Border Collie-arkiv - mattisblogg.se

Urskogsområden och kanadensarpaddling

19 augusti, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Urskogsområde-kanadensarpaddling-4 — Vidsträckta sjöar och skogsområden med insprängda små lågfjäll. För mig är detta vildmark!

Pärlälvens naturreservat är en riktig vildmarkspärla i närheten av Jokkmokk. Vidsträckta skogar som mestadels är fredade för framtiden. Här har jag under de senaste dagarna paddlat, fiskat, vandrat, eldat, campat och levt med en liten grupp gäster. Vi har haft myggigt såväl som myggfritt, hård blåst och vindstilla, klarblå himmel och ösande regn ätit gott och sovit som kungar i de såhär års svala tälten.

Tempot har varit lågt. Vi har mer myst omkring i naturen. Följt vindens och dygnets rytm. Sökt skydd i tälten under regnoväder, legat stilla med kanoterna uppdragna medan de värsta vindarna har fått passera, värmt en panna te extra bara för att det har varit så trevligt vid elden.

Sommaren går helt klart mot sitt slut. Nätterna har börjat mörkna och mornarna i tältet är skönt svala. Långkalsongerna har suttit på varje dag som jag varit i kanoten. Myggen börjar att trappa av allt mer och man slipper smörja sig. Hjortron och blåbär är färdiga att ätas liksom fisken i sjön. Livet är tämligen enkelt.

Efter turen när kanoterna lastas på bilen känner jag åter suget efter att få paddla tillbaks dit ut längs nordlandets vattenvägar. Längtar tillbaks till livet på färd. Samtidigt är det skönt att få vara hemma ett tag också och greja på torpet med allt som skall göras. Vintern är ju trots allt här snart.

Urskogsområde-kanadensarpaddling-3 — Strilande regn och fiske efter öring i Hemligjaure.

Urskogsområde-kanadensarpaddling-2 — Närmare 2 kilogram fet och god öring!

Urskogsområde-kanadensarpaddling-6 — Starr men vilken sort?

Urskogsområde-kanadensarpaddling-5 — Lugn och tid för eftertanke och att bara insupa naturen.

Urskogsområde-kanadensarpaddling-7 — Annie.

Urskogsområde-kanadensarpaddling-1 — Sovsäcken kallar men det är så vackert att man har svårt att slita sig.

Med kanot längs en norrländsk skogsälv

30 juni, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Paddling-norrländsk-skogsälv-4 — Kokkaffe.

Kanadensarna glider fram fint och paddeln doppas rytmiskt ned i det mörka vattnet. Med bra driv glider vi framåt längs den lilla skogsälven strax utanför Jokkmokk. En liten oansenlig skogsälv men ack så fin.

Vi rundar en krök med kanoterna och då lättar en stor havsörn. Först sjunker den mot vattenytan innan de kraftiga vingarna ger den mäktiga fågeln fart och sakta försvinner den upp längs älven. Upp mot 250cm mellan vingspetsarna är stort.

Kanoterna dras upp vid den lilla forsen. En liten eld tänds, kaffe kokas, korv grillas. En helt vanlig dag bara ett rejält stenkast från vårt hem. Det är ett privilegium att få bo i en del av världen där man kan dricka vattnet, äta fisken och tack vare allemansrätten får röra sig fritt i naturen. Friluftslivet är tillgängligt för oss vanliga människor som inte äger mark. Snacka om att vara privilegierad!

Paddling-norrländsk-skogsälv-7 — Sommardagar i kanot.

Paddling-norrländsk-skogsälv-5 — Ingen brist på dricksvatten direkt…

Paddling-norrländsk-skogsälv-3 — Grillad korv och kokkaffe kommer man långt med.

Paddling-norrländsk-skogsälv-2 — En riktig paddel förhöjer paddelupplevelsen.

Paddling-norrländsk-skogsälv-6 — Annie och Flippa.

Paddling-norrländsk-skogsälv-1 — Flippa är inne på sitt 11 år. En rutinerad friluftskamrat.

Hundspann på snö med sommarkänslor

12 maj, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Majhundspannskörning_jokkmokk_1 — Myrarna är relativt torra och hårda i år så körningen går bra.

I natt har vi varit på kanske säsongens sista övernattningstur med hundspannen. Någon gång måste man ju ändå ge upp eller? Hur som helst så kör vi än så länge och det riktiga superförhållanden. Nattkylan gör att snön håller ihop och det har ännu inte blivit riktigt blött i markerna.

När man färdas så här års är det nästan med sommarkänslor. Det doftar barmark, fåglarna sjunger, det är sommarmoln på himmelen och egentligen är det bara myggsurret som inte är där. När man skall fika eller övernatta drar man bara upp spannet på en barfläck och ankrar. Hundarna njuter av att rulla sig i riset och snart sover de avslappnat eller tuggar på kvistar och ris.

