Browsed by
Etikett: Lappland

Wilderness First Responder 2013

Wilderness First Responder 2013

Wilderness_first_responder_3
Volker med ett ben fixat för transport.
Under helgen som var gick jag en Wilderness First Aid utbildning på Saltoluokta fjällstation. Utbildningen arrangerades tillsammans med Crossing Latitudes och är en del av NOLS utbildningar. Hur som helst så var det en givande utbildning.

Wilderness First Responder är den två veckor långa utbildning som jag tog hösten 2010. Efter den är man certifierad Wilderness First Responder. Nu krävdes det en återcertifiering vilket jag lyckades klara. Ett teoretiskt prov samt en praktisk test där man skall lösa en patients problem. Något stolt kan jag nu fortsätta att kalla mig Wilderness First Responder. Samma utbildning som krävs av fjällräddare, brandkårspersonal m.m. i USA. Med andra ord en internationell utbildning och certifiering.

Dessa sjukvårdsutbildningar är roliga att vara på. Lena som håller i utbildningarna brukar se till att man får sig ett och annat skratt. Dessutom så bestod gruppen av bra och trevligt folk med liknande intressen. Man får givetvis skärpa till sig för att fixa övningarna. Spikar i händerna, allergiska reaktioner, andningsproblem, brutna ben och armar, nack- och ryggskador och allt detta i en salig blandning. Givetvis utsågs Volker och jag till hypotermioffer. Dvs vi fick hoppa ner i en fjällbäck med kläderna och sedan räddade och upptinade. Så nu slipper jag midsommartvätta mig!

Wilderness_first_responder_1
Little-Ann och jag fann varandra direkt efter HLR delen av utbildningen…

Wilderness_first_aid_2
Behandlar man mentala åkommor före skärsår? Volker in action som patient!

Wilderness_first_responder_4
En spik i handen kan ju upplevas som ett problem.
Foto: Lena, Crossing Latitudes

Skvattram (latin: ledum palustre)

Skvattram (latin: ledum palustre)

Skvattram_1
Skvattramen blommar tätt lite här och där i skogarna, myrkanterna, på kalhyggen och sjökanter.
Denna tid på året så står Skvattramen i full blom. Främst de lite fuktigare områdena men även på kalhyggena är det fullt med av dessa vita blommor.

Skvattramen är rik på eteriska oljor. Därför både doftar och smakar den väldigt speciellt. I folkmedicin så har man igenom tiderna använt Skvattramen mot ohyra. Man lade kvistar av Skvattram bland kläderna för att skydda mot mal. Husdjur som var angripna av löss tvättades med avkok av Skvattram.

Te gjort på Skvattrambladen kallade Laberadorte, från Laberador i östra Canada. Men det har även funnits varianter av detta te som kallats både Alaskate och Norrbottenste m.m. Detta kan man man läsa om lite här och där. Nu är Skvattramen en giftig växt och man skall nog undvika att allt för ofta koka te på denna planta. Skvattramte sägs däremot ha en helande effekt mot luftrörsproblem, förkylning, ont i bröstet, kikhosta, högt blodtryck och blåskatarr.

Innan jag fick veta att Skvattramen var giftig har jag själv kokat åtskilliga pannor av det goda Skvattramtet. Aldrig har jag fått vare sig halucinationer, huvudvärk eller något annat som beskrivs som biverkningar. Teet är riktigt gott måste jag medge. Gärna med en liten klick honung. Men som sagt så har jag har alltid gjort det mycket svagt och gärna med lite färska björklöv.

Skvattram_2
Skvattramen är en vacker och vädoftande växt.

Yxrenovering

Yxrenovering

Yxrenovering_5
Färdigfixad yxa. En given del av slädens packning under alla midvinterturer med hundspannen.
När åskan dundrar över bygden och regnet står som spön i backen blir det jobb under tak. Yxor är något som vi ofta är beroende av. De skall vara skarpa och bra skaftade. Något som inte gör sig självt. Med lite kärlek så kan den rostigaste och skaftlösa yxan bli en ny fin följeslagare ut på tur.

Personligen gillar jag långa skaft och ganska små yxhuvuden. Särskilt vintertid är det långa yxor användbara som ger en bra sving. Med rätt teknik får man då riktigt bra effekt ur en relativt lätt yxa. Många av de yxor som man idag kan köpa, har stora och klumpiga huvuden på korta skaft. De blir irriterande och otympliga att arbeta med. Dessutom onödigt tunga i packningen. Sommartid när vedbehovet inte är lika stor så får det gärna bli en liten ganska kortskaftad yxa.

