Browsed by
Etikett: Kebnekaise

Singel i Salto 2017

Singel i Salto 2017

Singel-i-salto-2017_1
Fjällvandring tillbaks mot Saltoluokta fjällstation.
Singel i Salto 2017 blev mitt 15:e år på raken som ledare för detta arrangemang. Dessutom 15:e året på rad som ledare tillsammans med Janne som till vardags arbetar på en folkhögskola. Under dessa år har jag träffat många trevliga gäster och fått jobba tillsammans med kanonbra personal på Saltoluokta fjällstation. Det blir till vardag med trerättersmiddagar, fjällvyer, kaffekok över öppen eld och möten med människor. En trevlig vardag.

Årets Singel i Salto blev lite regnigare än de senaste åren då vi mestadels haft väldigt tur med fjällvädret. Bestigningen av Lulep Gierkau blev en dimmig tur med ca 25 meters sikt på toppen. Normalt har man vidsträckt utsikt in mot Sareks nationalpark och norrut kan man se Kebnekaises topp. Riktigt så vart det inte i år.

Saltoluokta fjällstation, gamla stationen, som ännu finns kvar byggdes 1912. Den nya huvudbyggnaden började byggas 1918 och detta är mig veterligen den enda av Svenska Turistföreningens (STF) enda fjällstationer som aldrig brunnit ned. Detta är alltså en klassisk fjällstation med mycket gamla anor. Den är från en tid då sänglinnet handtvättades nere i tvättstugan vid Langas strand. En tid då närmaste väg låg runt åtta mil nedströms dalgången.

Att komma till Saltoluokta är ofta väldigt avkopplande. Speciellt sommartid då jag inte har en massa slädhundar att sköta om. Även vintertid är det skönt att komma hit. För mig innebär det att jag klarat ännu en vecka på fjället med gäster. Det innebär att man får duscha, rinnande vatten, restaurang och massa bekvämligheter. Kommer man från fjället finns allt här som behövs för att man skall vara redo för en vecka till. Kommer man från civilisationen finns allt här (eller saknas) som gör att man kan koppla av på ett bra sätt. Saltoluokta är lite som en sista utpost innan det vilda tar vid.

Singel-i-salto-2017-5
Fjällgröna.

Singel-i-salto-2017_2
Rökt röding serverades av Siv och Acke uppe i Pietsaure.

Singel-i-salto-2017-6
Ormbunkarna håller precis på att sträcka ut sig. Detta är något senare än normalt.

Singel-i-salto-2017_3
En av förrätterna förbereds ute i köket.

Singel-i-salto-2017-4
Bitvis riktigt bra sikt uppe på Lulep Gierkaus topp…

Kebnekaise och Laponiavärldsarvsområde med hundspann

Kebnekaise och Laponiavärldsarvsområde med hundspann

Hundspann_laponia_kebnekaise_kungsleden_4
Guideboende, matsal, samlingsrum, kök och mycket mer. Hotell Hilleberg är verkligen att lita på! Här ett Hilleberg Sataris med ett Staika tvåmans innertält.
I perfekt vinterföre har vi ännu en vecka kört omkring med hundspannen här i nordlandet. Som det ser ut just nu vill snön inte släppa sitt grepp om landskapet och våren bjuder på kallsnö och fina körmöjligheter för hundspann. Under den gågna veckan körde vi norrut längs Kungsleden igenom Stora Sjöfallets nationalpark, vände österut via Kebnekaise fjällstation och Nikkaluokta och vidare söderut igenom Sjaunja naturreservat tillbaks till Saltoluokta fjällstation. En tur som bjuder på såväl högfjäll, fjällplatåer, frysta sjöar och älvar såväl som vidsträckt fjällurskog.

Under vår färd har vi hamnat på ett skotergängs födelsekalas med tårta och kaffe, haft middagsbjudning med stugvärden Janne, träffat trevliga människor från när och fjärran, tagit en titt på Kebnekaise fjällstation, varit fram till vägs ände och civilisationen i Nikkaluokta. Hundspannsturerna blir oftast så mycket mer när man väger in alla möten med människorna som man möter där ute.

Under veckans tur har Elin varit med för sin fjärde hundspannstur. Denna gång hade hon även lurat med sig sin tyska kompis, Inga. Sedan var Christina med från Göteborg. Ännu en vecka med trevligt folk och jag måste verkligen göra statistik på hur många män respektive kvinnor det är som är med på våra respektive turer. Inte för att det spelar någon egentlig roll men jag är tämligen säker på att fjällvärlden blivit betydligt mer jämställd under de senaste 100 åren.

Det är intressant att se hur andelen svenska gäster oftast ökar under slutet av säsongen. De utländska långväga gästerna vill uppleva mörker, kyla, lössnö till byxfickorna och norrsken. De svenska gästerna har inget emot en barfläck, ljusa vårnätter och snö som bär.

