Leder Gruvvägen oss käpprätt åt skogen om vi söker en hållbar utveckling?Förra hösten var jag delaktig i en pressresa tillsammans med Svenska Naturskyddsföreningen (SNF). Vi kallade den för ’Väg utan framtid’. Under resan besökte vi några olika platser runt om i Norrbotten för att påvisa kortsiktiga exploateringar och hur de påverkat miljön.
Nu erbjuds du möjlighet att delta i denna resa.Den 23-24 Augusti ordnar Svenska Naturskyddsföreningen en studieresa igenom Norrbotten. Ni får en chans att besöka Laver, Nautanen, Messaure, Dunret och Aitik, Jelka – Rimakåbbå, Storforsen m.m. Ni får se exploatering och ni får se oexploaterat. Är allt svart eller vitt? Vi behöver mineraler, skog, elektricitet men till vilket pris? Hur påverkas befolkningsstatistiken vid exploatering?
Under denna studieresa kommer du även att få möta människor. Dels andra deltagare på resan men även folk som har något att tillföra på de olika platserna och om de olika ämnena. Vill du läsa mer så ta en titt på SNFs hemsida där inbjudan finns. Du kan även läsa helgens program punkt för punkt. Jag hoppas verkligen att det blir ett stort gäng som tar chansen att göra denna resa. Du anmäler dig via SNFs hemsida.
Obrutna urskogslandskap finns inte kvar på så många ställen i Europa. Denna bild är från Pärlälvens naturreservat.Jelka och Rimakåbbåområdet är nu utsett till en av Svenska folkets pärlor. Världsnaturfonden har under våren haft en omröstning där 21 pärlor har vaskats fram i Sverige. ’Tvärtemot vad många tror rankas Sverige lågt när det gäller naturskydd och biologisk mångfald i en global jämförelse. Bara drygt hälften är skyddat jämfört med målen till år 2020. Vi behöver ett utökat naturskydd och därför driver WWF kampanjen Svenska Pärlor’ säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.
Jelka – Rimakåbbå är ett Natura 2000 område. Steget Före som är en del av Svenska Naturskyddsföreningen är de som varit aktiva för att skydda detta område mot skogsbruk under slutet av 80-talet. Här finns ett stort antal rödlistade och hotade arter däribland: ringlav, norna, doftticka, järv, norna, lappranunkel, grenlav samt taigaskinn. Det jag personligen gillar med området är att det är ett större sammanhängande urskogsområde, ett helt landskap. Ett landskap som obrutet hänger samman med Laponia. Det var i delar av detta området som jag färdades mest i som nyinflyttad Jokkmokkare under början av 90-talet.
Norrbottens Länsstyrelse har en bevarandeplan för just Jelka-Rimakåbbåområdet. I den finns inte hotbilden från gruvindustrin beskriven. En hotbild som under den senaste tiden allt mer tornar upp sig i och med att Jokkmokk Iron Mines AB (JIMAB) ser Ågosjiegge som en del av Gallok gruvområdet. Ågosjiegge som geografiskt är en del av Natura 2000 området: Jelka – Rimakåbbå.
Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) har dessutom under den senaste tiden satt ner sin fot i gruvfrågan. Man är mycket kritisk till att undersökningstillstånd ges till bolag i såpass känsliga områden som detta.
Jokkmokk Mining District är det som oroat mig mest när det gäller Gallokfrågan. Just det att man tar ett lillfinger och sedan kör på. I mina ögon så har JIMAB visat exakt sin position i och med att man ger sig på detta området. Att man verkligen inte alls tar reda på andra värden eller användare i och av området. Det är endast mineralvärdena man vill komma åt och omvandla till dollar på sitt eget konto. Allt snack från Jokkmokk Iron Mines AB om hänsyn, sida vid sida, respekt, trovärdighet är nog ord som de inte riktigt har förstått innebörden av.
Jag ser iallafall positivt på framtiden. Positivt just för att Världsnaturfonden har uppmärksammat området. Positivt för att nu är SNF med oss på banan i gruvfrågan. Positivt för att nu är det ett Steget Före och Natura 2000 område som kommer att belysas. Områden som bevisligen har höga naturvärden. Såpass höga att Naturvårdsverket redan har en bevarandeplan för detta. Det känns positivt för att Greenpeace tidigare har visat sitt intresse för detta område. Förhoppningsvis tvingas nu ett politiskt omtag fram på minerallagen. En minerallag som inte främjar vare sig svensk ekonomi, hänsyn till lokalbefolkning/urbefolkning eller naturvård. Lunglav. Jelka Rimakåbbå har som sagt endel myrmark.
Grizzly Man.Grizzly man är en dokumentärfilm från 2005. Filmen är baserad på björnentusiasten Timothy Treadwells liv och död. Filmen innehåller stora delar av Treadwells egna filmupptagningar från de 13 somrarna som han tillbringade ute i grizzlymarkerna i Katmai nationalpark , Alaska. Här dödades han och hans dåvarande flickvän av just grizzlybjörn hösten 2003.
Treadwell är en blandning av galen och passionerad människa. Filmen har helt klart många fina delar och ett unikt material med björnar. Samtidigt visar den en människa som går lite för långt i mina ögon. Istället för att haka upp mig på Timothys dumheter så ser jag människan som faktiskt hittat sin passion i livet. Han vet vad han brinner för. Visst är han skruvad, fanatisk och man skulle nog ganska lätt kunna ge honom någon typ av diagnos. Det är nog ingen tvekan om det.