Om du har en dålig yxa med trasigt skaft börja med att ta ur det som är kvar av det gamla skaftet. Borra gärna flera hål innan du knackar ur det som är kvar. Ett rostigt yxhuvud borstar man upp med en stålborste så gott det går. Sedan spraya det med 5-56 olja som löser rosten och torka av med en trasa eller papper. När huvudet är rostfritt kan man börja jobba med eggen. Först kan man köra lite försiktigt med en fil eller en smärgel. Man ska va försiktig. Man ska inte slipa så eggen blir för het (blånad). Då ändrar sig härdningen vilket man ska undvika. Jag fortsätter sedan med sandslipsten och brynen tills jag har den yxegg jag önskar.

De lite bättre yxorna som man kan köpa levereras vanligtvis med ett fungerande eggskydd. Men har man hittat ett gammalt yxhuvud eller tappat bort eggskyddet får man grant fixa ett nytt. Antingen kan man fläta ett i näver (kommer i ett senare blogginlägg) eller så syr man ett i skinn/läder. Jag har också sett de skydd som varit tillsnidade helt i trä vilka kanske är de mest slitstarka.

Yxrenovering_1
Under rosten gömmer sig ofta ett vackert och användbart arbetsredskap.

Yxrenovering_4
Borsta, putsa och en vacker struktur kan komma att träda fram. Här en gammal Hultaforsbruk yxa på 0,85kg.

Yxrenovering_2
Yxskaft är bra att ha några stycken i reserv.

Yxrenovering_3
Jag sydde med renskinn och en elastisk stropp som fäster bakom yxans huvud. En bit utbytbartnäver på insidan av fodralet som eggskydd. Här är fodralet ’avigt’.

Åskoväder

Åskoväder

Åskoväder_1
Åskoväder på ingång.
Ett magnifikt åskoväder har idag dragit över bygden. Dagen började med solsken men långt i fjärran kunde man ändå höra mullret från ett annalkande oväder. När det var på andra sidan sjön där vi bor så stod jag vid sjön med kameran. Försökte febrilt fånga någon blixt på bild men helt resultatlöst.

När man bor utanför samhället så får man oftare problem vid åsknedslag. Det finns inte så många ställen dit strömmen kan ta vägen. Därför rycker vi alltid ut datorer, telefonjack och allt annat som kan tänkas gå sönder. Det är nämligen några telefonmoden, ADSL modem, telefoner, datorer och laddare som dött i mitt hus.

I hundgården var allt lugnt. Genom åren så har jag haft en och annan åskrädd hund. En del hundar ligger och skakar och dreglar. Andra har tuggat frenetiskt på allt som går att tugga på. Men som sagt så är vi just nu har vi ingen åskrädd hund. Det är helt klart ett orosmoment mindre!

Åskoväder_2
Det är mäktigt att se hur oväder drar fram. Blixtarna avlöste varandra men ingen fastnade på bild.

Åskoväder_3
När himlen öppnade sig flydde jag in med kameran.

Lapplands ljusa nätter

Lapplands ljusa nätter

Lapplands_ljusa_nätter_1
Från Stora Sjöfallet och österut mot Lulep Kierkau och Saltoluokta.
Sent på kvällen styrde vi bilden mot Stora Sjöfallet. Efter vägen skulle vi plocka upp vår skoter som varit i Kebnats sedan i våras. Nu såg vi fram emot en bilfärd längs ödsliga Norrlandsvägar. Bilfärder som vanligen bjuder på spännande möten med olika djur.

En tjäderhöna, några renar och lite småfågel blev resultatet. Inga björnar, inga lodjur, inga älgar med nyfödda röda kalvar. Lite magert faktiskt. Annars är det ett väldigt bra sätt att få se skogarnas invånare. Att puttra omkring med bil längs nattens småvägar i Lappland. Några timmar efter midnatt rullade vi åter in på vår gård hemma i Jokkmokk.

Lapplands_ljusa_nätter_3
Så va vintersäsongen avslutad på riktigt!

Lapplands_ljusa_nätter_2
Från Liggadamen och uppströms.