Civil olydnad är ett grepp som ofta används för att stärka demokrati och för att fördela resurser från de som redan är riktigt kapitalstarka till de som inte är kapitalstarka. Sällan eller kanske aldrig ser man samhällets överklass idka civil olydnad.

I dagsläget är civil olydnad aktuell i Jokkmokksområdet. Här försöker man få regeringen och media att se hur Norrland och Sverige töms på sina naturresurser. Denna gång är det ett utländskt bolag som skall utvinna järnmalm här i norr. Jokkmokksområdet erbjuds en del arbetstillfällen i utbyte mot exploateringen. De stora vinsterna hamnar hos ett fåtal riskkapitalister som troligast redan har lite för stor del av världens resurser. Resurser som tas från glesbygden och planteras i storstadsregionerna. Hur hade Jokkmokks ekonomi sett ut idag om det hade idkats lite civil olydnad under vattenkraftsutbyggnaden?

Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen. Den amerikanska förebilden för begreppet civil olydnad, civil disobedience, anses ha myntats av den amerikanske författaren och skattevägraren Henry David Thoreau.

Syftet med civil olydnad är, förutom den direkta effekten av aktivismen eller vägran, att utmana den lydnad som möjliggör det förtryck, den orättvisa eller det missförhållande som olydnaden vänder sig mot. Genom att aktivisterna tar konsekvenserna av sina handlingar undergrävs i vissa fall den kollektiva rädslan för straff som övermakten vill upprätthålla, och som normalt leder till lydnad.

Statens Offentliga Utredningar, SOU 1999:101 Olydiga medborgare, utreder civil olydnad. Utredningen kommer fram till att civil olydnad ”kan bidra till att stärka såväl välfärdsstaten som demokratin”. I Ickevåld! Handbok i fredlig samhällsförändring av Klaus Engell-Nielsen, Annika Spalde, Pelle Strindlund hävdar författarna att civil olydnad har använts av svenska folkrörelser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, till exempel när den tidiga arbetarrörelsen skapade strejkrätten genom att gå ut i strejk trots att det var i strid med gällande svensk lag. I Stenen i handen på den starke av Fredrik Reinfeldt med flera (1995) hävdas att civil olydnad är skadligt för demokratin.
Källa: Wikipedia