Z-kullen under deras första dygn. De födes runt 20 Juni 2012.I dag fick en av våra siberians somna in. Zoya som blivit ormbiten häromdagen. Det är alltid tråkigt när en såpass ung hund, som borde ha hela sitt liv framför sig inte får sitt liv. Vad som däremot är bra är att vi fick hem henne och att hon inte lade sig ute i skogen under en gran och dog där. Ni kan läsa mer på vår kennelsida, Working Husky Kennel om Zoya.
Zemlan som är en av de tre systrarna i z-kullen bröt sitt bäcken ben under förra hösten. Och Zuss bröt ett ben i foten nu för någon vecka sedan. Så nog har det varit en oturstrio så långt. Men gammalt så säger man ju att olyckorna ofta kommer tre på raken om man nu ska vara skrockfull. Så nu hoppas vi på lite medvind framöver.
Känner man nått för sina hundar då man har närmare 50 olika individer. Självklart! Annars ska man pyssla med maskiner. Det är jobbigt att sälja hundar, avliva gamla goa hundar och som nu förlora en ung hund som man hoppats på en framtid med. Med 50 hundar som har en snittålder på 10 år så blir det ca 5 hundar/år som skall vandra vidare. Vi måste helt enkelt hantera det. Jag tror inte att vi/jag blir avtrubbade. Däremot så lär man sig att dels hantera situationen mentalt men även att man acceptera att livet faktiskt är på detta viset. Döden är tråkigt nog endel av livet
Givetvis är Flippa med och jobbar!Landade igår på Saltoluokta fjällstation. Det känns som vanligt som att komma hem. Stället andas lugn på nått vis. Här kommer Janne tillsammans med mig att hålla i Singel i Salto. Även det ett arrangemang som pågått under en längre tid.
Det är ju ingen dejtingvecka precis men saker händer ibland. Fick för någon vecka sedan höra från ett par som var gäster här för åtta år sedan. De träffades här. Nu är de gifta och har just fått ett barn! Men såna historier hör man om lite här och var i fjällen. Stugvärdar som träffat en gäst, personal på fjällstationen som finner varandra, båtföraren som träffar en vandrare osv. Listan kan bli lång.
På hemmafronten hade två hundar rymt. Stina och vänner till oss har letat dem under några timmar. Tillslut hittades de mycket trötta. Zoya var mycket svullen över nosen så antagligen har hon blivit biten av en huggorm. Hon sattes på cortison direkt och idag kör Stina med henne till veterinären för att ta några prover. Annars så är allt bra med dem. Man hinner ju alltid bli rädd att de skall fara ut på vägen och orsaka att någon kör åt helsike med bilen eller att de ska ställa till med något. Men givetvis är man ju också rädd att de skall skada sig på något vis.
Studenter som njuter av fjällen.Ett årligen återkommande arrangemang har under de senaste 10 åren varit fjällvandring med studenter. Rättare sagt internationella språkstudenter som pluggar svenska över sommaren.
Årets vandring gick från Kvikkjkokk och västerut. När det är vindstilla och varmt så är det ganska mycket mygg I år. Som tur är hade vi lite mer vind de två efterföljande dagarna vilket lättade på myggplågan.
Efter andra dagens tur mot Vallespiken blåste det på ganska bra. På hemvägen kunde jag inte längre se mitt lilla enmanstält. Gästernas tält stod kvar. Många tankar senare och framme vid lägerplatsen var det bara att konstatera att ett tält fattades. Mitt Hilleberg Soul med liggunderlag, sovsäck, videokamera, stativ och lite annat som lämnats kvar. Med en stor portion tur så hittades tältet sedan en bit ner I skogen. Det har helt sonika rullat iväg. Första gången att ett tält blåser bort för mig. De har kolapsat och blåst sönder men alltid funnits kvar. Nästa natt satt det betydligt fler pinnar I backen. Smörboll och Midsommarblomster. Svårt att motivera sig att sova då det är sånna fina solnedgångar. Hit hade tältet blåst.
Vi börjar med några dagar i Kvikkjokksområdet.Äntligen är siktet inställt på landet i väster utan träd. Fjällen. Ryggan packad med kameror, mat och allt annat. Dagens rygga är dessutom långt ifrån så tung som den var för 10 år sedan! Härligt med lättare prylar. På återseende gott folk.
Trapper Gul en av de vanligaste kanadensarna i Sverige skulle jag gissa.Trapper är nog en av de vanligaste kanoterna man kan hitta i Sverige. De är byggda av glasfiber vilket ger en kanot som går mycket lätt i vattnet. Den blir inte heller allt för repig utan har en ganska hård yta. Nackdelen är att de blir känsliga för lastning på bil. Man spänner lätt sönder dessa farkoster. Kanoter är inte heller oförstörbara som ex mjukplastkanoterna. Glasfiber kan krossas men även relativt lätt lagas med lite spackel och glasfiberväv.
Trapper gjorde denna modell i några varianter. Trapper Mari, Trapper 524 och nu tror jag den heter Lynx. Skillnaderna var inte allt för stora. Trapper 524 hade aluminiumkölar på undersidan. Den vart lite tyngre men också lite slitstarkare för exempelvis uthyrare. Kanoten är mellan 520-525 cm lång och 84 cm bred. Den väger runt 38 kg. Jag upplever kanoten som svårlastad då jag jämför med andra i samma viktklass. Den blir också snabbt rank om man tynger ned den allt för mycket. Rekommenderad maxlast är endast 300 kg vilket är ganska lite.
Trappern är konstruerad av en tävlingskanotist. Själv upplever jag kanoten som en snabb och kursstabil kanadensare på öppna vattenytor. Den har en mittköl och två stabilisatorer, dvs. kortare kölar på undersidan. Detta ger kanoten en bra stabilitet. Jag har paddlat denna både lastad med två paddlare men även som solo. Som solokanot gillar jag den inte.
För fors är detta en direkt olämplig kanot även om andra skriver annat på nätet. I strömmande vatten skall inte en kanot ha så pass markanta kölar som kan haka fast. Trappern är svårsvängd och trög då man följer små åar och bäckar. Vill du alltså fara i bäckar, åar och forsar så är detta ingen bra allroundkanot. Dessutom så är den som sagt krossbar.
Söker du en kanot för ren sjöpaddling så är detta en snabb och kursstabil kanot som inte bjuder på några överraskningar. Ska du bara paddla dagsturer eller upp till 2-3 dagar så är detta absolut ett bra val. Denna kanotmodell är lätt att hitta i bra skick begagnad för en rimlig peng. Smäcker och hyfsat lång gör denna kanadensare snabb och lättdriven på sjö. Tre kölar gör den kursstabil och inte så vickig. Denna kanot är repig efter många somrars paddling. Men märk väl att den är fullt användbar ännu! Glasfiber skadas som här då man lastar på bilar och släpvagnar. Höj och sänkbara säten för den som gillar det.
