Lastade och färdig för avfärd hemåt mot torpet.Nu under sommaren hyr vi som bekant ut en del kanoter. Faktiskt mestadels öppna kanadensare av bra modell. Vi har även ett gäng kajaker men jag tycker att de mestadels ligger på land här hemma. Kanadensarna är nog det som passar vildmarksturerna bäst här uppe.
Nu under senaste veckan har vi haft en dansk skolklass ute. 29 personer som paddlat längs lilla Luleälven västerut mot Kvikkjokk. För att rodda i för oss så pass stora grupper krävs det att vi får uppbackning av transportfirmor som Larssons Buss, restauranger i Jokkmokk, affärerna där de handlar, kollegan Outdoor Lapland mfl. Jokkmokk har ett otroligt trevligt samarbetsklimat mellan oss småföretag. Jag vet att jag påpekat det förr men för oss är det otroligt värdefullt så jag nämner det gärna om och om igen!
Nu ligger det iallafall en hel flotta av kanoter hemma på gården igen. Kanoter som skall ut på nya turer med andra gäster under de kommande veckorna. Nu skall de tvättas, utrustning skall kontrolleras och fixas.
Inför denna tur köpte vi in ett större gäng små kanotvagnar från Yak-Yak. Alla gick sönder. Hjulen pajade helt enkelt redan under gruppens första landtransport. Att dessa vagnarna skall reklameras är ett som är säkert. Utförligare test av olika kanotvagnar tycks vara nödvändigt och det kommer. Fram tills dess så köp ingen Yak-Yak! Flottan på land betyder dåligt med intäkter i firman. Helt nya kanotvagnar. Här är Yak-Yak vagnarna som havererade. Alla gamla vagnar av andra märken har alltid och håller ännu. Två glada brudar i vårt senaste tillskott. En Toyota Hi-Ace från 1988. Närmare presentation av vår miljövänliga veteranbil kommer senare här på bloggen.
För varje paddeltag driver vi kanoterna allt längre bort från vardagen.Under den senaste veckan har jag hållit min paddel blöt. Med kanadensare har jag haft förmånen att få färdats i området kring Pärlälvens källsjöar. Med mig har jag haft en liten grupp som har fått uppleva Lappland då det kanske är som bäst. Vi hamnade mitt i islossningen och har fått leva med naturen istället för att fullfölja den exakta planen. Vi har burit kanoterna kortare passager där isen legat för tjock. Midnattssolen gör att man får noll koll på tiden och dygnsrytmen blir ett minne blott. Myggen har inte vaknat så tillvaron har varit riktigt angenäm.
För mig är det själva livet ’där ute’ som är det bästa. Livet i naturen med kanoten, tältet och enkelheten. Den avskalade verkligheten där endast det livsnödvändigaste är viktigt. Det är verkligen lugn och harmoni vilket man ofta ser även på gästerna. Folk somnar vid lunchelden. Alltså helt upp och ned på marken med huvudet mot en tallrot.
Vi har fiskat för att dryga ut maten men även för att det är roligt. Allt förutom gäddorna var tämligen dåligt på hugget. Inte ens en liten abborre lyckades vi lura. Hur som helst så är gäddfileer ganska gott om man grillar dem i folie med lök, salt, svartpeppar och en hel del chilli!
Kanadensare är ett sätt att färdas som ligger så rätt för mig som värdesätter tiden där ute. Det är ingen mening att stressa för kanadensaren går inte snabbt framåt. Man sitter skönt, kan ändra position, dricka kaffe, lasta god mat och mycket utrustning, ta med hunden, fiska, kolla på fåglar och fotografera. Man slipper ryggsäcken som tynger och skaver. Dessutom är det lätt med i och urstigning vid steniga stränder eller vid branta strandbrinkar. Att kanadensarna sedan andas vildmarksfärd gör inte saken sämre.