En riktigt tråkig grej är skepsisen man möts av då man bokar logi i tex Nikkaluokta. Jag klandrar inte Nikkaluoktaborna utan det är helt befogat att är man kritisk till hundspannsgrupperna som bara blir fler och fler. Andra gäster störs av skrikande hundar nattetid, hundbajs i spåren och en del annat. Jag förstår till fullo vad det är man irriterar sig på. Det finns nämligen en grupp sk ’guider’ och företag som inte håller ordning efter sig. Man städar inte bort hundbajsen efter sina hundar, man har inte jobbat med sina hundar så de är tysta nattetid utan låter dem skrika och härja nätterna igenom. Man saknar helt enkelt kunskap i yrket som hundförare och guide. Man har inte heller gett sina hundar en rimlig träning för att klara de uppgifter som de sedan skall utföra. Detta kan inte anses som god djurhållning med den stress som hundarna utsätts för.

Nikkaluokta har ibland flera grupper per dag med 30-50 hundar/grupp som startar ut. Om inte vi i branschen själva kan hålla koll på detta så tror jag att det kommer restriktioner. Både för privata hundspann som företag vilket vi idag redan kan se inom Laponiaområdet där det idag krävs tillstånd för alla hundspann som vill köra där. En tråkig utveckling som slår mot vår allemansrätt på sikt.

Under den kommande veckan väntar en spännande färd. Årets sista långtur med gäster. Den planerade rutten går från Saltoluokta och målet ät att under nästa Torsdag anlända vid vår kennel nere i Jokkmokk. Då har jag varit ute på tur i 66 dagar. Frågan är nu om vädret håller i sig med kyla nattetid så att snön bär oss hela vägen eller om vi får problem med bäckar och genomslagsföre. Framtiden får utvisa detta helt enkelt.

Hundspann_laponia_kebnekaise_kungsleden_3
Working Husky Umiak.

Hundspann_laponia_kebnekaise_kungsleden_2
Två hundspann på Norra Kungsleden mellan Kaitumjaure och Singistugorna.

Hundspann_laponia_kebnekaise_kungsleden_1
Trevlig middag med stugvärden Janne i Singistugorna.

Norra Kungsleden med hundspannen

Norra Kungsleden med hundspannen

Norra_kungsleden_hundspann_4
Working Husky Crille passar på att vila då tillfälle ges.
Den senaste veckan har jag färdats med tre gäster längs delar av den norra Kungsleden. Vi drog även en liten tur ned längs Kaitumälven och vidare tillbaks till Saltoluokta. Hundarna går bra, gästerna har varit trevliga med känsla för hundarna, vädret har varit både bra och mindre bra. Man kan nog sammanfatta det som en bra vecka vilket jag börjar bli riktigt bortskämd med. Bra veckor alltså.

Strax innan turen kom bloggaren Jonna Jinton och hälsade på oss. Vi har haft lite kontakt tidigare igenom åren. Hon skriver en hel del om livet i en liten landsbygdsort i norrland. Nu besökte hon Saltoluokta och Lappland. Kolla in hennes blogg så kan ni läsa om Jonnas upplevelser i Saltoluokta.

Snöläget är ännu bra här. Vi kan färdas utan problem och det utlovas ännu en vecka med kallgrader dygnet runt här uppe på fjället. Däremot så närmar sig säsongen sitt slut och jag har nu tre veckor kvar innan spannen förhoppningsvis skall styras upp hemma på gården.

I fjällen träffar vi många bekanta. Det är stugvärdar som jag känt sedan mer än tio år tillbaks. Det är friluftsfolk med skidor eller skoter. Det är fjällbor som lever sina liv här. Människor som ger färden ett djup. Inte bara vacker natur utan vi färdas i ett landskap där det finns en kultur att vara och färdas.

Nu väntar en säng här i Saltoluokta. Två sköna restaurangmiddagar ligger mjukt om själen och imorgon bär det iväg på nästa veckotur. Några hundar byts ut och ny proviant är utkörd av Stina. Jag tror på ännu en trevlig vecka framför mig!

Norra_kungsleden_hundspann_6
Säsongens andra färd uppför Teusabacken för mig… Det är en backe som heter duga!

Norra_kungsleden_hundspann_1
En lavin brakar loss på behörigt avstånd. Det tillhör verkligen inte vanligheterna att få se detta när det väl händer.

Norra_kungsleden_hundspann_2
Trevliga middagar inne i stugorna Under natten i Sälkastugorna puffade vinden på i säkert 20m/s. Helt klart skönt med en stuga.

Norra_kungsleden_hundspann_3
Trevliga middagar med intressanta samtal medan mörkret sänker sig utanför stugorna.

Norra_kungsleden_hundspann_5
Möte med en annan hundspannsgrupp högre upp efter Kungsleden.

Tre fallgropar för fjällvandraren

Tre fallgropar för fjällvandraren

Fjällvandring_tips_3
Tältning ger frihet men på bekostnad av en tyngre ryggsäck. Kan du nyttja STFs stugor och matbutiker för att lätta din packning?
Under mina turer i fjällen möter jag en del folk. Många är mycket rutinerade och vet exakt vad de pysslar med. Samtidigt möter vi en hel del som just upptäckt tjusningen med livet ute på vidderna. Inte allt för sällan ser man hur de gör om exakt samma misstag som man själv en gång i tiden pysslat med. Misstag som gör att fjällvandringen blir onödigt okomfortabel kan man nog säga. Här har jag sammanställt tre punkter som kanske kan hjälpa någon att få en bättre upplevelse.