Förutom att köra hund arbetar vi febrilt med att få struktur på nästa vintersäsong. Produkter skall prissättas och marknadsföras, webblösningar skall fixas, gamla kunder och de som har preliminärbokat turer skall få plats på långturerna de önskar innan vi går ut med alla platser öppet. Dessutom skall någon kanot köpas in och någon säljas. Några av våra siberian huskytikar är parade och dessa skall ultraljudas så att vi ser hur många valpar vi kan förväntas att få. Nästan allt är roligt men dygnet har allt för få timmar. Just därför är det så skönt att sela ut ett spann, packa ner yxan och kaffepannan. Kanske till och med sovsäcken och bara få vara där ute och färdas.

Majhundspannskörning_jokkmokk_3 — Kallsnö är inte fel!

Majhundspannskörning_jokkmokk_7 — Is, snö och myrmark i full fart.

Majhundspannskörning_jokkmokk_4 — Johnny håller alltid troget reda på vart Stina är.

Majhundspannskörning_jokkmokk_2 — Denna bäck brukar normalt flöda så att man inte kommer fram. I år har det hunnit rinna undan eftersom och vi kör obehindrat längs kanten.

Majhundspannskörning_jokkmokk_5 — Nattläger.

Majhundspannskörning_jokkmokk_6 — Nu har man chansen att träna hundarna på att gå blött. Detta har man nytta av nästa vinter så bäckar och älvar kanske måste korsas. Våren är en perfekt tid för miljö och kommandoträning.

Vallning och valpbesök

31 oktober, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Vallning_siberian_huskyvalpar_2 — Annie och Johnny följde uppmärksamt oss för att försöka förstå om de verkligen skulle in till fåren eller inte. Steg ett i vallningen är att ’tända’ hundarna så att de får ett sug och intresse för fåren.

Under helgen gjorde vi en kortare tur ner till Bosse och Bibbi i Piteå. Det var valp- och fårvallningsträff med våra två unga borde collies Johnny och Annie. Vallningen är någonting som jag gärna skulle pysslat mycket mer med. Arbetande hundar som jobbar tillsammans med och löser uppgifter. Kan det bli bättre? Det finns väldigt många likheter med slädhundskörning.

Flippa följde givetvis också med och hon imponerade helt klart på mig. Det är nog fem år sedan hon hade kontakt med får. Nu gick hon in i fållan med fåren och stencoolt gjorde hon det hon skulle. Lungt. Fint och med pondus. Annie och Johnny har vi en lång spännande resa kvar med innan de gör ett bra jobb med fåren. Anlagen finns där och det krävs helt enkelt timmar tillsammans med får i olika situationer för att de skall utvecklas.

Under eftermiddagen svängde vi förbi Elisabeth och Dennis för att kolla in de två siberian valparna som vi bokat hfrån deras vaalpkull. Cammi, från vår c-kull är modern och pappan är Kasper som gått Iditarood med Yvonne och Kenneth Dåbakk. Blodslinjer från två kennlar där hundarna verkligen är riktigt använda och testade. Det blir helt klart intressant att följa dessa små krabater från valp till vuxen slädhund för att se om det är en bra kombination.

Vallning_siberian_huskyvalpar_1 — Flippa vibrerar av lust att få jobba med fåren. Här är en hund som helt klart har intresse!

Vallning_siberian_huskyvalpar_3 — En korg med valpar…

Vallning_siberian_huskyvalpar_4 — Cammi ger väldigt mycket mjölk så valparna är tämligen feta och runda.

Höstfärger och kanothämt i Saltoluokta

10 september, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Höstfärger_i_saltoluokta_2 — ’Äntligen här’ är det nog många som tycker då de ser Volker och Jasmine åter i Jokkmokk. De är gamla Jokkmokksbor som för några år sedan drog sig söderut.

Igår var vi en sväng upp till Saltoluokta för att dricka lite kaffe med personalen där. Ja, vi hämtade kanoter, åt Saltos goda svampsoppa, rastade hundar och hade en trevlig dag med Volker o Jasmine som är uppe och hälsar på. På Salto träffade vi både personal och bekanta från olika färder i fjällen. Vad som slår mig är att i princip varje gång man kommer till Saltoluokta fjällstation hittar man gammal personal där som är på återbesök. Har man en gång öppnat sitt hjärta för Salto så finns en ständig längtan tillbaks.

Höstfärgerna har utan minsta tvekan kommit längre där uppe vid foten av fjället. Det är väldigt kul period att få strosa omkring med kameran och leta motiv i den färgglada naturen. Myggen lyser med sin frånvaro och är inte saknade. Det är inte ovanligt att fjälltopparna är vitpudrade med nysnö när man vaknar på morgonen. Tyvärr kunde vi inte stanna utan fick lasta kanoterna och styra hemåt mot vårt torp.