Browsed by
Etikett: Väder

Låga temperaturer och seriöst läge

Låga temperaturer och seriöst läge


Då har man landat hemma efter några fina dagar ute i markerna. Allt är som vanligt. Vi kör hundspann, lagar mat över öppen eld och sover i vildmarkskojor. Hundarna jobbar klanderfritt och det går för det mesta bra. Vi har inte speciellt mycket snö i år men det räcker.

Kylan gör dock situationen kritisk ibland. Denna tur droppade tempen under -35C. Det i kombination med att en av gästerna fick en riktig influensa med feberfrossa och allt som hör till gör att plötsligt är det skarpt läge. Kylan i sig är inget problem. Kylan i kombination med en gäst som har svårt att hålla värmen däremot är ingen lek.

Säkerhetsmässigt hade vi möjlighet att få en skoterhämtning men tjejen som sett fram emot detta ville inte det. Istället fick vi köra sakta men säkert tillbaks de 35km tillbaks mot kenneln. Vi fick stanna och elda, äta och dricka varmt och till slut styrde vi upp spannen utanför vårt lilla torp. Redan ett par dagar efter turen droppar första resultatet in på vår TripAdvisor. Det har gått bra igen.

Att få jobba med människor ute på detta viset är verkligen roligt. Visst är det kärvt med kylan och visst har man folk inpå sig dygnet runt. Trevligt folk som är som en del av ett team. När sedan feedback kommer och man ser att gästerna tycker att de fått en bra upplevelse, då känns det bara ännu roligare.

Med hundspann i ett midvintrigt lappland

Med hundspann i ett midvintrigt lappland

Hundspann_midvinter_lappland_1
Lägereldar tillhör livet i skogslandet under midvintern.
Under förra veckan var jag ute på säsongen första fyradagarstur. Med mig hade jag fyra svenska killar. Vi färdades längs de spår som vi kört upp i anslutning till vår kennel och västerut. Vi har tältat, eldat, grillat, kokat kaffe, sovit under bar himmel, kört hundspann och haft fyra trevliga dagar. Livet där ute är lite speciellt. Tillvaron koncentreras till att man skall ta hand om sig själv. Man skall äta, klä sig varmt, jobba för att bli varm men inte svettas, sköta hundarna, hämta vatten och elda. Back to basic.

Under de första dagarna var skogarna snötyngda och det kändes som att vi färdades igenom ett julkort. En kväll hade vi ett riktigt bra norrsken vilket jag inte riktigt lyckades att fånga med kameran. Ibland går fotograferandet lysande medan det vid andra tillfällen går si så där. Det får man helt enkelt räkna med. Denna gång sumpade jag ett antal norrskensbilder pga att jag slarvade med skärpeinställningen vilket förvisso kan vara lite svårt i mörker.

Som vanligt så är en stor del av vinningen med mitt jobb mötena med alla människor. Även om jag är känd för att prata mycket så lyssnar jag också. Det är ju egentligen då man lyssnar som man kan lära sig nått nytt. Man får olika människor syn på livet och allt runt omkring det. Allt från ytliga saker som om Samsungtelefoner är bättre än I-phon till politik och mer djupa livsinsikter av alla de slag.

Hundspann_midvinter_lappland_5
Midvinterljuset norr om Polcirkeln måste upplevas.

Hundspann_midvinter_lappland_2
Givetvis kör alla deltagarna egna spann under dessa turer.

Hundspann_midvinter_lappland_3
Norrsken är svårt att boka… annars skulle det vara ett stående inslag på alla våra turer.

Hundspann_midvinter_lappland_4
Mitt spann bestod av mestadels ligist-hundar som jag fick tid att jobba lite extra med.

Hundspann_midvinter_lappland_6
En av våra nattcamper. Här sov vi under uppspända skärmskydd (tarpar) med en öppen eld framför.

Ledpreparering

Ledpreparering

Ledpreparering_jokkmokk_2
Stina plör igenom snön på Skabramsjön..
Nu är vintern här och vi har lite smått börjat med att dra upp vårt ledsystem. Med skotrarna trampar vi en grund så att det fryser till riktigt. Sjöarna kontrollerar vi givetvis ganska noga innan vi kör ut på dem. Bada är ju inte någon aktivitet som man så gärna pysslar med tillsammans med skotern.

