Vi gör basläger för att slippa packningen.Här kommer lite fler bilder från fjällvandringen med UISS. Än en gång har jag gjort en tur i området runt Vallevare. Just det området dit jag kom 1991 när jag läste på Ekologilinjen i Jokkmokk. Det var min livs första fjällvandring i Lappland. Vi var en hel skolklass som leddes av vår fantastiske lärare Kjell Hedmark.
Under åren som har gått har jag sedan vandrat uppför Prinskullen både privat och med grupper. Det har varit dagsturer och uppemot hela veckor. Mestadels turer med två övernattningar. Jag skulle nog uppskatta det till runt 30-60 nätter där uppe på fjällheden. Trotts det så kan jag än idag inte säga att jag sett allt. Nu under den senaste turen tyckte jag åter att det var vackrare än någonsin. Så är det i princip varje år.
Studenterna är en kul grupp. Fulla av energi. En del är friluftsvana och andra inte. De kommer från hela världen och i princip alla gillar vidderna. Vidderna där människan ännu inte hunnit exploatera sönder naturen. Vidder som få människor idag får se och uppleva. Ljsuspelet upphör aldrig att fascinera. Purpurbräcka. En lägereld blir en given samlingspunkt. Snö måste upplevas. Jag brukar aldrig få lust att gå och lägga mig. De ljusa sommarnätterna, det spelande ljuset och den nattetid så friska luften. Temuggarna brukar bli några stycken.
Jokkmokk på förstasidan.Norrländska Socialdemokraten heter en av våra lokala tidningar i Norrbotten. Under gårdagen belyste de problemet med bristande underhåll av vandringsleder, broar, skoterleder och vindskydd längs Pärlälven. Det har nämligen blivit lite tokigt då ingen vill ta ansvar för den infrastruktur som är ganska viktig för människor som vill vandra, fiska eller köra skoter efter älvdalen.
Det farligaste just nu är hängbroarna över Pärlälven. Ingen besiktar dem och ingen ansvarar för underhållet. Broar som används flitigt och är viktiga för att man skall kunna färdas i områdena.
Kommunalt ansvar anser jag är infrastruktur. Just detta är infrastruktur. Samtidigt så är detta resultatet från en statlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Man gav folk jobb med att rusta dessa leder men man glömde bort att tänka på framtiden. Vem skulle få ansvar för underhåll och en dag att plocka bort allt? Jag tvivlar på att Jokkmokks kommun är ensamma i denna sits.
Pengarna från fiskekortsförsäljningen går till Jokkmokks jakt och fiskeförening, som inte heller har det fett. Vindskydd nyttjas av skoterguideföretag, hundspannsguider och fiskeguider. Både lokala och från andra kommuner. Det dyker även upp ryggsäcksfolk bestående av fiskare från Piteå, Luleå och kanske Finland. Butiker, restauranger, guider, affärer, stugbyar, bensinstationer osv. tjänar på dessa människor. Men det handlar inte bara om Pärlälven. Det handlar om massor av olika platser runt om i vår stora kommun.
Lösningen på detta och mycket annat i dagens samhälle tror jag kommer bli allt mer att vi får gå ihop i intresseföreningar som löser problemen. Bara folk frångår tänket att man skall ha betalt för varenda sekund man bidrar med. Vi som försörjer oss på denna infrastruktur måste kanske bidra med en slant och kommunen får så lov att skaka fram en del dollar på något vis. Min farmor och farfar var aktiva föreningsmänniskor och de gjorde saker för några föreningar utan att blinka. De gjorde saker för kollektivet. För varandra. Det är väl exakt så det skall vara? Trotts allt så är det faktiskt så att kommunen är just vi som bor och lever här. Är det kommunens uppgift att förse oss med färdiga lösningar? Kan vi inte bättre eller är vi människor små handfallna trastungar? Vi får ofta fixa innan vi tar ut gäster. Här städar vi en av kojorna längs Pärlälven. Vi är långt ifrån ensamma om att städa runt eldplatser, leder, köra ut ved m.m. Men vart är de som grisar ner? Fyndena brukar vara varierande…
Vad styr ditt liv? Vilket liv skulle du vilja leva? Vad skulle du vilja göra om pengar inte var viktiga? Hur skulle du verkligen vilja spendera ditt liv? Vad vill du verkligen göra? Vart leder dina drömmar dig?
