Ännu en vardag på jobbet… Ja, inte vill då jag byta jobb! Vill du?Till hösten startar en ny utbildning i Jokkmokk. Naturturismutvecklare. När jag läser beskrivningen av utbildningen så förstår jag att denna skulle jag kanske gått innan jag startade Jokkmokkguiderna 1995. Då hade jag troligtvis sluppit många kringelikrokvägar igenom detta entreprenörskapet.
Naturturismutvecklarutbildningen är på 200 yh-poäng under ett år. Det är sedan fördelat enligt följande; Natur och kultur i norr som turistisk resurs 50p, Hållbart entreprenörskap och produktinnovation 60p, Besöksnäring, marknad och sälj 40p, Hållbar turism, kvalitet och säkerhet 20p, Lärande i arbetet (LIA) 30p. Läs mer om kursen på Lapplands Lärcentra i Jokkmokks hemsida.
Sista ansökningsdagen är 15 maj 2014 så det gäller att ligga på om man skall hinna med i år. Har du gått och funderat på naturturism som arbetsområde så ta en seriös titt på denna utbildning. Kanske kan du dessutom bli Jokkmokkare för ett år. Vi behöver många fler drivna inom besöksnäringen här i norr.
Under absolut större delen av mitt yrkesverksamma liv har jag levt som turistentreprenör. Inriktningen har hela tiden varit riktat mot ekoturism med allt vad det innebär. Jag känner mig ofta så priviligerad som får leva mitt liv på detta sätt. Med de orden så förstår ni säkert att jag varmt rekommenderar er att ta steget!
Skoterparkeringen..Nu är man fysiskt landad hemma i Jokkmokk. Mentalt så är det fortfarande en enorm dragning västerut upp mot de snötäckta fjällen. En längtan att få lätta ankaret och styra spannet ut över de öppna vidderna.
Nu finns det dock massor av göromål här hemma. Det skall packas upp utrustning. Slädar skall lagas och målas, tält torkas och gås igenom, sovsäckar och kläder tvättas och fixas. Uthusen röjas och städas. Bilarna och släpvagnarna servas, fixas och städas. Listan kan göras lång och vi kommer med lätthet att ha göra hela våren.
Men kanske det kan bli en liten sväng till. Bara en liten på några dagar eller så… Tvätta, torka, laga… Bilar som skall tinas tillhör ju vintervardagarna. Det som göms i snö kommer fram i tö… Det finns ett och annat att plocka iordning på vår gård. Vart tog snön vägen?
Hundspannturer igenom Sareks nationalpark skall kanske inte tillhöra volymprodukterna. Denna bild tagen under turen 2013 som genomfördes med 4 gäster.Igår kunde vi läsa på nyheterna att ett Jokkmokksföretag som kör hundspann nekas tillstånd att köra in i Laponia. Laponia är vårt världsarvsområde som bland annat innefattar Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus nationalparker.
Enligt vad jag förstått så gäller detta en tur man vill arrangera under april månad. Nu går både Länsstyrelsen och Mark- och Miljödomstolen på samebyarnas linje. Det är speciellt i år med de svåra betesförhållandena som varit extra viktigt att kalvningslandet får vara ostört.
Planerar man sina Sarek och Padjelantaturer före den 31 Mars så uppstår inte dessa problem. Nu är troligast företaget som trotts allt söker detta tillstånd ändå ett av de seriösare.
Regelbundet så bedriver, såväl utländska som lokala företag, guidade turer in i parkerna utan att ens söka tillstånd/dispens. Man har instruerat gästerna att de skall säga att man är ett gäng ’kompisar’. Nu slår detta tillbaks mot oss alla som vill köra privat med hundspann. Om jag inte missförstått allt så kräver de nya föreskrifterna (som började gälla 1 Januari 2014) att alla hundspann måste ansöka för att få köra innanför parkgränserna. Detta för att man skall få bukt med de sk. ’kompisturerna’.
