Dessa flygningar sker utspritt under hela året. Denna bild är tagen i vintras då det tränades på lite högre höjd. Troligast svenska plan.Under två veckors tid nu under hösten får vi leva med att NATO träningskrigar i Jokkmokk. Flygplanen dånar fram med siktet inställt på Udtja skjutfältsområde. Sverige som är ett sk neutralt land upplåter med andra ord flygplatser, renbetesområden (Udtja skjutfält) och vårt luftrum till NATO’s millitära träningsverksamhet.
Under dagens vandring med betalande gäster flög några av dessa flygplan endast ca 50 meter över trädtopparna. Efter samtal med några besökande resenärer i Jokkmokk fick jag veta att flygplanen även träningsflög inom eller strax utanför Muddus Nationalpark, och även där på mycket låg höjd.
Företaget jag driver försöker sälja tystnaden och den rena naturen i denna vildmarkspräglade del av Europa. Dessa flygövningar är ett direkt problem för min försörjning. Ryktet säger även att ett lokalt helikopterbolag har fått flygrestriktioner. Sveriges regering tillåter med andra ord att NATO slår undan försörjningsmöjligheten för lokala företag, samt sabbar områdets imagevärde som tyst och rent.
Vad som också är förbryllande är hur det pratas om tysta miljöer då det gäller snöskotrar om vintern. Visst håller jag med om att snöskotertrafiken är och kan vara ett problem under vissa tider och i vissa områden. Vad jag inte tycker om är att lokalbefolkningens intressen alltid tycks väga lättast. Neimans Svenne under dagens vandringstur. Hundarna skyggar då flygplanen drar över trädtopparna på ca 50m höjd. De flyger dessutom rakt över vår kennelanläggning i Skabram. Grannen har även en gård med mjölkkor som går ute och noll hänsyn tas till det. Hundarna påverkas inte positivt av ljudet från flygplanen. Flippa håller koll på bullpåsen, gästerna och de andra hundarna som är med. Hon är däremot stentuff och bryr sig inte om flygplanen.
Månsken över Lappland. Bilden är tagen i Kvikkjokksfjällen under mitten av Augusti 2006.De senaste dagarna har vi haft en del månsken. Det är ju som bekant ett helt annat klot som ligger där utanför jorden. Så svårt att riktigt greppa avstånd, storlek och att vi faktiskt lever på jorden som är ett klot ute i en stor rymd. Att det finns syre här som vi behöver och rent friskt vatten. Svindlande tankar.
I Jokkmokk behöver vi aldrig fundera på om vi kan dricka vattnet när vi är törstiga. En bäck, en liten tjärn eller från en bubblande klar kallkälla. Det är bara att släcka törsten med rent fräscht vatten direkt från naturen.
Producenten går igenom planeringen för vilken utrustning som står på tur att fotograferas och till hur bilderna skall användas.Efter åtta intensiva dagar med uppdrag att hitta olika miljöer för fotografering har jag nu landat hemma. Det är ett friluftsföretag som arbetat med att ta fram bilder till sin nästa års sommar katalog. Kläder, tält, skor, sovsäckar och en del annat har vi fotograferat i alla möjliga miljöer.
Denna vecka har varit både rolig och givande. Nu förstår jag vilket arbete det ligger bakom en vanlig katalog. Rätt kläder i rätt kombination med varandra i rätt miljö och dessutom i rätt färgkombination. Jag har även fått en del ny kunskap om fotografering då jag kunna gå bredvid fotografen och se hur han arbetat. Dessutom så har det varit trevligt folk att arbeta med så det har blivit en hel del skratt o skoj.
Bilderna från denna tur kommer jag att kunna använda först nästa vår. En del av utrustningen skall nämligen inte synas innan dess. Nu återstår endast upppackningen av all utrustning samt att sammanställa alla fakturor från hotell, transporter, mat och andra kostnader. Det är lärorikt att få ta del av hur proffsen arbetar. Mitt arbete har delvis bestått av att se till att det funnits ätbart ute på fjället. I Saltoluokta är det alltid lätt att jobba. Vi fick bra hjälp från personalen som vanligt. Här kör Jore några av de 20 lådorna utrustning samt ett gäng ryggsäckar och bagar ner till båten.
