Med ett riktigt kraftfullt hugg slår man igenom den lite förrädiska höstisen. Jag märker att jag är vass i kommentarerna mot Stina och hon svarar tillbaks med samma syrlighet. Vi är båda skärpta och allvarliga. Flytvästar, isdubbar, kastlinor och ispikar har vi på oss för att kunna känna oss fram och för att vi ska kunna komma upp om vi far igenom. På skotrarna har vi dessutom monterat linor med flytdunk så att vi kan bärga dem från sjöbotten ifall olyckan skulle vara framme.

En skoter behöver nog 6cm kärnis om man inte stannar maskinen. Där vi kollar är det för det mesta 10cm men på några ställen är det just bara 6cm eller nått sånt. Självklart är vi allvarliga. Om vi går igenom isen vet vi att vi reder ut situationen men vi vill slippa det obehaget och det onödiga extrajobbet. Nu är spåret trampat runt sjön och vi kommer oss över till andra sidan där skoterleden går upp på land. Just nu sjunker temperaturen och vårt spår fryser sig allt starkare. När det sedan snöar kommer vi att fortsätta att trampa och sladda spåren jämna och fina.

Varför utsätter vi oss då för detta varje år? Vi behöver börja säkra upp spåren och lederna inför vintern. Vi måste även veta hur isarna är och blir denna säsong. Senare när gästerna börjar komma måste vi veta att vi kan genomföra turerna på ett säkert sätt. Det är en del av vårt jobb helt enkelt.

Läs gärna vidare på Snowfeds hemsida om isar och issäkerhet. Riktigt bra skrivet och de har mycket viktig information om isar och att färdas på isar!