Wild Tribe’s Drago från Camilla och Magnus i Sollefteå.För en dryg vecka sedan fick vi ett tillskott till vår kennel. Wild Tribe’s Drago från Camilla och Magnus i Sollefteå. Drago är nu 9 veckor söt siberian husky valp. Denna lilla krabat är intagen till vår kennel som ett kennelsamarbete där vi helt enkelt har bytt en valp med varandra. Fördelarna är många men framför allt så får vi in nytt blod som vi själva får testa på vårt sätt att köra. Dessutom så kommer Camilla och Magnus att ta en valp från oss och vi får den utvärderad hos dem. Dessutom så är det ett bra sätt så att ännu en av våra valpar får ett bra hem.
De hundar som vi har avlat fram själva är givetvis oftast bra. Men att tro att vår avel är den enda bra aveln är verkligen att bita sig själv i röven. Det är så lätt att man blir hemmablind i sin strävan efter att bygga sitt eget ’kennelnamn’. Det är ju hundförare vi är och hundspann vi vill köra. Då är det bra hundar som gäller. Inte hundar med ’rätt’ kennelnamn. Därför testar vi gärna hundar från olika ställen.
Wild Tribe’s Drago heter iallafall ligisten från söder. Han bor ännu inne i huset med oss. Inte rumsren. Periodvis helt vild och far runt som en virvelvind i köket. Han är med oss nere i hundgården då vi matar och mockar, med i bilen då vi handlar, med ut och promenerar i skogen och mycket annat. Helt orädd för både hundar och folk. En riktigt energisk tuffing med andra ord. Flippa är utan tvekan en bra hjälp då en huskyvalp skall uppfostras. Här skall Drago just till att attackera. Ibland är farten så hög och då svänger plötsligt spången men Drago hinner inte svänga. Här har han just kraschat ner i en blötmyr.
Fäktagårdens Gissa eller som vi kallade henne ’Issa’. Otroligt bildskön kompis!För ett par dagar sedan förlorade vi en av våra border collies. Fäktagårdens Gissa eller ’Issa’ som vi kallade henne. Hon blev endast 8 år gammal. Under dagen hade hon varit med Stina på ett träningspass. Hon omväxlande åkte fyrhjuling eller sprang lös runt omkring spannet. Inget onormalt på något vis. Senare under kvällen sjunker hon bara ihop stendöd på vårt köksgolv.
Issa kom till oss som 10 månaders unghund och sedan dess har hon varit en ständig följeslagare. Mestadels har hon följt Stina i vått och torrt. Kanske en av de mest trogna och följsamma hundar som jag har sett.
Det finns så många roliga, tokiga och frustrerande minnen med denna hunden. En vinter sprang hon bredvid Stinas hundspann och var som vanligt helt fokuserad på Stina. Ja, såpass fokuserad att hon sprang rakt in i en ledmarkering och slog ut en framtand. Som vallhund fungerade hon katastrofalt komiskt. Hon var nämligen rädd för får. Om de råkade kasta en blick mot Issa så sprang hon genast tillbaks till Stina och ställde sig bakom henne. Den är så många minnen som river hårt och gör ont men även lockar fram leenden och ger saknad.
Nu finns hon inte längre. Snabbt och oväntat kom det. Tomt blev det. Allt blir så påtagligt. Livet är inte för evigt och man har även själv en begränsad tid här i livet. Liksom nära och kära. Såväl hundar som människor. Jag är verkligen glad för att det gör ont. Glad för att jag kan låta mig beröras. Det är en smärtsamt och skön känsla att sakna vår Issa. Skön för att jag är så glad att hon funnits. Issa följde utan problem med över allt. Stadsvandring, bil, kanot, fjäll, sommar som vinter. Alltid trogen och följsam. Alltid redo att följa Stina på det mesta. Det blir ’naket’ att förlora en följeslagare. Vi jobbar mycket ensamma ute i skogen, fjällen eller hemma vid datorerna. Här är Stina och Issa på väg hem efter spårpreparering. Sängen, soffan, sovsäcken. Issa hade inga problem med någotdera. Kanske inte den smartaste vovven men med ett mycket gott hjärta.
Den gamla gaten till Working Husky Kennel rivs. En skön känsla!Vår hundgård byggdes färdigt för flera år sedan. Färdig är i och för sig ett ord med modifikation. Det finns alltid någonting kvar att göra. En surdeg för oss har varit entrén. Vi har inte varit helt hundra på hur den skall göras så då har den fått vänta. Irriterande har den gamla dörren dagligen påmint oss om att vi inte tagit tag i detta.
Efter två dagars arbete kunde vi slutligen klicka igen dörren på vår nya hundgårdsentré. Av bara farten så fixade vi dessutom till en av ingångarna till rasthagen och ännu en av ingångarna kommer att fixas inom kort.