Tidigare har det varit tillåtet att gå in med hund i parkerna fram till den 30 April. Vi som kört kommersiellt har uppmanats att inte köra efter sista mars. Med rådande regelverk kommer detta att innebära att man kan strypa alla sipenser/tillstånd för hundspann efter 31 Mars. Med andra ord så ser det nu ut som att kan vi tacka några oseriösa hundspannsföretag som kört utan att ens söka tillstånd för en månad kortare säsong. Vi skall också tänka på att Laponia är ett försöksområde vars regelverk mycket väl kan appliceras på resten av renbetesområdena. Det är med andra ord extra viktigt att vi som kör kommersiellt sköter oss efter bästa förmåga.
Ni kan läsa mer om vår hundspannstur igenom Sareks Nationalpark som vi årligen arrangerar på vår företagssida, Jokkmokkguiderna. Skriver mer i framtiden om hur vi jobbar för att bemöta önskemål och krav från olika myndigheter men likväl hur vi själva vill jobba.
Internationella gäster söker allt mer efter ekoturistiska produkter. Produkter som inte är en dussinvara och där arrangören tar ett ansvar för miljö, natur, kultur och upplevelsens kvalité. Under november var vi ute med en reporter från tysk TV som filmade för ett inslag i programserien Fair Lifestyle. Nu är inslaget ute.
Denna typ av marknadsföring är ovärderlig för ett litet företag som Jokkmokkguiderna. Vi skulle aldrig haft en chans att köpa denna marknadsföring. Vi jobbar därför med produkter som sticker ut lite gran i mängden och därmed blir lite attraktivare för media. Ett TV inslag som detta bygger vårt eget varumärke, ökar intresset för hundspann i stort, ökar medvetenheten om ekoturism och ansvarsfullt resande, stärker Jokkmokk och Lapplands varumärke, Naturens Bästa, Sverige som resmål osv.
Gräva, skrapa, ösa, lyfta, dra… Med tålamod och lite arbete så brukar det tillslut gå.Det kommer hela tiden motgångar med jämna mellanrum. Så är livet. Många tror att det värsta med vårt arbete är när en skoter fastnar långt där ute i markerna. Man är ensam utan telefonkontakt och hjälp. Andra menar att mörkret och kylan är det värsta. Vi måste ut oavsett det är -10 C eller -48 C. Inget av de sakerna är speciellt allvarliga kan jag berätta.
Här om natten satte jag min skoter med en spårsladd i lite vatten. Givetvis ensam ute och fixade spår. Allt satt helt fast utan möjlighet att rubba någonting. Klockan stod på 01.00 och då ringer man ogärna efter hjälp. Med spade lyckades jag sakta men säkert att ta bort slasket runt omkring. Rensa sladden och skotern från issörja och göra en startkanal framåt. Efter minst en timmes hårt arbete så var jag på rulle igen. Att måsta slita är absolut inte farligt. Med rätt inställning så är det inte ens obehagligt. Det är ju bara en utmaning!
Nu ligger jag förkyld sedan två dagar. Rättare sagt så har jag jobbat en av dagarna och Stina som blev sjuk före mig fick jobba fler dar med förkylningen i kroppen. Detta är det i särklass tuffaste med att driva eget. Vi måste oftast ut trotts att vi helst vill krypa ner i sängen med en stor mugg rykande hett te. Men vad gör man?
Vi har annars det superbra och är nöjda med hur vi styr våra liv. Köra hund, jobba med marknadsföring, möta människor osv. Det är tveklöst att vi har det bra. Absolut inte någon topplön men med anpassade utgifter så saknar vi heller aldrig pengar. Men när man blir sjuk så känner man att det finns en baksida. Just nu njuter jag av tillvaron i soffan. Under en filt. Bra filmer och mycket te med honung. Denna gång var det inte tokmycket vatten. Man måste hitta en drivkraft och gläde. Se det som en utmaning.
