Livet på Gotland from Inspiration Gotland on Vimeo.
Norrlänningar eller Gotlänningar. Den urbaniserade människan som bor is torstäder har sin bild av oss glesbygdsbor. Kanske stämmer den inte alltid helt överens med verkligheten. Ett är då säkert och det är att det är nog tur att folk inte vet hur bra och kul vi har det. Då skulle det kanske inte vara den lugna glesbygd som det är idag.
Kanotuthyrningen har rullat på riktigt bra under den gånga sommaren. Det är folk från mestadels Sverige och resten av Europa som kontaktar oss för att få hjälp med att förverkliga sina vildmarksdrömmar. Från oss får de enkla tips och ideer, utkörning och hämtning samt kanoter. Då är det både traditionella kanadensare men även kajaker som passar riktigt bra i flera av våra stora sjöar.
Oftast är våra gäster ute minst en vecka och oftast har de bokat kanoterna långt i förväg. De kommer sedan tillbaks med ett leende och berättar om renarna som de sett vid någon strand, gäddan som smakade så fantastiskt, solen som aldrig ville gå ner, tystnade och det friska rena vattnet som man både kunde bada i och som smakade så otroligt gott. Allt detta som vi här i norr kallar för självklart. Allt detta som inte är självklart i andra delar av vår värld eller ens i Sverige. Allt detta som vi måste börja vara rädda om och inte låta det förstöras för all framtid.
Filmen är från just två sådana gäster. De kom från Polen och hade en fin fjällvandring igenom Jokkmokksfjällen innan de anlände till Kvikkjokk. Där väntade två kajaker som tog dem längs Lilla Luleälven ner till Purkijaure 15 km väster om Jokkmokk. Vi tackar och hälsar dem åter välkomna till Nordlandet ovan Polcirkeln!
’Blir det några par?’ är en fråga som jag ofta får av folk som hört talas om detta. Självklart så händer det. Men jag tror inte att det händer mer på denna vecka än på någon annan tur. Flera som kommer på Singel i Salto är inte singel. Flera av dem som är singel är inte så sugna på att hitta någon ny partner. Folk anmäler sig nämligen till denna vandringsvecka just för deras vänner, respektive osv kanske inte har samma intresse eller kanske inte har semester samtidigt. Men för att inte sabba myten så vist händer det att folk träffas och visst händer det att vi något år senare får raporter om giftemål och barn.
Årets Singelgrupp bestod av 26 deltagare. En ganska stor grupp för att fjällvandra med. Det har gått bra men jag känner tyvärr att jag inte riktigt har hunnit med att träffa alla och detta med namnen var ju helt hopplöst för mig. Nu är jag riktigt trött och kommer att sova gott här hemma. Trotts att gruppen som vanligt har varit väldigt bra och hjälpsam så är man på spänn och slappnar inte av förrns man vet att arrangemanget är i hamn.
Saltoluokta Fjällstation är för övrigt som vanligt väldigt trevligt. Personalen, gästerna, byggnaderna, miljön osv. Jag vet inte hur ofta jag brukar rekommendera folk att boka en helg eller en vecka på stationen. Göra dagsturer eller avsluta/börja långturer här. Saltoluokta är helt enkelt en pärla i vår fjällvärld som måste upplevas.
Under åren som har gått har jag sedan vandrat uppför Prinskullen både privat och med grupper. Det har varit dagsturer och uppemot hela veckor. Mestadels turer med två övernattningar. Jag skulle nog uppskatta det till runt 30-60 nätter där uppe på fjällheden. Trotts det så kan jag än idag inte säga att jag sett allt. Nu under den senaste turen tyckte jag åter att det var vackrare än någonsin. Så är det i princip varje år.
Studenterna är en kul grupp. Fulla av energi. En del är friluftsvana och andra inte. De kommer från hela världen och i princip alla gillar vidderna. Vidderna där människan ännu inte hunnit exploatera sönder naturen. Vidder som få människor idag får se och uppleva.