När man snickra fysiskt på något man kan se tydligt, är lättare att känna sig nöjd. Att snickra på en webbsida, redigera film, lay-outa en broschyr är mycket svårare att få den här tillfredsställelsen av. Nu när entrén (analogt snickrande) är klart fortsätter vi med det digitala snickrandet. Markarbete. Stina blev byggets självklare kvalitetsansvarige. Här checkar hon så att allt är i lod eller i våg! En av våra gästarbetare som halkade in på ett hörn innan kaffet serverades. Tor Henrik kör annars hundspann västerut i Årrenjarka fjällby. Det slutliga resultatet är betydligt bättre än den tidigare entrén.
Ville du verkligen bli hundspannsförare… Vet du vad du ger dig in på? Mattisblogg kan nu presentera det ultimata testet för om du har möjligheterna att bli en hundspannsförare eller om du endast är en sk. ’wana bee’… Detta inlägget hittade jag för flera år sedan. Vart texten kommer ifrån kommer jag inte riktigt ihåg. Hur som helst så genomför du följande punkter helt på egen risk. Det är mycket viktigt att om du skulle bli missbrukare av hundspannskörning eller andra typer av friluftsliv så kan du inte hålla mig (Matti Holmgren) ansvarig för detta. Läsandet av denna text inklusive allt på denna blogg sker helt på helt egen risk.
1. Bränn en tusenkronorssedel nu på en gång. Helt seriöst. Det går minst lika bra med två femhundrakronorssedlar. Detta kan med fördel göras utomhus i bitande kyla.
Är det inte minusgrader så bränn pengarna och fortsätt sedan till punkt 2.
2. Besök ditt lokala slakteri och betala för att få sitta i deras frysrum ett antal timmar. Helt riktigt så skall du betala för privilegiet att få förmånen att vara riktigt kall.
3.Om du använder glasögon så börja använd dem med glasen insmorda med lim eller smör.
4. Kläm tummen i bildörren. Uppsök INTE läkare.
5. Låna två superupphetsade slädhundar i 30 kilosklassen. Sela på dem. Helst skall det vara minusgrader ute annars kan du med fördel uppsöka frysrummet igen.
6. Uppsök den närmaste isplanen (ishall). Vandra sedan fram och tillbaks med dessa 30kilos slädhundar skrikandes, ryckande och slitandes kors och tvärs över denna isplan.
7. Ta in ett stor block på ca 30-40 kg fruset slaktavfall och tina det i ditt vardagsrum eller kök dagligen.
8. Köp ett par nya fina handskar och kasta bort dem direkt.
9. Planera en extra romantisk semester som du vet att du aldrig kommer att kunna genomföra. Du får extra poäng om du gör detta samtidigt som du arbetar i kyla och mörker med ett kraftigt gummiband runt ditt huvud.
10. Gå till din lokala varuhandel och ge dem ditt kreditkort samt tillhörande kod.
11. Öva på att hugga ett 30kg genomfruset block av hundmat i decimeterstora små klumpar. Kanske vill du gå vidare och investera i en bandsåg för enbart uppgiften att utföra denna lilla övning.
12. Ät endast mat som kan vara totalt genomfrusen OCH kan tillredas med kokande vatten eller mat som du kan tina i din armhåla.
13. Ha minst ett samtal med var och en av dina vänner där samtalet innefattar hundarnas avföring i form av färg, lukt och/eller konsistens.
14. Klä på dig med så många lager av dina kläder som möjligt. Ta sedan av dem för att du behöver gå på toaletten. Om möjligt så genomför detta i ett frysrum.
15. Gör alla dina sysslor ute i kylan och mörkret. Godtagbara sysslor inkluderar : bär 2 hela fem 20 liters hinkar med vatten , bär 2 hela 30 liters hinkar med bajs , bär 2 fulla 10 liters hinkar med kokt ris och fisk . Spill någonting och du måste börja om från början .
Repetera därefter allt från början under ca en månad i sträck. Om du känner dig okej med detta så finns det förhoppningar om att du kommer kunna klara dig som hundspannsförare…
En äldre bild av Fugitive’s Freddy Kruger.Verkligheten är ibland ganska makaber. I förrgår avlivade vi tre av våra kära hundar och tillika arbetskamrater. Beslut som måste fattas. Hundar som arbetat hela sitt liv med oss. De har alltid gjort allt de kan för att vara oss till lags. Vi har kämpat oss igenom snöstormar, tungt lastade slädar har vi flyttat igenom Lapplands skogs och fjällvärld. De har hjälpt mig att charma gästerna och se till att alla blir nöjda med turen. De gör det för att jag har bett dem om det.
De har älskat detta livet. Annars skulle de inte gett allt i alla olika situationer. Svansarna har viftat och snurrat. Öronens spelande som tydligt visat att de vill vara med. Deras glada hälsningsyl om morgonen när man kommer ut till dem. Sedan går åren. De blir äldre, någon kanske skadar sig eller blir sjuk. Då måste vi fatta dessa tunga makabra beslut. Helt klart tunga beslut.
