Under början av Juni gjorde jag en paddeltur med en grupp. Här om dagen damp ett e-mail ned med en länk till den redigerade kortfilmen de gjort. Filmen visar några killars resa till Svenska Lappland. En länk och ett mail som avslutades med:
’Thanks again for the wonderful trip, we really enjoyed it!
Best regards,
Niels’
När man arbetar med tjänster så ser man inte arbetet man gör i fysisk form. En snickare ser huset som han byggt vilket måste vara en stor tillfredsställelse. Som guide får man oftast se människor som upptäcker någonting nytt. Människor som laddar sina batterier. Människor som har roligt. Dessutom får man väldigt ofta positiv feedback pga att gäster tackar och visar hur nöjd de är med upplevelsen. Emellanåt droppar det in en positiv reviwe på TripAdvisor, Facebook eller Googel. Ibland dyker det upp nått mail som detta.
Att få arbeta med just någonting som övervägande ger positiv återkoppling är någonting som jag personligen verkligen uppskattar. Detta är så stor del av det som gör just detta yrket så otrolig givande.
Kokkaffe. Kanadensarna glider fram fint och paddeln doppas rytmiskt ned i det mörka vattnet. Med bra driv glider vi framåt längs den lilla skogsälven strax utanför Jokkmokk. En liten oansenlig skogsälv men ack så fin.
Vi rundar en krök med kanoterna och då lättar en stor havsörn. Först sjunker den mot vattenytan innan de kraftiga vingarna ger den mäktiga fågeln fart och sakta försvinner den upp längs älven. Upp mot 250cm mellan vingspetsarna är stort.
Kanoterna dras upp vid den lilla forsen. En liten eld tänds, kaffe kokas, korv grillas. En helt vanlig dag bara ett rejält stenkast från vårt hem. Det är ett privilegium att få bo i en del av världen där man kan dricka vattnet, äta fisken och tack vare allemansrätten får röra sig fritt i naturen. Friluftslivet är tillgängligt för oss vanliga människor som inte äger mark. Snacka om att vara privilegierad! Sommardagar i kanot. Ingen brist på dricksvatten direkt… Grillad korv och kokkaffe kommer man långt med. En riktig paddel förhöjer paddelupplevelsen. Annie och Flippa. Flippa är inne på sitt 11 år. En rutinerad friluftskamrat.
Working Husky Unna är en tik som normalt fungerar med allt och alla. Här i soffan för lite samtalsterapi och tvätt av sår.Häromdagen hade vi ett hundslagsmål på vår kennel. Det skedde under natten så vi har inte hört någonting vilket vi normalt gör då någonting händer runt hundgården. Vi har 55 hundar idag och det blir emellanåt någon incident per år. Denna gång var det mitt fel. Jag missbedömde två tikar som jag trodde fungerade ihop. Nu gjorde de inte det utan under en natt small det inne i hundkojan. Som tur var blev det inga större skador på någon av hundarna.
På vår kennel är allt hundslagsmål och gruff mellan hundarna helt förbjudet. Vi arbetar med att alla hundar alltid skall känna sig helt trygga och säkra. Vanligtvis är det exakt som hos människor, de rädda och osäkra som hamnar i trubbel. Som jag beskrev i tidigare inlägg så har vi en platt hierarki vilket innebär att det är Stina och jag som är chefer. Hundarna har sedan bara att acceptera att vi ibland tar in en ny hund i flocken eller att de alla skall kunna umgås lösa ihop. Vanligtvis går allt otroligt smidigt i vår flock.
Vad gäller skadorna denna gång så fick Unna ett öppet sår/jack i huden på ena benet. Det är lätt att hålla rent så det är inte så farligt. Om det hade det funnits en hudflik kvar så skulle man kanske åkt till veterinär för ett stygn. Unnas farligaste skador var ett litet hål på sidan av nosen. Det hade inte blött vilket i praktiken innebär att det inte är rent. Här blev det en mindre infektion med en svullnad. Nu har den läkt ut av sig själv. Just denna typ av infektioner kan behöva antibiotikabehandling ibland.
Under slutet av 90-talet hade jag ett ganska odramatiskt slagsmål. En hund, Ramso, fick ett litet hål, av en tand, på insidan av sitt lår. Detta blev infekterat och riktigt seriöst infekterat då det var rötmånad. Jag missade hålet och såg inte att det var svullet förrns efter en dag eller två. Det var dessutom mycket varmt ute och då är alla hundar ganska loja helt naturligt. Hade detta skett en kallare period hade jag kanske sett att han blivit hängig, men inte denna gång. Vi gav honom antibiotika intravenöst men det hjälpte inte. Han fick blodförgiftning och han avled inne i mitt kök med sitt huvud i mina händer.
Om man får hundslagsmål så är det mycket viktigt att man dels tar itu med spänningen i flocken så att det inte händer igen. Här finns inga genvägar utan det handlar om tydligt ledarskap och att man spenderar mycket tid med hundarna. Det är också viktigt att man går igenom hunden och hittar sår och eventuella skador. Sår som inte blöder skall tvättas och behandlas så att de inte blir skitiga igen. Under de närmast kommande dagarna skall man sedan hålla stenkoll på hunden så att det inte blir som för mig, att man missar ett litet hål som sedan blir infekterat.