Våra rutiner på sjöisar är att aldrig fara ensam om vi har minsta tveksamhet. Vi använder alltid isdubbar och vi har båda kastlinor lättillgängligt. På så sätt kan vi komma upp eller få upp varandra om vi skulle råka gå igenom isen. Ett annat viktigt redskap är ispiken. Den är som vårt känselspröt. Man hugger och känner sig för. Med åren så lär man sig känna hur isen är. Övning ger färdighet.

Nu har vi iallafall trampat så att vi kan börja köra släde med småspann. Vi bör även kunna köra stora spann med fyrhjuling på sjöarna men det är ännu ganska blött bitvis. Vinterlivet har helt enkelt börjat i Lappland. Kvar finns dock en undran om vart sommaren och hösten tog vägen.

Ledpreparering_jokkmokk_3
Nu när det har snöat på isen börjar det att trycka upp vatten. Bandtrummorna packas med slask och allt går bara tyngre och tyngre.

Ledpreparering_jokkmokk_4
Isrensning.

Ledpreparering_jokkmokk_1
Vi kör mestadels nära land för att spåren skall bli lättare att hitta då vi inte orkar sätta buskar över allt.

Snökaos och glesbygdspolitik

Snökaos och glesbygdspolitik


I norra Sverige förundras vi över snökaoset nere i Stockholm. Hur kan man årligen bli så förvånad över lite snö? Parodierna är många och för oss här uppe ter det sig tämligen löjligt att det är en riksmedianyhet att någon kört fast med bilen. Vi förstår att det blir lite tjorvigt men sånt är livet. Det blir lite tjorvigt ibland.

Till sitt försvar ropar man från Stockholm att det är för att de har så stora motorleder, de är så många osv. Massa märkliga ursäkter. Här i norr vet vi att det handlar inte om snön som är problemet. Vi kan nämligen göra en lång lista på sk näradöden situationer som uppstår då vissa Stockholmare kommer i kontakt med snö även här i norr. Situationer som vilken norrlänning som helst ser som en del av sin vardag.

SVT’s inslag med Markus Forsberg är nog höjdaren. Här börjar man närma sig en viktig fråga med snökaoset som grund. Glesbygdspolitiken. Det är sedan tidigare känt att stor del av journalisterna faktiskt bor i Stockholm. De bor där och det är där den stora och viktiga median finnes. Just därför rapporteras det om fastkörda bilar i riksmedia medan det i Lappland kan blåsa iväg ett helt tåg med containers och allt pga hårda vindar och det blir på sin höjd en sida i lokalmedia.

Medan centraliseringen och frakten av resurser ut ur vårt Norrland fortsätter så ler vi åt situationen med snökaoset. Ibland vet man inte om det är parodi eller om det verkligen är en ’riktig’ journalist som rapporterar. Har ni tex hört talas om feminin snöröjning? Feminin snöröjning i ett tidevarv då det inte heter han eller hon utan till och med vi norrlänningar försiktigt börjat snacka om hen!? Parodin är ett faktum liksom negligeringen av glesbygdens situation.
(P.S. kolla de klickbara länkarna i texten ovanför. Ganska intressant.)

Hundträningen fortsätter

Hundträningen fortsätter

Höstträning_hundspann_5
Working Husky Bobbo, en riktig sköning.
Vi är nu inne i fas två i hundträningen. Nu sitter stora delar av rutinerna och träningen löper mycket smidigt. Givetvis är det baksteg och motgångar men sånt tillhör ju liksom livet. Att rutiner och disciplinen börjar sätta sig gör att vi allt mer kan koncentrera oss på den fysiska träningen. Nu samlas det tid ute. Tid i selarna. Tid i skogen. Tid tillsammans.

Temperaturen kryper ner och underlaget blir fruset och tufft för hundtassarna. Kör man för sakta nöter de tassar och kör man för fort så nöter även det tassarna. Därför söker vi hela tiden efter någon typ av idealfart som säkert inte ens existerar. Det är bara att konstatera att fruset underlag utan snö är grymt hårt mot hundarnas tassar. Man får kolla, smörja och socka vid behov helt enkelt.

Höstträning_hundspann_2
Hundarna provoceras allt mer i att stå stilla lugnt och fint.

Höstträning_hundspann_3
Åttan och Rambo.

Höstträning_hundspann_1
Det är riktigt tråkigt att se hur kalhyggena breder ut sig och skog förvandlas till tallåkrar.

Höstträning_hundspann_4
Working Husky Crille. I honom ser jag många av mina tidigare hundar så som Snowmasters Rocky, Working Husky Oskar mfl.