Kanadensare, lägereld, tarp, kokkaffe och mycket mer gör att paddelturerna får en riktig vildmarkskänsla.Ännu en tur med kanadensarna är bakom oss. En fin tur med fiske, bärplockning, vandring, fotografering, intressanta samtal, eld, kaffekok och mycket mer. Pärlälvens naturreservat är en riktig pärla här i norr. Gamla skogar, sjöar, älvsträckor, myrmarker, lågfjäll och en hel del spännande småsjöar.
Denna vecka var ganska blåsig. Vågor som mätte runt 70 cm och mer när det var som värst, vilket inte är speciellt muntert då man sitter i en öppen kanadensare. Under nästan två dagar gjorde vi annat än att paddla just pga av vinden. Näst sista dagen väntade vi hela dagen innan vi sent på eftermiddagen sköt ut kanoterna. Vågorna var fortfarande hyfsade och kanoterna skuttade hit och dit.
Nätterna börjar bli allt mörkare och man kan verkligen känna att hösten har kommit till Lappland. Röken från den falnande elden letar sig in i det öppna tältet och sticker lite gott i näsan. Ute från sjön hör man storlommen skria och vildmarkskänslan infinner sig på ett skönt sätt. Man somnar gott och äntligen är sovsäcken så där efterlängtat lagom varm och skön. Det står en hel del riktigt fina öringar i detta området. Vi tar bara det vi äter och hoppas att även framtida generationer kan få uppleva samma som oss. Hjortron, hjortron och hjortron…men inte moget över allt ännu. Flippa är som våra huskys. Vilar när det finns tillfälle och är aktiva när det är läge. Humlorna arbetar frenetiskt. ’The winter is coming’! Våra tält och uppdragna kanoter ligger i en skyddad vik medan vi gjorde en kortare topptur upp på Farforita. En av middagsöringarna är säkrade! Mörkret sänker sig över sjöarna, skogarna och fjällen. Hösten har kommit till Lappland.
Lapplandsguld. Vi hittade bara ett fåtal liter idag men trevligt hade vi.Bor man inte i norra Sverige så förstår man nog inte riktigt detta med hjortron. Kanske är hjortron det den där gula varma goda sylten man skall äta på vaniljglass. Något man möjligen ätit på en restaurang eller köpt blaskig ifrån någon butikshylla för dyra pengar.
Här i norr håller de riktiga fantasterna koll på blomningen och hur allt utvecklar sig. Visste ni tex att kraftiga regn och hagelskurar under själva blomningen är bland det värsta som kan hända om man vill förgylla sin tillvaro med hjortronsylt. Frost är inte heller speciellt bra. Ibland är de bäst inne i videbuskarna medan andra år har mer bär på öppna ytor. Ni förstår att samtalsämnet hjortron är outtömligt. Guldmyrarna där det finns mycket hålls hemliga och går i arv.
Idag blev det en kortare bärplockningstur. Hundar, kanoter, kameror, fikagrejer och sist men inte minst några hinkar. Med på turen var förutom våra border collies även slädhunden Önska som är en tvåårig liten tik. Hon har skurit sig i en tass och är sydd så därför ville vi ha henne under uppsikt. Nu har hon premiärpaddlat, sovit vid lägerelden, trillat i sjön och nu sover hon trött hemma i soffan.
Om folk visste hur bra vi har det här i norr så skulle fler flytta hit. Paddla från sitt hus rakt ut i en fiske sjö. Plocka hjortron. Koka te på friskt sjövatten och det precis i utkanten av ett samhälle som Jokkmokk. Working Husky Önska. Här har hon precis trillat i sjön. Vidsträkta marker, gungande myrar och drickbart vatten i sjöarna. Vad begär ni av era liv? Önska kopplade av riktigt snabbt och somnade då vi slog oss i ro vid en luncheld. Pannkakor som steks i den lilla plåtpannan (test av pannan kommer). En vill plocka bär medan den andre vill dra vidare…
Handbyggd pilbåge av svenska inhemska råvaror.Under försommaren kom ett avlångt paket in dimpande i vår ägo. Det var en efterlängtad pilbåge byggd av Marcus Nyström. Ett riktigt fint hantverk. Bågen skall dras till max 27 tum och dragvikten är då ca 40-45 pund. Traditionellt så har bågar med dragvikt runt 35-50 pund använts för jakt av allt från rådjur till bison. För vår del så är det endast prickskytte för skoj skull som står på agendan.
