Bill Mason är nog en av de största paddelgurus inom kanadensarpaddlingen. Med andra ord en legend som skrivit flera böcker men även gjort några filmer. Filmerna brukar ha ett ’budskap’ vilket även denna film har. Fast det förståss budskapet kan ju tolkas olika av olika personer.
Paddle to the Sea från 1966 är fascinerande med tanke på att de filmade inte digitalt med små smidiga action kameror. Det har handlat om riktig film och massor av tålamod och tid.
Miljömässigt är det självklart att man använder uppladdningsbara batterier. Räknar man ekonomiskt på det så skall man även då använda de uppladdningsbara. De är dyrare i inköp men efter 3-4 laddningar har man tjänat igen batteriinköpet.
Att uppladdningsbara batterier skall klara 1000 laddningar osv är en halvlögn. De tappar nämligen rejält med kapacitet redan efter ett 50-100 tal laddningar. Detta oavsett om du köper billiga eller dyrare modeller. Jag har dock en ovetenskaplig känsla av att Duracells batterier är de som fungerat bäst för oss.
Nu har det kommit en ny typ av uppladdningsbara batterier som heter ’long life’ eller ’stay charge’ osv. Det är uppladdningsbara batterier som inte laddar ur sig lika fort då de inte nyttjas. Nackdelen med dessa batterier är att de inte rymmer lika mycket ström/effekt. Skall man använda batterierna till strömförbrukande apparater som pannlampor så kör med de som har största mAh (milli ampere timmar).
Alkaliska batterier av bästa kvalité använder vi då vi ex fjällvandrar och inte vill bära extra batterier. På hundspannstävlingar då vi inte vill byta så ofta. Vi använder även alkaliska batterier i utrustning som förbrukar lite ström under en lång tidsperiod som brandvarnare, väckarklockan osv.
Har ni egna erfarenheter av olika batterier, modeller ni köper, vart ni köper m.m. så skriv det som kommentarer här. Detta ämne är allt annat än färdigavhandlat ännu.
Lampan har reglerbart ljus. Olika styrkor samt att man kan få ett blinkande sken. Dessutom har den två lägen. Ett spotläge där man får en koncentrerad ljuskägla som lyser riktigt bra för sin lilla storlek. Sedan finns ett läsläge som ger ett bredare och svagare sken. Perfekt då man läser eller fixar med något.
Med denna lampa kör man med lätthet ett 8-spann hundar när det är reflekterande snö på marken. Enligt specifikationerna ska den lysa max 40m och den har en brinntid på 20 timmar på maxläget. I sparläge klarar den batterierna betydligt längre.
Pannlampan väger endast 85gram och har ett riktigt bra gummipannband. Igenom att den är så pass lätt så sitter den kanonbra på huvudet.
Vist går även denna pannlampa sönder. Den spricker tillslut i plasten när man öppnar den för att byta batterier. Faktum är att vi har 5-10 stycken och flera har varit i bruk sedan 7-8 år tillbaks. Intensivt bruk så det är faktiskt försvarbart att de tillslut blir utslitna.
Pannlampan är nog en av de i särklass mest prisvärda pannlamporna på marknaden idag. Man får Black Dimond Spot för endast 359kr från Northstar. Det har kommit en efterföljare till denna lampa som heter Black Dimond Spot 2011 som kostar 399kr och en Black Dimond Spot 2012 och de skall nog vara bättre men det är inget vi har testat.
Upplägget att hålla till i en stuga/camp som bas och att alla kör ut efter en väg och MÅSTE vända och möta alla på vägen tillbaks har varit superbra. Det har hänt saker runt stugan hela tiden. Spann har startat och kommit hem. I stugan har det suttit folk och fikat och torkat sig. Oavsett hur man kör med sina hundar så har alla kunna varit med tillsammans. Lärt av varandra och hjälpt varandra.
Det är några saker som är riktigt glädjande. Det ena är att jag upplever malamuter och grönlandshundar idag som mycket mer hundsociala än för 20 år sedan. Riktigt glädjande!
Det andra är att denna träff var planerad för flera år sedan. Jag backade då ur som arrangör då klubben krävde att alla skulle vara medlemmar i Polarhundsklubben. Nuvarande styrelse kunde köra detta som en öppen träff. Det har varit medlemmar, icke medlemmar, stamtavlehundar och icke stamtavlehundar. Alla har kommit som har haft lust att köra hund och träffa folk. Tack till SPHK Övre norra för detta…äntligen!
Underlaget i kombination med allt regn gjorde att tassarna har fått ganska mycket slitage. Våra hundar gick hälften av den planerade distansen. Allt liv runt omkring påverkat framför allt de yngre hundarna mentalt så hundarna kändes ganska nöjda då vi lastade för hemfärd.
Tack alla som kom för att ni hjälpte till att göra allt till en trevlig helg. Vist kör vi nästa höst igen! Vill även tacka Sveaskog som upplät mark och koja åt oss.
Nu har jag fått en sån här manlig förkylning med allt vad det innebär. Ont i kroppen, snorig, huvudvärk, varm, kall och det är bara jag som förstår hur synd det är om mig. Stina är också förkyld men måste ha fått en betydligt mildare variant tror jag. Hon är nämligen inte alls så lidande som mig.
Tog en titt på vädret och… Ja vad ska man säga!? Det kommer att bli blött och slaskigt gissar jag. Yr.no lovar upp till 50mm. Alltså en halv decimeter vatten. Men skam den som ger sig. Klart vi ska ut och köra!