Ganska tidigt i mitt liv började jag tänka på hur olika val skulle påverka mitt liv och min livssituation. Som ung var självförtroendet på topp och jag var övertygad om att det jag ville göra kunde jag göra. Skulle jag fortsätta att utbilda mig till maskiningenjör vilket jag verkligen gillade. Beräkna hållfasthet, konstruera, tekniska och matematiska problemlösning, skriva rapporter osv. Det var väldigt roligt och inspirerande och det fanns pengar att tjäna men… Hjärtat fanns hela tiden där ute. Ute på fjället, i markerna, i de rytande snöstormarna, vid den spegelblanka skogstjärnen. Hela tiden längtade jag ut. Fiska, vandra, köra hundspann, tälta, elda och bara vara. Det kändes som om jag var fången och separerad från vad jag mest av allt ville.
Att få leva ett liv som man själv verkligen önskar är nog det bästa man kan göra. Spendera ditt liv på det sätt som du verkligen vill leva det. Det är ditt liv, ditt ansvar och dina val.
Dagsljus hela natten gör det så lätt att färdas dygnet runt.Midsommartider är tiden för nattliga färder. Så blev det för oss under den gångna natten. Vi bestämde oss vid kl 22 att vi borde dra på fiskefärd. Sagt och gjort så blev ryggsäckarna packade och snart stod vi där ute i skogen bredvid hemlijokk.
Fisket i sig är inte det viktiga. Det är helheten med lägerelden, skogens nattliga stillhet, muggen med det heta teet, den lilla öringen som man krokar av och släpper tillbaks, myggorna som man aldrig gillar, alla blommor, mossor och lavar. Vi kom hem klockan 04.00 på morgonen och sedan blev det sovmorgon. Det är väldigt lätt att vrida dygnet lite hit och dit. Det blev någon liten öring och harr. Det mesta sattes tillbaks då storleken inte var den bästa. Thermos är inget alternativ!
Grizzly Man.Grizzly man är en dokumentärfilm från 2005. Filmen är baserad på björnentusiasten Timothy Treadwells liv och död. Filmen innehåller stora delar av Treadwells egna filmupptagningar från de 13 somrarna som han tillbringade ute i grizzlymarkerna i Katmai nationalpark , Alaska. Här dödades han och hans dåvarande flickvän av just grizzlybjörn hösten 2003.
Treadwell är en blandning av galen och passionerad människa. Filmen har helt klart många fina delar och ett unikt material med björnar. Samtidigt visar den en människa som går lite för långt i mina ögon. Istället för att haka upp mig på Timothys dumheter så ser jag människan som faktiskt hittat sin passion i livet. Han vet vad han brinner för. Visst är han skruvad, fanatisk och man skulle nog ganska lätt kunna ge honom någon typ av diagnos. Det är nog ingen tvekan om det.
Han vet att det en vacker dag kan kosta honom livet. Det är inte det som jag anser är det sjuka. Rallyförare, bergsbestigare, forspaddlare, extremskidåkare, fallskärmshoppare osv. Listan kan göras lång på människor som hittat en passion i sitt liv och som lever nära döden ibland. Människor som för den skull inte är skruvade utan enbart kalkylerar riskerna och ingen tror väll egentligen att de skall dö.
Har du inte sett filmen så tveka inte. Det är en klassiker och är du natur eller friluftsintresserad så tillhör det allmänbildningen att du ska ha sett den. Tveklöst. Den innehåller dessutom ganska fina scener med kontakten mellan Timothy och några rödrävar. Kanske det finaste i hela filmen tycker jag.
Du kan hitta filmen gratis på Swefilmer.com. Där söker man efter Grizzly man.
Trailern till filmen Grizzly Man hittar ni i nedanstående Youtubklipp.
En låt som biter sig fast hos mig är Grizzly Mansslutlåt. Coyote heter den och är egentligen en gammal klassiker. Vridupp volymen och njut!