Han vet att det en vacker dag kan kosta honom livet. Det är inte det som jag anser är det sjuka. Rallyförare, bergsbestigare, forspaddlare, extremskidåkare, fallskärmshoppare osv. Listan kan göras lång på människor som hittat en passion i sitt liv och som lever nära döden ibland. Människor som för den skull inte är skruvade utan enbart kalkylerar riskerna och ingen tror väll egentligen att de skall dö.
Har du inte sett filmen så tveka inte. Det är en klassiker och är du natur eller friluftsintresserad så tillhör det allmänbildningen att du ska ha sett den. Tveklöst. Den innehåller dessutom ganska fina scener med kontakten mellan Timothy och några rödrävar. Kanske det finaste i hela filmen tycker jag.
Du kan hitta filmen gratis på Swefilmer.com. Där söker man efter Grizzly man.
Trailern till filmen Grizzly Man hittar ni i nedanstående Youtubklipp.
En låt som biter sig fast hos mig är Grizzly Mansslutlåt. Coyote heter den och är egentligen en gammal klassiker. Vridupp volymen och njut!
Dagbok från Gallok av Mimmi och Maxida Märak. Sveriges Radio (SR) sände den sista maj 2014 en radioteater baserade på händelserna från Gallok förra sommaren. En radioteater som är baserad på livet i ett Sverige på 2000-talet. Åter igen har systrarna Märak glädjande nog levererat.
Jag har varit en del av den här debatten. Jag har själv stått ute på barrikaderna och sett hur det gått till. Jag har följt vad folk säger och skriver i tidningar och på nätet. Jag har mött folk med alla olika åsikter. Tyvärr måste jag säga att det Maxida och Mimmi berättar i denna radioteater är verkligheten. Rasistiska uttalanden gentemot det samiska som tydligen är helt okej. En rasism som inte har den tillstädade fasaden som SD parti står för. En rasism som tydligen är helt okej enligt många. Vi icke samer som säger nej till gruvetableringen i Jokkmokk är miljömuppar och sk lapp-wanna-bees. Många av gruvföreträdarnas argument är tydligen slut.
Gruvkampen fortsätter men inte på barrikaderna ute i det planerade gruvområdet. Nu är det pennan, musiken, talen, fakta, kunskapen och konsten som bär fram budskapet. Jag tycker mig se att allt fler ser kritiskt på en gruvetablering i Jokkmokk. Allt fler ser kritiskt på Sveriges minerallag. Allt fler förstår att vi måste tänka till innan vi blir överkörda. Hoppas att folk vaknar innan det är försent.
Man är inte kaxig när det är stora vakar direkt bredvid isleden. Här gäller det att verkligen kunna lita på sina hundar då det dessutom är svårt att bromsa stora spann på isen.Vattenfall har ännu en gång spolat bort isleden mellan Saltoluokta och Kebnats. Än en gång förnekar de att isleden påverkas negativt av ett ökat vattenflöde. Än en gång tar de inte ansvar utan erbjuder enbart transport av personer över den havererade isleden. Skotrar, hundar, slädar och materialtransporter vill de inte veta av. Detta på en isled som de enligt vattendomen är skyldiga att hålla öppen tom 1 maj. Under de två senaste åren har isleden stängts under sista veckan i april. Som tidigast, under min tid i området, har den stängt sista veckan av mars.
I år såg det jättebra ut med en istjocklek på över 40 cm långt in mot slutet av April. På två till tre dygn med ökat vattenflöde så förvandlades den till ofarbar. Eftersom att man inte inser eller erkänner kopplingen mellan vattenflöde och isens tjocklek så förvarnar man inte heller personalen som kontrollerar isleden att de bör kolla lite extra.
Problemet idag blir att om jag hamnar på fel sida med mina hundar när leden stängs så flygs inte hundar och slädar. Jag har då 60-70 km över fjället till nästa väganslutning. Folk som kommer med skotrar vägras även de att få sina skotrar lyfta över till väganslutningen. Saltoluokta fjällstation, Björkuddens fiskecamp och Pietsaure sameviste är turistannlägningar som blir avskurna från vägförbindelse plus ett antal små guideföretag som Jokkmokkguiderna. Besvikelsen på Vattenfall är stor utan tvekan.
Vattenfall är det företag som har byggt ut våra älvar i Jokkmokkskommun. När man byggde ut älvarna så förstörde man fiskevatten och gjorde hela dalgångar till stora vattenmagasin. Vid lågvatten är de torrlagda magasin med gyttjiga stränder. Våra möjligheter att färdas längs älvarna har förstörts och de tidigare säkra färdvägarna är idag livsfarliga på långa sträckor.
NSD skriver följande tre artiklar om isleden i år: ’Isvägen försvann på några dagar’ ’Isvägen – Hett diskussionsämne i många år’
Läs extra noggrant det sista stycket. Vattenrättsansvarige på Vattenfall kan inte yttra sig i frågan om isleden försvunnit onormalt tidiget eller ej. Däremot har hon full koll på iskvaliten i vinter… Detta är kvalificerat svammel!’Vattenfall: Behovet på elmarknaden styr’ Vattenmagasinen är inte heller lätta att passera. Isen blir som ett månlandskap. …men en liten varningsskylt har man kostat på sig! Eller är det Länsstyrelsen dvs vi skattebetalare som fått pröjsa denna?
