Köldtröttheten kryper in i min kropp. Hunden på händerna är öm och spricker, småsår har svårt att läka och kroppen suktar efter en miljö där den inte hela tiden måste arbeta för att hålla värmen. Detta kommer alltid efter längre perioder där man exponerats för mycket kyla. Nu tycks iallafall väderutsikterna lova lite värme och det skall inte bli kallare än -15C får vi hoppas. Dessutom så ser jag fram emot jag en del arbete framför datorn som skall göras.

Nu är säsongens sista fyradagarstur genomförd. Senaste gruppen var svenskar så språkligt har det varit lite lättare. Även om man inte upplever det allt för besvärande att prata engelska så är det ändå mycket lättare att uttrycka sig på sitt modersmål. Det har dessutom varit folk som verkligen har brytt sig om hundarna vilket är vad vi eftersträvar att hitta med vår marknadsföring.

Solen har nu klättrat högre upp på himlen. Ljuset i kombination med all snön som vi har i träden är speciellt vackert denna vinter tycker jag. Däremot så gör det ont att se hur hårt livet är för älgarna och renarna i år. Det är tung snö att färdas för djuren. Betet för renarna ligger djupt under snön och det ser inte ut som det skall lätta någonting framigenom. Allt detta efter en sommar som började en månad senare än vanligt gör att man började vintern med ganska hårt pressade djur. Renarna vi ser rör sig tungt i terrängen och älgarna kommer allt närmare hundspannen och de beter sig inte lika skyggt som de brukar göra.