Jag har sagt det förr och säger det igen. Nordlandet skall upplevas från kanot sommartid. Bara i Jokkmokksområdet har vi miltals med färdvägar där man kan paddla, fiska och leva vildmarksliv. Områden som är olika mycket vildmark, olika långt från civilisationen och för olika längd på turerna. Från kust till fjäll helt enkelt. Midnattssol och sen middag vid lägerelden. Under början av turen var isen ett problem och vi fick bära förbi några kortare passager. Är man tidig på säsongen så slipper man mygg men riskerar att få is. Med en stor portion självironi och solglasögona på så togs det några klassiska ’titta vilken fisk jag fångat’. Gäddfile, rapsolja eller smör, hackad lök, salt, svartpeppar och en del chili och sedan på elden. Riktigt spicy och gott!
Våren är här och snön smälter synbart för var dag. Nu är det en tidsfråga innan småbäckarna och älvarna börjar bli paddelbara. Vi kör nu ännu ett filmtips som ett inspirationsslag för kanadensarpaddlingen i sommar.
Path of the paddle är en av flera filmer som Bill Mason har gjort. Jag har i tidigare blogginlägg tipsat om hans filmer. De erbjuder dels tänkvärdheter i form av känsla för naturen och miljön. Dessutom så är de fyllda av kunskap om friluftsteknik och paddelteknik. Flera av filmerna ligger tillgängliga på nätet och jag kan verkligen rekommendera dessa. Låt er även imponeras av att de är gjorda innan drönarnas och de vattentäta actionkamerornas tidevarv. Här snackar vi om pionjärer inom äkta äventyrsfilmning!
Monsen, Monsen och Mattis.Nu under mellansäsongen är det skönt att sjunka ned i soffan och kolla på någon film eller så ibland. Allt som handlar om hundspann, kanotåaddling och vildmarksliv slukas snabbt. Allt var kanske lite överdrivet för det finns bottennapp så som Bear Grylls som får irritationen att nå nya nivåer.
Lars Monsen är den norska vildmarkingen som gjort sig ett namn på TV. Flera av hans TV serier är riktigt bra så som då han korsade Kanada, på tur med Monsen, Nordkallotten 365. NRK’s senaste program med Monsen heter Monsen, Monsen och Mattis. Mattis i detta fallet är ju då inte jag.
Här bjuds det på inspirerande inslag från fisketurer, vildmarksliv och paddling. Denna serie är helt klart sevärd även om klippningen börjar bli lite tråkigt amerikansk. Jämför man Monsens första program så stod han då öga mot öga med björn utan att prata om faran. Numera överdrives och upprepas små motgång emellanåt på ett amerikaniserat sätt. Här föredrar jag de tidigare sättet att klippa dessa TV-serier.
Logga nu in datorn, koka en stor panna kaffe, slå upp en god whisky och låt dig inspireras till sommarens äventyr. Se dock till att det inte bara stannar vid drömmar utan packa sedan ryggan och bege dig ut!
’Äntligen här’ är det nog många som tycker då de ser Volker och Jasmine åter i Jokkmokk. De är gamla Jokkmokksbor som för några år sedan drog sig söderut.Igår var vi en sväng upp till Saltoluokta för att dricka lite kaffe med personalen där. Ja, vi hämtade kanoter, åt Saltos goda svampsoppa, rastade hundar och hade en trevlig dag med Volker o Jasmine som är uppe och hälsar på. På Salto träffade vi både personal och bekanta från olika färder i fjällen. Vad som slår mig är att i princip varje gång man kommer till Saltoluokta fjällstation hittar man gammal personal där som är på återbesök. Har man en gång öppnat sitt hjärta för Salto så finns en ständig längtan tillbaks.
Höstfärgerna har utan minsta tvekan kommit längre där uppe vid foten av fjället. Det är väldigt kul period att få strosa omkring med kameran och leta motiv i den färgglada naturen. Myggen lyser med sin frånvaro och är inte saknade. Det är inte ovanligt att fjälltopparna är vitpudrade med nysnö när man vaknar på morgonen. Tyvärr kunde vi inte stanna utan fick lasta kanoterna och styra hemåt mot vårt torp. Johnnys öron fladdrar och far lite hit och dit. Ripbären är overkligt oxblodsröda. Annie ’arebetar’ med att hålla reda på de andra border colliena vi har med oss. Här är det mycket vallningsinstinkt… Flippa är äldst men den ende som inte bangar för en simtur efter en pinne. Jasmine och Stina kollar på de fina filmerna som finns på naturrummet i Stora Sjöfallet.
