Fikapaus medan skymningen sänker sig över Lappland.Det blir många mil ensam på släden bakom hundarna. Skogen far förbi på sidorna av spåret som man färdas efter. Man får skymten av någon ren, älg, ren eller hare. Timmarna går och man får snacka med sig själv och hundarna. Detta har helt klart sin tjusning men blir ibland lite enformigt.
De senaste dagarna har varit annorlunda. Igår tränade vi ihop med Nina Skramstad som kört upp från södra Norge. Här har vi bra spår och möjligheter för att träna långa distanser med släde. Tidigare år när vi har tävlat i samma klass så har jag alltid känt att hon kan få vara snabbare än mig. Hon kör ju trots allt för Norska landslaget och då ska ju kanske inte jag komma där hur som helst med mina ’turisthundar’. Det Nina inte vet är att i vinter så kommer jag att köra ifrån henne på Femundlöpet. Vet bara inte hur jag skall förklara det utan att såra henne.
Idag blev det fikatur tillsammans med Karin och Juha från grannbyn. De jobbar liksom oss med slädhundsturer. Vi parkerade spannen sida vid sida och de dryga 40 hundarna lade sig ganska snabbt ned och kopplade av. Fikaträning med främmande spann är kanonviktigt för oss som arbetar med detta. Stina och jag blev bjudna på grillad korv, kaffe, te och bullar. Historierna avlöste varandra innan vi styrde våra spann hemåt. Stina och Nina med sina spann. Novemberljuset här i norr är riktigt läckert. Nina tränar på att köra bakom mitt spann. Någonting som hon kommer att ha nytta av då vi skall tävla mot varandra.
Inte mycket snö men fullt körbart!Nu har hundträningen gått in en ny fas sedan några dagar. Vi kör släde! Det är alltid så skönt att få stå på en släde istället för att sitta och bli kall på en fyrhjuling. Med släden blir man mer aktiv. Man kan jobba sig varm och man får en helt annan känsla för farten. Det knixiga är bara att undvika att bromsen hakar fast i någon stubbe eller liknande.
Just nu kan vi köra en slinga på 33 km och en annan tur på 42km. Imorgon skall jag försöka utvidga spårsystemet med ytterligare 10km. Det är så pass lite snö att man kan bara dirigera ut hundarna vart som helst. Det är helt perfekt ledarhundsträning och till helgen skall det komma ännu mer snö! Vad mer kan man begära egentligen? Inselningsmys i hundgården innan träningsturen. Oinakka Alu Distans är en riktig slitvarg som är en grymt hållbar släde!
Working Husky Balto.Våra valpar växer så det knakar. Några har flyttat till sina nya hem och några till skall flytta inom en snar framtid. Kvar hos oss kommer det att bli 9-10 av dem. Vi som är med dem dagligen kan se skillnader på de båda kullarna. B-kullen är mycket tillgängliga gentemot människor men har lite sämre aptit. C-kullen är grymma på att äta men några där är lite mer reserverade. Det blir som vanligt intressant att följa dem från valp till fullt utvecklad slädhund. Vi får ofta frågor om bilder och vi lägger en del bilder på våra instagramkonton. Stina hittar ni under Huskystina och mig hittar ni under Mattisblogg. Vi uppdaterar även Workig Husky Kennels Facebooksida. Smått möter stort. Nu kan de båda kullarna leka med varandra. Det är ibland ganska livat i hundgården… Detta med inkallning resulterar inte alltid i att valparna kommer direkt… Vi har lite att träna på! ’Nä, jag tuggar inte!’ Inte alls söta…
Stina med hennes träningsgrupp. Vi kör fortfarande utan nacklinor därför är spannet lite utspritt.Nu har vi rullat in i november. Hundträningen fortsätter och går nu förhoppnings in i en snöfas. Vi kan öka distanserna, köra oftare och på så vis förbereda hundarna för den kommande säsongen. Stor del av isarna har lagt sig och det är en tidsfråga innan vi även kör på sjöarna.
Idag blev det en 48 km tur med två av spannen. Vi eldade, drack te, kokade korv och vilade lite på spåret. Mörkret sänkte sig och man märker tydligt att dagarna blir allt kortare. Hundarna är i bra form då de gick lika hårt ut som de gick hem. Känns riktigt lovande även om vi inte har fått exakt så mycket träning som vi hade önskat. Kisspaus, vattenpaus, fotopaus, klappa hund paus osv. Att spannet kan stå still är även det en träningssak. Skogsbilsvägar och traktorvägar finns det gott om i Norrlands inland. Perfekt för hundträning innan snön kommer. Ännu en dag på jobbet. Lunchpaus och fikapaus är väll någonting man har rätt till enligt arbetsmiljölagen. En klassiker som tillagas på ett klassiskt sätt.
Dee när hon nyss hade flyttat till oss som valp.Under de senaste dagarna har flera hundar lämnat oss.Mauro blev gammal och en skada i handleden gjorde att han inte längre kan följa oss. Egentligen så var detta ett problem redan förra säsongen. Sista året har han mer gått kvar dels för att vi haft svårt med beslutet men även för att vi ville använda honom för avel. Han är pappan till vår C-kull. Nu har han fått somna in. Det är alltid tungt att förlora en färdkamrat. En hund som alltid gav allt för oss.
Igår så blev det dags för nästa avlivning.Dee, en siberian huskytik på drygt fyra år. Hon har sedan i våras lidit av någon typ av problem i fuftvägarna. Lunginflammation eller en parasit. Vi har behandlat henne mot allt tänkbart och ändå blev hon inte bra. Att hon var rosslig och periodvis mycket trött gjorde vårt beslut självklarare. Saknade får vi däremot leva med under många år. Hon va alltid en sådan där glad skit. En hund som vi egentligen hade köpt in som valp för att få in nytt blod i vår avel.
Zpring flyttade också igår på prov till en kille som har några få hundar. Vi hoppas att det kommer att fungera. Hon får det säkert kanonbra där med mer uppmärksamhet. Däremot så känns det alltid som att man sviker en hund när man säljer den. Det är inte hunden som vill bli såld. Det är en hund som trotts att den gör allt den kan inte är ’bra nog’ för mina önskemål. Fast nu ska jag inte förmänskliga hundarnas tankar och känslor, men det känns alltid som man sviker en polare.
Dessutom så är det en hel del valpar som skall flytta nu under de närmaste dagarna. Av de 16 valparna är planen att vi skall behålla nio stycken och att sju skall flytta. Vi har hittat bra hem till alla utom en liten tik i Xaras kull. Men hon kan lika gärna få bo kvar hos oss.
Detta är en inblick i en hundspannsförares vardag. Baksidan av en annars trevlig hobby eller som för oss yrke. Under Dees första säsong gjorde hon några fjällturer som här till Kebnekaiseområdet. En fin, go och alltid positiv hund. Mauro medan han ännu var en liten söt valp. Sedan förvandlades han till 32 kg muskler och järnvilja att flytta last.
