När vi kom upp på berget får man fin utsikt över Luleälvens dalgång. Dimman höll sig kvar länge där nere efter den kalla natten.Nu är vintersäsongens första hundspannsjobb genomfört. Snön dök aldrig upp men det gjorde gästerna, ett trevligt par från Blekinge. Slädarna byttes mot vällastade fyrhjulingar. Hundarna selades som vanligt in framför och vi körde en fin tur.
Vårt läger slog vi upp på Lilla Luleälvens strand nedströms från Jokkmokk. Stina kom med bilen under kvällen med en del hundmat och lite annan utrustning. Vi åt middag tillsammans innan vi vid midnatt kröp in i tälten. Flippa var ganska trött och vägrade att ge mig plats i sovsäcken så vi fick trängas hela natten.
Att köra en tur med fyrhjuling istället för släde är annorlunda och fungerar. I brist på snö fungerar fyrhjulingarna bra men jag föredrar släde och nu måste snön komma snart. Det blev endel mörkerkörning då timmarna med dagsljus är få vid denna tid av året. Nattens mörker slöt sig kompakt runt oss och vår flammande lägereld. Flippa såg till att hon fick bästa platsen i min sovsäck. John ville kommunicera och mina ögonlock slog igen gång på gång. Tältlivet som hundspannsföraare i ett nötskal! Under natten hade den delvis isbelagda Luleälven bepudrats av lite nysnö. Sämre ställen för frukost finns! Fyrhjulingarna var vällastade med campingutrustning. Vi stannade och eldade under luncherna. Det är betydligt kallare att köra fyrhjuling än släde så värmen behövdes!
Här får ni följa med till Kvikkjokk och Sture Danielsson. Jakt och livet i norr är temat. Filmen är gjord av Svenska Jägareförbundet. Luta er tillbaks och njut en stund.
Långfärdsskridskosäsongen är i full gång i Lappland!Nu har vi bra isar för långfärdsskridskor. Cissi och jag tog en sväng runt Stor Skabramsjön. Det var övervägande super is. 5 cm svart kärnis. Som vanligt så är det lurigt utanför några bäckutlopp samt vid några stenar i ett sund. Isdubbar, ispikar och kastlinan var redo för om man hamnar i vattnet så vill i alla fall jag garanterat upp snabbt.
Då Cissi och jag åkte sakta och kollade isen noga blev vi snart upphunna av Klas och Kjell som också var ute med skridskor. Ganska snabbt hamnade vi på land vid en flammande eld. Det är alltid kul att träffa folk ute i skogen.
Vid Cissis iglooby hade vi ett projekt på G. Cissi hade inte fått hem ett grillgaller i våras. Nu låg det på botten av sjön. Hon hade varit klok nog och inte farit ut på den ruttna vårisen. Efter lite klurande och trixande hade vi slutligen gallret uppe på isen. Ta gärna en titt på Igloobyns hemsida. Frosten bildar fantastiska mönster och formationer. Varje höst försöker Cissi hitta sin iglooby. Vi som är hennes vänner vill inte göra henne ledsen igenom att förklara att den smälterbort under sommaren. Lyckligt ovetande försöker hon här hitta sina igloos under isen... Såhär såg eldgallret ut som vi fiskade upp. Ett roligt inslag i en Lappländsk långfärdsskridskotur. På hemväg med långfärdsskridskorna.
Tjärvedselden brinner intensivt och man kan ställa kaffepannan direkt på veden. Under dagens träningspass blev det som vanligt fikapaus med en tjärvedseld. Alla hundarna utom Dee lade sig ner och somnade under timmespausen. Det känns riktigt skönt att hundarna kopplar av så pass bra redan nu. Bra grund inför de kommande längre turerna där vi pausar för mat och vila ute på spåret. Alla bilderna i detta inlägg är från dagens fikapaus.
När jag flyttade till Jokkmokk 1991 fick en del Jokkmokkare sig ett gott skratt. När jag skulle hämta ved kunde jag leta mig fördärvad efter torrgran på de vidsträckta tallhedarna här i norr. Nere i Jämtland sökte man nämligen alltid upp en lurvig gran och rev ihop lite torrt ris som elden startades med. Dessa granar växer som sagt inte alltid på tallhedar. Ganska snart lärde jag mig att en av mossa övervuxen gammal tallstubbe kunde vara rena rama superbränslet! Tjärstubben kom in i mitt liv! Tallveden som är naturligt impregnerad med tjära och terpentin (eller vad det nu kan tänkas vara mer exakt?).
Här kommer lite tips till dig som aldrig eldat en riktig tjärvedseld:
1 Leta upp en lämplig stubbe eller bit död ved. Det måste vara tall. Hugg med yxan och kolla hur veden är. Ta på den, känns den fet och luktar skarpt av tjärved så är det din bit!
2 Klyv upp veden i tunna bitar.
3 Du skall hitta några bitar utan kvist. Spänta tunna ’tuppstjärtar’ av dessa. De skall vara tunna och sitta ihop i roten.
4 Lägg de späntade bitarna i en hög. Gärna två lite större vedträn på vardera sida som håller ihop din eld.
5 Tänd med tändstickan i botten av denna hög.
6 Mata elden med grövre och grövre ved och sätt kaffepannan direkt på elden. Trots att det har regnat i en månad så är tjärveden torr inuti. Spänta stickorna så de sitter ihop i kvastar. Vass kniv och kvistfri ved underlättar. Övning ger färdighet! Lägg de späntade stickorna i en hög. Bättre med en för stor hög än en liten. Tänd eld från botten.
Muddusälvens canyon är helt klart sevärd.Nu saknas en man i Muddus nationalpark. Norrbottens Kuriren har en kort artikel om detta. NSD har också skrivit om händelsen.
Jag vet av egen erfarenhet att det är mycket lätt att gå vilse just i Muddus. Norr blir söder och öster blir norr och tillslut vet man knappt ut eller in. Att gå vilse hör till. Är man ute mycket så händer det förr eller senare att man tappar bort sig. Det bästa man kan göra i ett sånt läge är helt enkelt att koka en panna te eller kaffe! Efter någon mugg varm dryck har man slappnat av och oftast ser man mycket klarare på situationen efteråt.
Hoppas att denna historia får ett trevligt avslut!
