Efter flera dygns oroande och letande efter siberian huskyn Hilima så har vi äntligen hittat henne. Fast egentligen så hittade hon oss. På morgonen vid 05.30 så rullade jag in med bilen i Arvidsjaur efter en sömnlös natt. Skotern var med och jag styrde direkt mot Statoil som har 24h öppet för att tanka skoter med soppa och mig med kaffe.

Stina ringer då på min mobil. Hillima har hittat tillbaks till de andra hundarna. Kvällen innan så hade nämligen Stina kört ett spår med hundspannet runt Arvidsjaursjön. Antagligen så har doftspåret gjort så att hunden har kunnat följa spåret fram till de andra hundarna. När sedan Lena öppnade dörren till huset så sprang hon glatt in i huset.

Hilima är jätteglad, pratar och har som massor av saker att berätta. Militära skjutfält med skottlossning, bilvägar, -30C som vänder till plusgrader, stadsvandring på natten inne i Arvidsjaur, snöskotrar, folk med hundar och mycket mer. Hon är klart tunnare nu och aptiten är det inget fel på. Hon sover här inne i vår stuga och tycks trivas kanon med det.

Det kommer ett blogginlägg lite längre fram med lite tips på hur man kan organisera letandet efter en hund. Skall man hitta en hund så går det snabbare om man arbetar systematiserat så det kommer lite tankar om detta. Sist men absolut inte minst vill jag tacka alla som på ett eller annat sätt hjälpt till. Det är verkligen en intressant kraft som uppstår hos folk när många olika personer gör lite vardera. Tack alla ni är guld värda!