Förra veckan hämtade vi hem två pigga små valpar. Jesse och Flow-Joe från Frida och Andreas på Isandes kennel i Tjautjas utanför Gällivare. Valparnas pappa är vår egen Working Husky Åman. Mamman är en intressant krabat. Fugitives Beata vars far varit dö sedan länge. Hon är nämligen resultatet av en insemination med frysta sperma från Zeros Huston. Blir valparna bra kan detta blir riktigt betydelsefullt för vårt framtida avelsarbete med arbetande Siberian Huskies.
Här hemma rumlar nu Jesse och Flow-Joe omkring en hel del på gården tillsammans med våra tre border collies. Det blir kortare promenader, de får komma in och kissa på köksgolvet, bada i sjön och allt annat som valpar har lust att göra.
På vår kennel råder för övrigt ett smärre kaos. Vi har nämligen 18 tikar som löper. Alla som har en hanhund kan ju bara tänka sig hur våra dryga 20 hanhundar reagerar. Faktum är att tikarna i och för sig inte är speciellt mycket lättare de heller. Vi är hur som helst inte utan sysselsättning! Beata är en mycket behaglig hund att umgås med. En glad valpägare. Kärlek. Jesse. Flow-Joe.
Öppen kanadensare är nog min favorit sommartid. Under somrarna genomför vi ett antal dagsturer och halvdagsturer i Jokkmokk. Det var egentligen detta som var grunden för Jokkmokkguiderna. Korta kanotturer och vandringar. Alla vill inte uppleva veckolånga expeditioner i väglöst land. För de flesta är en kanottur med ett kaffekok helt tillräckligt.
Huskywalk är en av de turer som vi arrangerar. På svenska är det egentligen en hundpromenad med kaffekokning. Man får träffa våra hundar, vi berättar om hur vi tränar, fodrar och lever med dem. Givetvis blir det eld med kaffe och bullar i skogen.
Just idag har vi haft en grupp med trevliga Jokkmokksungdomar på en kortare kanottur. Vi passade även på att besöka vår hundgård en sväng. Jokkmokks kommun har en ungdomsgård öppen under sommaren och de arrangerar en del aktiviteter som detta. Man kan tycka mycket om politiken både nationellt och lokalt men det görs också en hel del bra saker. Antagligen (jag har lite dålig koll på just detta) så finns det även en del människor bakom en sådan satsning som antagligen gör ett riktigt bra arbete. Hur som helst så känns det helt rätt att det satsas på ungdomarna! Skabramsjön i utkanten av Jokkmokks samhälle. Varma smörgåsar över öppen eld. Att hitta en blåsig och kall udde ger en myggfri upplevelse… Social eller bulloman? Skvattramen blommar just nu.
Working Husky Unna är en tik som normalt fungerar med allt och alla. Här i soffan för lite samtalsterapi och tvätt av sår.Häromdagen hade vi ett hundslagsmål på vår kennel. Det skedde under natten så vi har inte hört någonting vilket vi normalt gör då någonting händer runt hundgården. Vi har 55 hundar idag och det blir emellanåt någon incident per år. Denna gång var det mitt fel. Jag missbedömde två tikar som jag trodde fungerade ihop. Nu gjorde de inte det utan under en natt small det inne i hundkojan. Som tur var blev det inga större skador på någon av hundarna.
På vår kennel är allt hundslagsmål och gruff mellan hundarna helt förbjudet. Vi arbetar med att alla hundar alltid skall känna sig helt trygga och säkra. Vanligtvis är det exakt som hos människor, de rädda och osäkra som hamnar i trubbel. Som jag beskrev i tidigare inlägg så har vi en platt hierarki vilket innebär att det är Stina och jag som är chefer. Hundarna har sedan bara att acceptera att vi ibland tar in en ny hund i flocken eller att de alla skall kunna umgås lösa ihop. Vanligtvis går allt otroligt smidigt i vår flock.
Vad gäller skadorna denna gång så fick Unna ett öppet sår/jack i huden på ena benet. Det är lätt att hålla rent så det är inte så farligt. Om det hade det funnits en hudflik kvar så skulle man kanske åkt till veterinär för ett stygn. Unnas farligaste skador var ett litet hål på sidan av nosen. Det hade inte blött vilket i praktiken innebär att det inte är rent. Här blev det en mindre infektion med en svullnad. Nu har den läkt ut av sig själv. Just denna typ av infektioner kan behöva antibiotikabehandling ibland.
Under slutet av 90-talet hade jag ett ganska odramatiskt slagsmål. En hund, Ramso, fick ett litet hål, av en tand, på insidan av sitt lår. Detta blev infekterat och riktigt seriöst infekterat då det var rötmånad. Jag missade hålet och såg inte att det var svullet förrns efter en dag eller två. Det var dessutom mycket varmt ute och då är alla hundar ganska loja helt naturligt. Hade detta skett en kallare period hade jag kanske sett att han blivit hängig, men inte denna gång. Vi gav honom antibiotika intravenöst men det hjälpte inte. Han fick blodförgiftning och han avled inne i mitt kök med sitt huvud i mina händer.