I princip alla hundar som hamnat i ett hundslagsmål blir mentalt påverkade. I detta fallet så blev båda tikarna, Unna och Önska, väldigt nere. Därför får de komma in och vara i huset ett tag. En hund som får ett tydligt övertag kan även bli kaxig och en sådan hund tar jag inte in och ger extra uppmärksamhet om det i grunden inte är en osäker hund. Då kan även den behöva byggas upp samtidigt som man håller ned kaxigheten…
Jo, jag ser själv hur jag skriver om att bygga upp samtidigt som man håller ned. Det är inte svart eller vitt hur man arbetar med en hund eller med en flock. Varje hund är en individ i en unik situation. Därför blir vissa saker lite lätt motsägelsefulla så som det lätt blir när man inte ser världen som svart eller vit. Ett öppet sår som är lätt att hålla rent. Moloken och med en svullen nos. Detta är det jag ser som de seriösaste skadorna. Psyket och en infektion är det jag lägger störst fokus på i detta fallet.
Åttan och Bruno.Livet på vår slädhundskennel är i sommarmodus. Vi jobbar med underhåll, leker med hundarna och sköter om dem. Vi tar hand om utrustning och fixar med allt som skall vara klart inför den kommande vintern.
En normal dag börjar med att alla hundarna får rusa av sig tillsammans i rasthagen. Ganska maffigt med 52 siberian huskies och tre border collies som fungerar tillsammans i en flock. Vi tillåter aldrig bråk men visst kan det hända att det gruffas till någon stans. Då är vi där direkt och säger ifrån. Bråk är under inga som helst omständigheter tillåtet. Här råder fullständig diktatur med Stina och mig i toppen. Resten av hundarna har en hyffsat flat hierarki där de inte tillåts klättra sinsemellan.
Medan hundarna rusar av sig städas hundgårdarna och rasthagen. Vatten byts och fylls på, hundar kammas och kollas till. Vi jobbar alltid lite extra med eventuella svagheter hos vissa individer. Det kan vara en hund som behöver lite extra uppmärksamhet eller någon som gillar att leka med en boll eller bara kela.
Under dagen jobbar vi sedan vidare med allt möjligt från kontorsarbete, utrustningsskötsel, målning och byggnationer på kenneln, ved osv. Allt som behöver göras.
Under kvällen är det sedan dags för race nummer två i hundgården. Åter släpps alla och vi städar en andra gång samt fixar med vatten. Nu får de även mat. Under sommaren ger vi Royal Canins torrfoder med vatten ena dagen och Priimas frysta HE-korv nästa dag. Korven får de frusen så de har lite att pyssla med. Det är både aktivitet och bra för tänderna om den inte är allt för stenhård. Så här kommer resten av sommaren att fortlöpa fram tills höstträningen sätter igång men mer om det senare. Fullt race på Working Husky Kennel. Fenja gillar verkligen att lattja omkring i polen. Zipp har sitt sätt att leka på… Så här års släpps det en del hår som även det skall städas upp. Dallas, Ramo och Dolly. Efter en timme i rasthagen är det dags att gå tillbaks till sin egen hundgård.
Lastade och färdig för avfärd hemåt mot torpet.Nu under sommaren hyr vi som bekant ut en del kanoter. Faktiskt mestadels öppna kanadensare av bra modell. Vi har även ett gäng kajaker men jag tycker att de mestadels ligger på land här hemma. Kanadensarna är nog det som passar vildmarksturerna bäst här uppe.
Nu under senaste veckan har vi haft en dansk skolklass ute. 29 personer som paddlat längs lilla Luleälven västerut mot Kvikkjokk. För att rodda i för oss så pass stora grupper krävs det att vi får uppbackning av transportfirmor som Larssons Buss, restauranger i Jokkmokk, affärerna där de handlar, kollegan Outdoor Lapland mfl. Jokkmokk har ett otroligt trevligt samarbetsklimat mellan oss småföretag. Jag vet att jag påpekat det förr men för oss är det otroligt värdefullt så jag nämner det gärna om och om igen!
Nu ligger det iallafall en hel flotta av kanoter hemma på gården igen. Kanoter som skall ut på nya turer med andra gäster under de kommande veckorna. Nu skall de tvättas, utrustning skall kontrolleras och fixas.
Inför denna tur köpte vi in ett större gäng små kanotvagnar från Yak-Yak. Alla gick sönder. Hjulen pajade helt enkelt redan under gruppens första landtransport. Att dessa vagnarna skall reklameras är ett som är säkert. Utförligare test av olika kanotvagnar tycks vara nödvändigt och det kommer. Fram tills dess så köp ingen Yak-Yak! Flottan på land betyder dåligt med intäkter i firman. Helt nya kanotvagnar. Här är Yak-Yak vagnarna som havererade. Alla gamla vagnar av andra märken har alltid och håller ännu. Två glada brudar i vårt senaste tillskott. En Toyota Hi-Ace från 1988. Närmare presentation av vår miljövänliga veteranbil kommer senare här på bloggen.
