Små vattendrag tycks flöda och vi får lösa problemet med överfarter på lite olika sätt. Kommer bara skotrarna över så är hundspannen ett betydligt minder problem.Under den senaste veckan har livet varit minst sagt lite hektiskt. Förra veckan återcertifierade jag mig som Wilderness First Responder. Det är en amerikansk vildmarkssjukvårdsutbildning som används av amerikanska räddningstjänsten. Jag har skrivit om den utbildningen tidigare och kan varmt rekommendera er att gå om ni får möjligheten! Certifieringen gick över förväntan. 90% rätt på provet och man behövde endast 70%. Det praktiska testet gick även det superbra och instruktören som testade mig sa att det var en av de bättre testerna han sett på länge. Snacka om att jag är stolt!
I skogen trampar vi febrilt upp våra hundspår för till veckan som kommer går jag ut på en fyradagarstur med en liten grupp. Hemma i huset är den murade skorstenen nedknackad och vi håller på att bygga upp för en ny vedeldad köksspis med tillhörande skorsten. Här är min pappa guld värd och driver på en hel del.
Samtidigt som allt detta händer rasade vår internet uppkoppling och då passar vi på att byta till fiberbredband vilket tycks vara lättare sagt än gjort. Om man väl får det att fungera så lär det visst vara såpass snabbt att man kommer att behöva säkerhetsbälte och hjälm då man skall vara på internet. Här har vi snart bärgat min skoter från ett myrhål. Numera kör Stina garanterat skoter bättre än många infödda norrlänningar. Hur det var när hon flyttade hit kan jag berätta någon annan gång… Vi hade en gång en vedspis… Nu är även hela murstocken nedknackad och ivägkörd. Här är pappa och Stina in action. Under sjukvårdsutbildningen övade vi en hel del på nack- och ryggradsskador. Här förbereds en flytt av en ’patient’ med misstänkt ryggskada. Under denna utbildning utgår man från en ’vildmarkssituation’ där man har långt till hjälp och dessutom är utsatta för en miljöpåverkan i form av väder, grupp, utrustning som kanske saknas m.m. En situation där man gör mesta möjliga utifrån rådande situation.
Stina med sin älsklingsmaskin. En Lynx st 600. Bredbandad maskin som går fram som en stridsvagn.Äntligen börjar termometern att röra sig nedåt. Senaste natten hade vi -21C. För oss är detta otroligt viktigt med tanke på de passager över vattendrag, myrar och sjöar som vi skall över.
Första gångerna när tempen går under -20C brukar det kännas lite småkärvt. Efter någon timme så har man vänjt sig hyfsat. Efter några dagar märker man det knappt. Nästa steg kommer runt -40C. Då börjar det bli kärvare och man måste börja tänka sig för. Inte fara ut utan riktigt bra kläder. Undvika att köra med bilar eller skotrar. Maskinerna är det som börjar tjorva. Är man bara ute på tur så är problemen betydligt mindre.
Vi har iallafall trampat lite spår igen. Nu kan vi börja köra släde. Det är inte de bästa förhållandena för att bromsa och ankra så vi kommer att köra med småspann tills vi känner att disciplinen på hundarna sitter. De skall stanna för att vi kommenderar stanna. Inte för att vi trampar på bromsen. Imorgon blir det rock’n roll! Min ’tunna-isar-maskin’. En Lynx 5900 från 1983. Lätt och billig. Sjunker den så går vi inte i ekonomisk konkurs. Detta är utan tvekan mycket skoter för pengarna! Våran assistent Flippa som är med överallt. Ibland springer hon, ibland åker hon skoter och ibland vet man inte alls vart hon är… Stina hittar man även på Instagram under användarnamnet: Husystina. Efter körning på blöta isar måste man rensa skotern om inte allt skall frysa ihop till en isklump.
Stå upp mot gruvindustrin!Snart skall regeringen fatta beslut om koncessionstillstånd för den planerade gruvan i Gallok/Kallak och du kan påverka detta beslut!.
Vi har alla vår fullaste rätt att skriva ett yttrande till regeringen och det är en demokratisk möjlighet som var och en av oss har att påverka så att det inte blir en gruva i Gallok/Kallak. Man skriver ett mail med sina synpunkter till Näringsdepartementet som bereder ärendet men skicka även till Kulturdepartementet som har samefrågor och Miljö- energidepartementet.
Synpunkter som kan vara lämpliga att ta upp som jag ser det är följande.