Om man får hundslagsmål så är det mycket viktigt att man dels tar itu med spänningen i flocken så att det inte händer igen. Här finns inga genvägar utan det handlar om tydligt ledarskap och att man spenderar mycket tid med hundarna. Det är också viktigt att man går igenom hunden och hittar sår och eventuella skador. Sår som inte blöder skall tvättas och behandlas så att de inte blir skitiga igen. Under de närmast kommande dagarna skall man sedan hålla stenkoll på hunden så att det inte blir som för mig, att man missar ett litet hål som sedan blir infekterat.
I princip alla hundar som hamnat i ett hundslagsmål blir mentalt påverkade. I detta fallet så blev båda tikarna, Unna och Önska, väldigt nere. Därför får de komma in och vara i huset ett tag. En hund som får ett tydligt övertag kan även bli kaxig och en sådan hund tar jag inte in och ger extra uppmärksamhet om det i grunden inte är en osäker hund. Då kan även den behöva byggas upp samtidigt som man håller ned kaxigheten…
Jo, jag ser själv hur jag skriver om att bygga upp samtidigt som man håller ned. Det är inte svart eller vitt hur man arbetar med en hund eller med en flock. Varje hund är en individ i en unik situation. Därför blir vissa saker lite lätt motsägelsefulla så som det lätt blir när man inte ser världen som svart eller vit. Ett öppet sår som är lätt att hålla rent. Moloken och med en svullen nos. Detta är det jag ser som de seriösaste skadorna. Psyket och en infektion är det jag lägger störst fokus på i detta fallet.
Åttan och Bruno.Livet på vår slädhundskennel är i sommarmodus. Vi jobbar med underhåll, leker med hundarna och sköter om dem. Vi tar hand om utrustning och fixar med allt som skall vara klart inför den kommande vintern.
En normal dag börjar med att alla hundarna får rusa av sig tillsammans i rasthagen. Ganska maffigt med 52 siberian huskies och tre border collies som fungerar tillsammans i en flock. Vi tillåter aldrig bråk men visst kan det hända att det gruffas till någon stans. Då är vi där direkt och säger ifrån. Bråk är under inga som helst omständigheter tillåtet. Här råder fullständig diktatur med Stina och mig i toppen. Resten av hundarna har en hyffsat flat hierarki där de inte tillåts klättra sinsemellan.
Medan hundarna rusar av sig städas hundgårdarna och rasthagen. Vatten byts och fylls på, hundar kammas och kollas till. Vi jobbar alltid lite extra med eventuella svagheter hos vissa individer. Det kan vara en hund som behöver lite extra uppmärksamhet eller någon som gillar att leka med en boll eller bara kela.
Under dagen jobbar vi sedan vidare med allt möjligt från kontorsarbete, utrustningsskötsel, målning och byggnationer på kenneln, ved osv. Allt som behöver göras.
Under kvällen är det sedan dags för race nummer två i hundgården. Åter släpps alla och vi städar en andra gång samt fixar med vatten. Nu får de även mat. Under sommaren ger vi Royal Canins torrfoder med vatten ena dagen och Priimas frysta HE-korv nästa dag. Korven får de frusen så de har lite att pyssla med. Det är både aktivitet och bra för tänderna om den inte är allt för stenhård. Så här kommer resten av sommaren att fortlöpa fram tills höstträningen sätter igång men mer om det senare. Fullt race på Working Husky Kennel. Fenja gillar verkligen att lattja omkring i polen. Zipp har sitt sätt att leka på… Så här års släpps det en del hår som även det skall städas upp. Dallas, Ramo och Dolly. Efter en timme i rasthagen är det dags att gå tillbaks till sin egen hundgård.
Myrarna är relativt torra och hårda i år så körningen går bra.I natt har vi varit på kanske säsongens sista övernattningstur med hundspannen. Någon gång måste man ju ändå ge upp eller? Hur som helst så kör vi än så länge och det riktiga superförhållanden. Nattkylan gör att snön håller ihop och det har ännu inte blivit riktigt blött i markerna.
När man färdas så här års är det nästan med sommarkänslor. Det doftar barmark, fåglarna sjunger, det är sommarmoln på himmelen och egentligen är det bara myggsurret som inte är där. När man skall fika eller övernatta drar man bara upp spannet på en barfläck och ankrar. Hundarna njuter av att rulla sig i riset och snart sover de avslappnat eller tuggar på kvistar och ris.
Förutom att köra hund arbetar vi febrilt med att få struktur på nästa vintersäsong. Produkter skall prissättas och marknadsföras, webblösningar skall fixas, gamla kunder och de som har preliminärbokat turer skall få plats på långturerna de önskar innan vi går ut med alla platser öppet. Dessutom skall någon kanot köpas in och någon säljas. Några av våra siberian huskytikar är parade och dessa skall ultraljudas så att vi ser hur många valpar vi kan förväntas att få. Nästan allt är roligt men dygnet har allt för få timmar. Just därför är det så skönt att sela ut ett spann, packa ner yxan och kaffepannan. Kanske till och med sovsäcken och bara få vara där ute och färdas. Kallsnö är inte fel! Is, snö och myrmark i full fart. Johnny håller alltid troget reda på vart Stina är. Denna bäck brukar normalt flöda så att man inte kommer fram. I år har det hunnit rinna undan eftersom och vi kör obehindrat längs kanten. Nattläger. Nu har man chansen att träna hundarna på att gå blött. Detta har man nytta av nästa vinter så bäckar och älvar kanske måste korsas. Våren är en perfekt tid för miljö och kommandoträning.