1. Överambitiös rutt.
Under årets fjällvandring ser man ofta att folk vill uppleva så mycket som möjligt. Fokus blir ofta på att besöka många olika platser. Här går det fel och istället för att låta livet och upplevelsen av att vara ute hamnar i fokus så blir det ett stort antal planerade kilometer. Det blir en daglig kamp för att nå fram till kvällens mål för annars hinner man inte genomföra den kommande dagens etapp osv.

Tänk om och tänk rätt!
Planera ett luftigt schema. För en tälttur med campingpackning räcker 10-15km/dag. För en stugtur hamnar det ju mellan 10-15km beroende på avståndet mellan stugorna. Ta en stuga per dag och börja inte hoppa över en del stugor och dubbla distansen. Planera dessutom att förflytta er 2 dagar och ligg still dag tre för en dagstur utan packning. Är det dåligt väder kan det tom vara skönt att ta en stugdag medan regnet slår emot fönsterutan eller vinden river i tältduken. Kom ihåg att upplevelsen är tiden där ute och inte sträckan.

2. Allt du lastar skall du bära
Det är lätt att fylla ryggsäcken med bra att ha grejer, massa böcker, en uppsjö av ombyteskläder osv. Mycket utrustning som ryggsäckar, traditionella trangiakök, sovsäckar, tält, liggunderlag m.m. är på tok för tung.

Tänk om och tänk rätt!
Optimera den utrustning du skall ta med dig. Skippa en del av ’bra att ha’ grejerna. Behöver du verkligen tält om du går en led med stugor? När du investerar i ny friluftsutrustning så värdera låg vikt som en betydelsefull egenskap hos utrustningen. En färdigpackad stugtursryggsäck för en vecka behöver inte väga mer än 5-8kg +mat. Flera av STFs stugor har dessutom små shoppar med mat. Kolla detta med Svenska Turistföreningen så slipper du onödig vikt. En ryggsäck för tältare behöver inte väga mer än 10-14kg + mat.
Läs boken Vandra Fjäderlätt och låt dig inspireras av extrema lättviktsvandraren Jörgen Johansson.

3. Otränad och utan rutin
För många som vi möter i fjällen är detta ’årets vandringstur’. Utrustningen används inte annars och kroppen är möjligen ’använd’ på nått gym då och då. Det blir tungt för kroppen som kommer att ömma. Att utrustning som kängor, ryggsäck och kläder dessutom inte inpassade och justerade gör inte saken lättare. Rutiner för att hålla sig torr och varm, vad och hur man behöver äta osv gör dessutom att belastningen blir ännu större än om man är van.

Tänk om och tänk rätt!
Gör några dags- eller helgvandringar i hemmaterräng. Lär känna din utrustning och vänj kroppen med att vara ute. Bara att lära sig undvika skoskav och tejpa fötter i tid är en vinst som gör det hela nog bra! Att du sedan får en fin upplevelse i hemmaterräng får du se som bonus.

Fjällvandring_tips_1
Vilken utrustning behöver du för en sommarvandring? Snöskor? Allt väger och en tung ryggsäck är inte alls rolig att kämpa med.

Fjällvandring_tips_2
Rymlig tidsplanering ger möjlighet till trevliga toppturer längs vägen.

Vart tog vindarna vägen?

Vart tog vindarna vägen?

Hundspannskurs_3
Kaitumdalen i närheten av Tjuonajokk.
Nu har vi landat i Stora Sjöfallet. Veckan har varit minst sagt fantastisk. Fantastiskt vindstilla. Vi har färdats igenom trånga fjälldalar och över öppna vidder. Det har ofta varit i princip kavlungt och solsken från molnfri himmel. Egentligen så har ju hela vintern varit tämligen storm och ovädersfri.

Veckan som var hade ett ett upplägg mer som en hundspannskurs. Fokus var givetvis även på själva upplevelsen men även på allt som rör hundspannskörning och hundarna. Tasskador/skötsel, utfodring, avel, utrustning, tävling/turkörning och en del annat smått och gott.

Nu har vi nu vilat under två nätter och imorgon bär det av ut på en ny tur. Nu gör vi ett försök att ta oss ända ner till Jokkmokk då vädret i fjällen inte tycks bli det bästa. Faktum är att det utlovas både vind och 40-50cm nysnö. Då lockar lågfjällsområdena och skogslandet även om det är risk för blötare förhållanden där.

Hundspannskurs_5
Working Husky Umiak.

Hundspannskurs_4
Påväg västerut mot Kaitumjaurestugorna längs Kaitumälvens källsjöar.

Hundspannskurs_1
Med hundspann uppför…

Hundspannskurs_2
Tundracamp.