stövel har använts för fisketurer, vandringar, kanotturer, hundgårdsarbete hundträning och vanliga promenader. Med tanke på hur mycket vi använder våra stövlar så måste man säga att trots att den är utsliten så får den godkänt.
När man köper en gummistövel för vandring skall man undvika de billigaste modellerna. Lägg några hundralappar extra och du får en skön och användbar sko. De som har dåliga upplevelser av gummistövlar har det oftast tillsammans med billiga enkla modeller.
Denna Alphaburly Estatestövel har ett neoprenfoder på insidan. Enligt Stina så har hon aldrig känt sig fuktig inuti stöveln utan den har alltid varit komfortabel. Sulan är uppbyggd mer som en vandringskänga och erbjuder stabilitet och stadga för foten mer som än vandringskänga. Den kan inte alls jämföras med billigare stövlar.
La Cross stöveln får utan tvekan godkänt av Stina. Sitt första par köpte hon lokalt. Nu har hon köpt ett par nya likadana men från nätet då de inte längre fanns här i byn. En robust och välbyggd sula som ger stabilitet och tål slitage. Den äldre stöveln har något längre skaft. Efter fem år så tar stöveln in vatten. Men det är fem tuffa år.
Broder och jag har kommit fram till att fisket inte är det viktiga på fisketurerna…Lappland har bjudit på fantastiskt nattfiske de senaste två nätterna. Inte i kilogram räknat men däremot i härlighet. Lägereld, kokkaffe, älvens nattdimma, samtal, skratt, spänning, mygg och soluppgång långt innan man ens har hittat hem till sin säng. Man blir trött och sömnig. Sover för lite men det är utan tvekan värt det! Stina och en intresserad Issa (Stinas Border Collie). Inte sova bara KAFFE! Issa försöker att lära sig kastteknik av min far. Vid 3 – 4 tiden på morgonen är solen åter en bra bit över horisonten.
Vyer, prestationer, samtal och en hel del kaffe. Här på toppen av Lulep Gierkau 1139 möh.Singelvandring i fjällen är nu över för i år. Som vanligt har det varit en mycket trevlig vecka. Det är på många sätt så overkligt att detta är mitt arbete det som är andra människors semester. Att få bo på Saltoluokta Fjällstation, äta deras trerättersmiddagar, träffa natur och fjällintresserade människor och knalla omkring på fjället med min kamera. Alla göromål hemma kopplas bort då jag vet att Stina tar väl hand om hundar och email osv. Det är också roligt att få arbeta i team tillsammans med personalen på Saltoluokta Fjällstation och med Janne som hyrs in som guide liksom jag. Det är många människor som jobbar med att få allt att rulla. Skeppare, vaktisar, kockar, serveringspersonal, receptionsfolk och till och med stationschefen som gör sitt.
’Blir det några par?’ är en fråga som jag ofta får av folk som hört talas om detta. Självklart så händer det. Men jag tror inte att det händer mer på denna vecka än på någon annan tur. Flera som kommer på Singel i Salto är inte singel. Flera av dem som är singel är inte så sugna på att hitta någon ny partner. Folk anmäler sig nämligen till denna vandringsvecka just för deras vänner, respektive osv kanske inte har samma intresse eller kanske inte har semester samtidigt. Men för att inte sabba myten så vist händer det att folk träffas och visst händer det att vi något år senare får raporter om giftemål och barn.
Årets Singelgrupp bestod av 26 deltagare. En ganska stor grupp för att fjällvandra med. Det har gått bra men jag känner tyvärr att jag inte riktigt har hunnit med att träffa alla och detta med namnen var ju helt hopplöst för mig. Nu är jag riktigt trött och kommer att sova gott här hemma. Trotts att gruppen som vanligt har varit väldigt bra och hjälpsam så är man på spänn och slappnar inte av förrns man vet att arrangemanget är i hamn. Förutom någon störtskur som här med hagel så har vi haft jobbigt molnfritt och stekhett. Flippa håller givetvis koll på gruppen så att jag kan koncentrera mig på kaffedrickandet. Pietsaure och besök hos familjen Kuoljok är alltid lika trevligt. Kvällarna har bjudit på fantastiska solnedgångar. Det har blivit en hel del klassiska solnedgångsbilder som kommer senare.