Prylhysteri inom friluftsbranschen
Varje gång som jag letar ny friluftutrustning slår det mig att ofta skjuter tillverkarna på tok för högt över behoven. Man gör prylar som förvisso är av världsklass men priserna mångdubblas. Det kräver djupa tag i plånboken. Utrustningen i sig blir på tok för avancerad i förhållande till vad gemene man behöver.
När det gäller viss utrustning som tält så hävdar man förvisso med delvis med all rätt att det är för säkerheten. Kör man extrema vinterturer i fjällmiljö är tältet i princip livsavgörande men kanske inte helt, som vissa tillverkare gärna vill att vi ska tro. Själv väljer jag alltid vintertält för fjällturer av absoluta toppkvalité. Sommartid behöver man inte sikta lika högt utan kan nöja sig med betydligt enklare boningar.
Varje kliv upp i prisnivå skall man vara medveten om att det är pengar som man måste jobba ihop. Tid på jobbet som man kunde nyttjat till att verkligen vara ute. Kolla dessutom på begagnat marknaden. Både på Blocket och på Utsidans prylmarknad kan man göra klipp.
Sen är det en helt annan sak om man har själva utrustningen som tält, ryggsäckar, sovsäckar, fotoutrustning osv. som sitt intresse. Då är ju själva prylarna en del av själva intresset. Jag förstår absolut den tanken av egen erfarenhet.
Men jag tänker främst att överlag så är friluftsbranschen besatt av en prylhysteri. En hysteri som faktiskt skrämmer många nybörjare till att tro att man verkligen behöver allt av det allra värsta. Annars är man ingen friluftsmänniska. Kom alltid ihåg, speciellt då du är i en friluftsbutik eller på någon nätbutik att det är tiden ute som egentligen är det viktigaste!
3 svar på ”Prylhysteri inom friluftsbranschen”
Intet fryder meg mer enn når jeg, gamle gumman, kjører fra de unge velutrustede prylpojkerne i slalombakken, iført gamle slitte friluftsklær, gamle ski og støvler og en meget erfaren teknikk på telemarkskjøring! Utrustning kan ikke demme opp for manglende erfaring og kyndighet.
Det är lätt att bli lite trött när man ser alla dyra friluftskläder som folk har på sig -för en promenad i stan… Jag har varit så anti att jag nog har gjort det svårare än nödvändigt för mig själv. En gång var jag nära att ta mammas gamla brädor när jag skulle åka Tjej-Vasan, tur att jag inte gjorde det, de hade varit alldeles för breda för spåren! Jag tog några andra som bara var lite för breda, hehe. Ena fästet åkte av 50 meter före mål, de hade tjänat slut.