Kajaktransport och kaffe i Årrenjarka
Hittade en film där Lasse och Gun pratar lite om sina tankar runt den nya delen av anläggningen. Årrenjarka har även en egen blogg som uppdateras ibland.
Hittade en film där Lasse och Gun pratar lite om sina tankar runt den nya delen av anläggningen. Årrenjarka har även en egen blogg som uppdateras ibland.
Med fyra gäster körde vi från Årrenjarka västerut till Pieskehaure. Därifrån söderut mot Mavas och sedan Piteälvens dalgång nedströms via Miekak fiskecamp till Västerfjäll och tillbaks till Årrenjarka. En sväng på 220-240km i behagligt tempo.
När vi kom tillbaks hade vi sex löptikar och hanhund som blivit biten i benet så han fick åka släde. Dessa löptider är inte roliga. Hanhundarna blir okontaktbara och hanteringen av hundarna blir så mycket krångligare.
Nu är jag hemma och packar upp utrustning som skall tas om hand. Sneglar redan på kartorna och funderar om jag hinner någon egen tur efter sista turen som ska startas i Saltoluokta till helgen. Har inte fått nog ännu utan vill fortfarande ut och köra mer.
Just nu är jag hemma en natt mellan en tvådagars och en fyradagars. En natt i egen säng och lite knappande på en dator förutom dessa matlåder, kökslåder, väskor hit och dit som ska in från slädarna. Gås igenom och sedan ut snarast möjligt.
Turen från Jokkmokk upp till Saltoluokta gick kanonbra förutom att det blev lite varmt. Genomslag och småblöta sjöar. Men väder hör ju till det normala. Ibland kallt och ibland varmt. Det är fullkomligt normalt med onormalt väder. Denna gång ledde det till en liten omväg över ett fjäll istället för att köra 20km på en vattensjuk sjö.
Det har även blivit en tvådagarstur här nere i Jokkmokk som jag avslutade idag. Imorgon styr vi spannen ut på en fyradagarstur. Därefter blir det fjällen för hela slanten under några veckor. Jag skall verkligen passa på att njuta av skogslandets fördelar.
Bilderna i detta inlägg är från turen Crossing Lapland mellan Jokkmokk och Saltoluokta.
Får nu vara hemma två dagar och lasta om. Sedan styr jag västerut och mot Saltoluokta med tre gäster. Det är lovat varmt väder och en del snö sägs det. Det betyder att den kommande veckan blir fysiskt aktiv. Hoppas inte att det blir allt för mycket råslit. Lite slit hör till den Lappländska vardagen men det kan bli lite för mycket ibland även för en ung man som mig…
Höjdpunkter under den kommande veckoturen är middagen i Årrenjarka mitt under turen samt avslutningsmiddagen på Saltoluokta fjällstation. Två restauranger med riktigt vällagad mat!
Första dagen flög vi med fiskflygs helikoptrar in till Staddajåkkå där vi blev avsläppta utanför nationalparksgränsen. En grupp vandrade på platten västerut mot Sårjåsjaure medan Christian, Stina och jag drog med resten upp mot Jiegnaffos nordtopp. Här uppe låg det en del nysnö som vi fick bana oss fram igenom. Vattenpölar var frusna och vintern är i utan tvekan på antågande!
Tillbaks i Årrenjarka Fjällby blev det bastu, dusch och fantastisk god mat. Vill ni äta bra mat så är Årrenjarka en av de bästa. Lokal prägel, trevlig personal, fantastisk restaurang och boende. Maten är bara så otroligt bra!
På söndagen blev en grupp lyft med Christian till foten av Nammatj i Rapadalens mynning. Den andra gruppen lyftes med Stina och mig som guider till Skierfes baksida. Från Skierfes topp satt vi länge och begrundade utsikten över deltat. Med hjälp av komradios försökte vi guida Christians grupp hur de skulle titta för att få se en älgko med kalv.
Ännu en gång har vårt jobb gett oss upplevelser som vi kanske inte annars skulle fått. Ännu en gång har vi fått se att samarbetet mellan företag i Jokkmokk fungerar på absolut bästa sätt.