Så är man landad hemma igen. Denna tur startade med att jag hade någon typ av skrot i magen. Ingen aptit och illamående. Det gjorde att jag i princip hela veckan har känt mig fysiskt på halvfart. Det som kanske grämer mest är att jag missade renfilen i Årrenjarka första dagen innan starten. Samtidigt så är det ju bra att jag kunde genomföra turen för det är lite svårt med sjukskrivningar i denna bransch.

Med fyra gäster körde vi från Årrenjarka västerut till Pieskehaure. Därifrån söderut mot Mavas och sedan Piteälvens dalgång nedströms via Miekak fiskecamp till Västerfjäll och tillbaks till Årrenjarka. En sväng på 220-240km i behagligt tempo.

När vi kom tillbaks hade vi sex löptikar och hanhund som blivit biten i benet så han fick åka släde. Dessa löptider är inte roliga. Hanhundarna blir okontaktbara och hanteringen av hundarna blir så mycket krångligare.

Nu är jag hemma och packar upp utrustning som skall tas om hand. Sneglar redan på kartorna och funderar om jag hinner någon egen tur efter sista turen som ska startas i Saltoluokta till helgen. Har inte fått nog ännu utan vill fortfarande ut och köra mer.