Pilbågen är en traditionell långbåge av modell Holmegård eller Möllegabet. På engelska ofta kallad ’Molly’. Denna båge är inspirerad från fynd gjorda i Danmark ca 10 000 år f.v.t. Själva bågen är byggd av ene som är skördad nere i Uppsalatrakten. Den är sedan ’backad’ med råhud från en älgkalv, skjuten i Storumantrakten.
Pilarna som följde med är även de ett hantverk. Granskaft och fjädrar från kalkon. Sedan är de tjärade med björknävertjära, målade och riktigt fint gjorda. Väldigt snabbt konstaterade vi att dessa pilar kändes inte rätt att skjuta bort och ta sönder.
Vi har nu skjutit med bågen och det är helt klart roligt! Vist går inte riktigt alla pilar dit man önskar och vist svider det rejält när strängen slår i underarmen samtidigt som fingertopparna blir ömma i draghanden redan efter några pilar. Med pilbågen följde även ett flera sidor långt dokument som är skrivit för just denna pilbåge. Hur den förvaras, hur den strängas på, hur man skjuter, om materialet, historian bakom modellen och en hel del annat. Söker du en handbyggd pilbåge eller vill gå en kurs där man bygger sin egen båge så surfa in på hemsidan Marcus pilbågar. Detaljerna skvallrar om att det är tid nedlagt på detta bygge. Den rödbruna nyansen kommer av att älghuden är färgad. I mittdelen är råhuden naturell. Vacker enkelhet. Vem vill skjuta bort dessa?
Med kanadensare färdas man lugnt och stilla. Man kan lasta god, tung mat utan att det tynger i en ryggsäck. Utan tvekan ett vildmarkens färdsätt!Med kanadensarna har vi nu paddlat i delar av Pärlälvens natureservat. Ett område som är känt för sin väglöshet och de gamla skogarna. Ett område med sann vildmarkskaraktär men ändå ett område där människor bott och levt under lång tid och än idag lever människor väglöst. Ett område som man från Försvarets Material Verk försöker lägga beslag på helt eller delvis som ett testområde för sin verksamhet om ni kommer ihåg höstens kamp ’Beslagta inte Jokkmokk’. (Gå gärna med i vår Facebookgruppen ’Beslagta inte Jokkmokk’ och håll dig uppdaterad om någonting händer. Vi kommer att behöva allt stöd vi bara kan få för att hålla FMV på avstånd.)
Under några dagar har jag färdats i detta område med ett engelskt par som mina gäster. Vi har paddlat, bakat bröd, vandrat, kokat kaffe, sovit i tält, halstrat nyfångad harr, abborre, gädda och öring. Ett område där man som icke fiskespecialist med lätthet kan äta fisk dagligen om man bara vill och lägger lite tid på fisket.
Att få sitta där vid en sjö med kanoterna uppdragna invid en lägereld och se solen sakta sjunka samtidigt som lommen skriker utifrån sjön. Se den obrutna skogshorisonten på andra sidan av sjön. Peta kaffepannan in i glöden för att värma en sista mugg kaffe. Att få se ryggen av storöringen som bryter den stilla vattenytan i sin jakt på mat. Att få känna doften från markerna och höra den tunga andhämtningen från de trötta hundarna som ligger bredvid… Livet där ute. Jag säger det om och om igen. Livet där ute på färd det är verkligen någonting alldeles speciellt. Pärlälvens naturreservat bjuder på fina uddar och torra tallbackar för nattläger. Flippa, min trogne och grymt råtuffa assistent i björnmarker. Smörstekt färsk öring med lite salt. Ett annalkande regnoväder. Kokkaffe…vad annars? Mina engelska gäster hade aldrig fått fisk före denna tur.
Att förmedla känslan av fjällen är inte alltid så lätt. Glädjen, lyckan och friheten där ovan trädgränsen. Här är en kort film med Sofia Janoks sköna jojk kombinerat med dansarna Lava och Michaels dans. Filmen är gjord i Saltoluoktas närhet och jag tycker att de verkligen har fångat någonting. Det fanns inte tidigare på min karta att man kunde visa en del av vad fjällen är med dans! Höj volymen och njut