Nu är det sensommar och man kan se en del löv som börjar gulna. De riktiga höstfärgerna brukar dock dröja tills mitten av september.Under de senaste dagarna har jag skrivit en massa, tränat hundar, packat och planerat inför ett uppdrag. Imorgon drar jag iväg med ett klädesföretag som skall plåta kläder och utrustning till sin kommande sommarkatalog. Jag har planerat rutten, skickat bilder, försökt förstå exakt vad de söker och vart vi kan hitta den lokalen.
Träningen av hundarna går vidare framåt som planerat. Nu börjar det gå lite lättare att komma iväg och hanteringen runt omkring börjar flyta. Ser fram emot höstens alla turer med hundarna.
Annars så har sommaren äntligen kommit till Lappland. Ganska exakt samtidigt som löven börjar gulna lite smått. Hjortron och blåbär står mogna ute i markerna. Får se om jag hinner ut efter detta arbetet. Jag hoppas på en hjortron och fisketur med kaffepannan i ryggsäcken. Issa blir less då jag fotograferade myggmedel till en kommande testrapport. Så här ser det ut på vår tomt. Bilden tagen 50 meter från vårt lilla hus utanför Jokkmokk. Jag tror att man kan bo sämre…
Den 19 årige danska killen som varit borta sedan 25 Juli är fortfarande försvunnen. Trots intensiv sökning med folk både på marken och i luften har det varit resultatlöst.
Det handlar om en ung kille i bra fysisk form. En kille som enligt vad jag förstår är handlingskraftig, idrottar och inte är rädd för att vara själv. Då bör man kunna färdas 30-80km/dygn utan allt för stora problem om terrängen tillåter det.
Killen försvann då han skulle gå en topptur på 3,5km. Dimman kom och troligast har han inte hittat tillbaks till tältet. Som jag tänker är att han har gått vilse, inte att han har förolyckats. Vist kan man få panik och göra dumma saker av att komma vilse men sannolikheten är ju stor att han bara drabbats av en sak till att börja med. Vilse.
Är man vilse och det blir en ljus men kall natt så skulle i alla fall jag inte sätta mig och vänta. Jag skulle färdas och helst i en och samma riktning. Det finns naturliga fångstarmar i form av sjöar, älvar, stup osv. som gör att man kanske tvingas byta kurs ibland.
Polisen har nu avblåst sökandet. Sökandet som koncentrerats till ett område i närheten av försvinnelse platsen. Området han troligast skulle ligga i om han var förolyckad. Var det inte på samma sätt man gjorde då man letade efter ’Mustangmannen’ 15km väster om min bostad tidigare i våras? Man utgick från att den utländske killen fanns i närheten av den kvarlämnade bilen. Trots intensivt letande med hemvärn, polishundar, poliser osv. så hittade man inte killen.
Det märkliga i Mustang historien är att ett par veckor efter avblåst sökande hittade man en GPS, vapenlicens och ett betalkort 200m norr om bilen. Hur kunde man missat det tidigare? Vad händer om man går norrut från platsen där bilen lämnats? Jo, man kommer till en vandringsbro som går över Pärlälven. Hade Mustangmanen en riktning som han vandrade efter och har man följt upp den?
När det gäller den danske killen, Joeys Dynglykke Ravn tror jag att han kan hålla sig i livet tills någon gång i mitten av September. Gör han det så borde han hitta fram av egen maskin vilket jag innerligt hoppas.
Till er som planerat en höstvandring. Ändra gärna era planer och vandra i gränsfjällen Ritsem/Sitasjaure och ned väster om de stora sjöarna i Padjelanta. Försök förstå hur killen har tänkt och känt. Gör det Polisen och Hemvärnet har misslyckats med, nämligen att hitta killen och bjud honom på ett mål mat!