– Bevara Jokkmokksområdet med Laponia som en gruvfri zon. Ett ’Vildmarksområde’ med unik karaktär som har ett mycket högt värde för hela Europa.
– Inte öppna en gruva i Gallok/Kallak pga den miljöpåverkan som detta skulle innebära så väl vad gäller globalt med klimatpåverkan men även lokalt med det läckage som faktiskt uppstår vid brytningar som denna.
– Att respektera renskötarnas behov av markerna för att bedriva renskötsel.
– Att INTE ge fler tillstånd till nya gruvetableringar innan man har löst problematiken runt Northland och Pajala. Då menar jag såväl miljömässigt som ekonomiskt för Pajala kommun med invånare.
– Att ge tillstånd till etablering av en gruva skall INTE ske innan att man har tittat på helhetsingreppet. Infrastruktur, miljöpåverkan, socialpåverkan, långsiktig ekonomi, påverkan på renskötseln m.m.
Alla som har ett intresse av att det inte blir ett Jokkmokk Mining District BÖR skriva ett litet mail till dessa tre departementen. Man har rätt att göra detta fram till och med det att beslutet är fattat av regeringen.
Vill ni återfriska minnet om gruvnäringens framfart på Nordkalotten så rekommenderar jag en titt på en dokumentär av Al Jazeeera, People & Power – Under Northern Lights.
Stina kör bakom med den lite nyare skotern redo att hjälpa mig ifall jag får ett ofrivilligt bad.Med ett riktigt kraftfullt hugg slår man igenom den lite förrädiska höstisen. Jag märker att jag är vass i kommentarerna mot Stina och hon svarar tillbaks med samma syrlighet. Vi är båda skärpta och allvarliga. Flytvästar, isdubbar, kastlinor och ispikar har vi på oss för att kunna känna oss fram och för att vi ska kunna komma upp om vi far igenom. På skotrarna har vi dessutom monterat linor med flytdunk så att vi kan bärga dem från sjöbotten ifall olyckan skulle vara framme.
En skoter behöver nog 6cm kärnis om man inte stannar maskinen. Där vi kollar är det för det mesta 10cm men på några ställen är det just bara 6cm eller nått sånt. Självklart är vi allvarliga. Om vi går igenom isen vet vi att vi reder ut situationen men vi vill slippa det obehaget och det onödiga extrajobbet. Nu är spåret trampat runt sjön och vi kommer oss över till andra sidan där skoterleden går upp på land. Just nu sjunker temperaturen och vårt spår fryser sig allt starkare. När det sedan snöar kommer vi att fortsätta att trampa och sladda spåren jämna och fina.
Varför utsätter vi oss då för detta varje år? Vi behöver börja säkra upp spåren och lederna inför vintern. Vi måste även veta hur isarna är och blir denna säsong. Senare när gästerna börjar komma måste vi veta att vi kan genomföra turerna på ett säkert sätt. Det är en del av vårt jobb helt enkelt.
Läs gärna vidare på Snowfeds hemsida om isar och issäkerhet. Riktigt bra skrivet och de har mycket viktig information om isar och att färdas på isar! En lina som är stadigt fästad i skotern och kopplad till en dunk gör att man kan plocka upp maskinen om den skulle hamna på sjöbotten. Stina har med gott resultat börjat använda en typ av täckkjol för att hålla sig varm på skotern och fyrhjulingen. Denna tabell är de istjocklekar som Snowfed rekommenderar. Vad man alltid skall tänka på att är det 20cm på ett ställe så behöver inte det innebära att isen på hela sjön är 20cm utan det kan vara öppet vatten på andra ställen.
Några lass till återvinningscentralen fick det bli. Givetvis körde Stina med skottkärran och jag med bilen eftersom att vi endast har 6km till stationen.Dagens gårdsröjning fick bli ett sista ryck inför den annalkande vintern. Det blev några lass till byns återvinningscentral och lite mindre skrot på gården. Nu hoppas vi på lite mer snö så att det som vi inte hann körda iväg får täckas över av snötäcket så vi slipper se allt som vi inte hunnit. Gårdsprojekt finns och kommer alltid att finnas.
Temperaturen ligger stadigt runt nollan. Isarna på sjöarna växer sakta sig allt starkare. Vi hoppas verkligen på riktigt rejäl kyla innan det börjar dimpa ner större mängder snö. Min flickvän är grymt upplyst även dagtid! Assistenten Flippa är åter redo för en tripp med bilen igenom stan. Är det detta som är trafikkaos? Man ligger bakom en bil och möter samtidigt andra bilar!
