Fugitives Blom och Fugitives Angel. De går normalt med Stina då de har en mycket skeptisk inställning till min närvaro. För Stina arbetar de bra liksom för gästerna. I mitt spann tror jag de hellre skulle välja döden. De är ändå ganska söta på nått vis.Efter gårkvällens sömn och vila har jag varit pigg och full av energi idag. En fika tur med hundspann med gäster från Hotell Porjus och Solberget. Därefter körde jag och Tor-Henrik och kollade spår med skotrarna. Vi vågade oss inte ut på Purkijaure i mörkret så den överfarten har vi ännu kvar. Isar skall behandlas med respekt. Vi fick i alla fall endel fina spår som direkt försvann i den tilltagande vinden.
Vi har dessutom hunnit med en födelsedagsmiddag. Det är Stinas syster-dotter som fyllde 15 år. God middag hos Stinas föräldrar och tårta. Två av Stinas systerdöttrar är på Lapplandsbesök. Vi försöker lära 08-orna lite vett men jag vet inte om det fastnar något. Hur som helst så är det roligt att de hittat hit till landet norr om Polcirkeln.
Nu innan sängen kallar så har jag roat mig med en knivslip. Under flera år har jag sneglat på en elektrisk sandsten/våtslip. Jag ska fota den och visa senare när jag hinner skriva mer. Den är helt klart prisvärd och nu lär knivar och yxor bli skarpare även i detta huset!Aslakgårdens Virvel-Vind lyckades flera gånger gå runt samma träd under vår fikapaus. Han är 10 år gammal och arbetar bara på halvtid. Till våren ska han antagligen nyttjas i vår avel. Working Husky Rikos lyckade oxå tjorva in sig i trädet under fikapausen. Rikos är en av Stinas bättre kommandoledare.
Här är en av flera bilder som Lola tog under sitt besök på vår kennel. Fotograf: Lola Åkerström.Här är en länk till Lolas bilder från en hundspannstur med oss. Hon arbetar som resefotograf/juornalist. Det är kul att se vad hon fångar i sin kamera från vårt liv.
Annars har Julen förflutit lugnt o skönt. Julskinka, prinskorv och julmust. Bara det absolut nödvändigaste. Det är riktigt skönt att stå bredvid julhetsen och njuta av lugnet.
Rasmus är helt klart störd av löpperioden på kenneln. Här under en av fikapauserna. Normalt lägger han sig ner och är avkopplad. Just nu har vi en löpperiod som saknar motstycke! Både Stina och jag är helt överense om att det i år påverkar hanhundarna extra mycket. Vi har ingen riktig aning om vad det kan bero på. Det har varit varmare under hösten och hur kan det påverka? Flera hundar är nämligen dessutom senare med vinterpälsen än andra ord.
Löpperioden blir en stress för hanhundarna. Det gör att deras ”stressbägare” är halvfull redan innan man börjar med någonting. Selar man sedan ut ett spann så har hundarna mycket svårare att hålla tyst. Vi får konsekventa och även vi blir lätt irriterade på hundarna som är helt okontaktbara. Efter löpperioderna så brukar hanhundarna bli ombytta. ”Hej Husse…vart har du varit de senaste veckorna???”
Vi kör på som vanligt med hundarna även under löpperioder. Arbetet gör att de blir lugnare och får mindre energi till hyss. Vi får också en chans att jobba hårdare med att de skall hålla sig lugna trotts stressen och efter en sådan period kan man ofta se ett klart märkbart resultat i mer disciplinerad ordning i spannen.
Vi har också kört en entimmestur med ett Australiensiskt par. Det är ofta intressant att höra vad Sverige är känt för utomlands. Vi möter ju folk från nästan hela världen på våra turer. Detta Australiensiska par kände mycket väl till den svenske kocken i Muppet show. Annars så är IKEA och Abba (musikgruppen) det som kanske toppar listan. Flippa sitter gärna med runt lägerelden och samtalar om politik, korv och annat matnyttigt... Vi i Sverige är som sagt kända för den Svenske kocken i Muppet show...
Här lugnar Fredrik Ele under ett av de korta stoppen. Vi körde nog 3 km totalt med 5 hundar och två pers på släden. Valpar ska köras in lungt och så att de måste jobba.Idag har våra tre unghundar fåt prova att arbeta i selen. Vi kopplar då in två lugna ledarhundar längst fram i hundspannet. Sedan sätter vi unghundarna så långt bak som möjligt. Gärna tillsammans med en vuxen hund.
Yra som är äldst med sina 10 månader fungerade fint i princip redan från början. Ele fungerade efter lite pyssel helt okej. I hundgården är hon en reserverad liten dam. Jag missbedömde henne helt då jag trodde att hon skulle tjorva.
Bibbi som är Eles syster och har fått ett mentalt lugn blev däremot förskräckt när hon plötsligt satt fast i hundspannet. Hon backade ur selen och kom lös. Så som det absolut inte ska gå gick det alltså. Hon studsade sedan in i hundgården och ville inte alls med. Inkörning av slädhundar kräver tålamod och att man verkligen tar sig tid. Satte i alla fall tillbaks henne i spannet men gav upp ganska omgående. Hon behöver koppelpromeneras och kanske att man springer med henne bakom ett spann.
För övrigt har vi (Stina och Fredrik) kört en entimmestur med en Australiensk familj, vi har intervjuats av ett projekt som undersöker Jokkmokks kommuns företagsklimat, Jag har preppat spår till VIP tjärn med skoter dit vi kör tretimmarsturer. Trots att vi har hjälp av Fredrik så hinner vi inte allt som ska göras. Frågan är om man någonsin kommer att hinna allt man vill?
Här jobbar Ele på bra längst bak i spannet. Framför till höger syns Yra som också jobbar fint. Singla, Rut och Uschi är våra coola vuxna hundar som bara sköter sig kanon!
För att skona hundarna från bad skall vi bygga en bro över en öppen bäck. Våra hundspann får snällt stå och vänta medan vi grejjar med vår konstruktion.Idag har Fredrik och jag kört hundspann runt en av våra träningsslingor. Lagt igen en bäck på skoterleden, tagit bort lite ris osv. Givetvis tog vi med fika prylar och eldade!
Stina har kört en en timmes tur med två gäster från Tree Hotel. Sedan kom hon med nästa spann och mötte Fredrik och mig.
Under eftermiddagen kom Carina och hämtade Olga. En fantastisk liten ledarhund som är sockersöt. Våra andra hundar går helt enkelt för snabbt för henne. Hon håller måttet då vi kör med last och inte så snabbt. När spannen går upp i 20km/h eller snabbare under längre distanser så får hon jobba allt hon kan. Nu kommer hon att bo hos Bibbi och Bo i Piteå så vi har kontakt, får rapport och kan hälsa på. Här är en bro färdigbyggd. En lastpall, lite ris och endel snö. Fredrik körde hundspann för första gången idag. Avslutningen i mörker längs studsiga spår. Inte helt illa för att vara skåning... 😉 Olga har varit en tillgång hos oss som duktig kommandoledare både ledat som ospårat. Hon fattas oss redan...
