Browsed by
Etikett: Friluftsliv

Säker men tunn isled

Säker men tunn isled

Isleden_saltoluokta_fjällstation_1
Isleden är en prepparerad led som är kontrollerad och säkrare än isen bredvid. Bilden är tagen före helgen.

Isleden från Saltoluokta över till bilvägssidan är ofta ett vanligt förekommande samtalsämne om man vistas i Saltoluokta. Den påverkas av vattenströmmen från kraftverket uppströms men förståss även av väder och vind. I dag fick jag hjälp av Liza och Johan att köra tre spann över sjön. Det är skönt att hundarna håller sig innanför pinarna. Strax utanför pinnarna kunde vi se några öppna ställen i isen. Känns inte allt för bekvämt.

Är isleden öppen behöver man egentligen inte vara bekymrad. Man följer slaviskt den markerade leden och kör mellan pinnarna över sjön. Där är den kontrollerad. Isleden stängs i regel då tjockleken är runt 20cm. Då ska det fortfarande vara ganska stor marginal.

Isleden kommer enligt ryktet att stängas imorgon, onsdag, om inget drastiskt händer. Vattenfall sätter då in en helikopter. Vill man då få sig en flygtur för en billig slant kan man ju alltid fara till Salto och äta lunch! Då får man två svängar med koptern och en riktigt god lunch. Ring till Saltoluokta Fjällstation innan och kolla om priser på flygturen men det brukar vara gratis eller väldigt bra priser. Stationen är för övrigt öppen till Valborg och Vattenfall skall garantera överfarten enligt nå¨got gammalt avtal.

Isleden_saltoluokta_fjällstation_2
På båda sidor av isleden är det bra uppmärkt och man kan se hur tjock isen är och när den senast mättes.

Saltomiddag och vårföre

Saltomiddag och vårföre

Hundspannskurs_saltoluokta_9
Vedsågning i Sitojaurestugorna.

Våren är utan tvekan här. När man passerar barfläckarna kommer det dofter av barmark. Snön är grovkornig och blöt. Temperaturen går en bra bit över nollan och vi har haft över +9C i skuggan. Då var det dessutom betydligt varmare i solen. Sångsvanarna har anlänt till Sitojaure. Hundarnas tungor är längre än vanligt. Alltså en massa olika vårtecken.

Kvällens avslutningsmiddag blev en lugn tillställning. Mina två gäster och jag bjöds på salladsbuffe, Saltostubbe till förrätt, sik och risotto till huvudrätt och en dessert med nån vaniljgrej med hallon. Vi serverades av två servitriser och maten lagades av en kock. Alltså lika många gäster som personal. Till helgen igen kommer det tydligen massa gäster igen. Men såhär under veckorna kan det vara riktigt lugnt.

Hundspannskurs_saltoluokta_8
Påväg mellan Saltoluokta och Sitojaurestugorna.

Hundspannskurs_saltoluokta_10
Sallad är en bristvara när man är ute på tur.

Hundspannskurs_saltoluokta_7
Gamla skyltar som tidigare visat vägen. Märk den supersvenska stavningen. Idag skrivs kartnamnen på samiska.

Blixtföre och pigga hundar

Blixtföre och pigga hundar

Hundspannskurs_saltoluokta_3
Ross kyler och rumlar runt på den hårda skaren.

Idag har vi bjudits på blixtföre hela dagen. Knallhård skare som bär hundar och slädar i princip överallt. Vi har kryssat lite kors och tvärs. Njutit av solen. Fikat på barfläckar och jag har tom råkat somna på arbetstid.

Imorgon bär det av på en tvådagarstur med samma gäster som har varit med idag. Kosan kommer att styras söderöver mot Sitojaurestugorna där vi skall tillbringa natten. Det blir nog inte raka vägen om föret är som idag. Vi kommer utan tvekan att hinna köra några små avstickare både hit och dit.

Såna här dagar är verkligen annorlunda om man jämför med midvintern. De korta dagarna vid årsskiftet jämfört med nu då det är ljust tills långt efter middagen. Den pudriga bottenlösa snön då jämfört med dagens skarföre. Skillnader som gör livet här ute lite extra intressant och roligt.

För ett tag sedan började en av hundarna, Totte, att skalla skarpt. Varning för någonting. Han brukar aldrig bry sig i andra hundar på området eller olika folk. Nu markerade han tydligt att det var någonting som han inte gillade. Jag stövlade ut och möter två älgar som betar bakom personalbyggnaden. De verkade lite orädda. När jag återvände med kameran så hade de tyvärr knallat vidare.

Hundspannskurs_saltoluokta_5
Vi klättrar ur bäckravinen med hundspannen.

Hundspannskurs_saltoluokta_4
Atlas som kom till oss under slutet av Januari i år.

Hundspannskurs_saltoluokta_6
Barfläckarna blir fler och fler såhär års.

Explore Sarek 2013 i filmformat

Explore Sarek 2013 i filmformat


På turen filmade Rasmus en hel del och här har han klippt ihop allt till en film med musik. De skriver även följande i sitt mail:

’Hej Stina och Matti,
tack för en helt fantastisk tur i Sarek Nationalpark. Det har været en oplevelse for livet, som altid vil stå som noget specielt for os.
Vi hoppas at vi kan komme åter och åka hundspann igen.
De bedste hilsener fra
Rasmus och Elsa’

Vi tackar så mycket och givetvis är ni välkomna åter!

Hundspann vid Sulitielma och övre Piteälven

Hundspann vid Sulitielma och övre Piteälven

Hundspann_norskagränsen_1
Hundspann är ingen färdtjänst utan team work med hundarna. Här sliter Fredrik upp igenom Kurravagge tillsammans med sitt spann.
Så är man landad hemma igen. Denna tur startade med att jag hade någon typ av skrot i magen. Ingen aptit och illamående. Det gjorde att jag i princip hela veckan har känt mig fysiskt på halvfart. Det som kanske grämer mest är att jag missade renfilen i Årrenjarka första dagen innan starten. Samtidigt så är det ju bra att jag kunde genomföra turen för det är lite svårt med sjukskrivningar i denna bransch.

Med fyra gäster körde vi från Årrenjarka västerut till Pieskehaure. Därifrån söderut mot Mavas och sedan Piteälvens dalgång nedströms via Miekak fiskecamp till Västerfjäll och tillbaks till Årrenjarka. En sväng på 220-240km i behagligt tempo.

När vi kom tillbaks hade vi sex löptikar och hanhund som blivit biten i benet så han fick åka släde. Dessa löptider är inte roliga. Hanhundarna blir okontaktbara och hanteringen av hundarna blir så mycket krångligare.

Nu är jag hemma och packar upp utrustning som skall tas om hand. Sneglar redan på kartorna och funderar om jag hinner någon egen tur efter sista turen som ska startas i Saltoluokta till helgen. Har inte fått nog ännu utan vill fortfarande ut och köra mer.

Hundspann_norskagränsen_3
Working Husky ToRock njuter i solen.

Hundspann_norskagränsen_2
Från tidiga morgonen tills långt efter lunch satt vi en av dagarna på denna barfläck innan vi selade på hundarna och körde vidare. Helt klart njutbart!

Hundspann_norskagränsen_4
Längs Piteälvens övre dalgång.

Hundspann_norskagränsen_5
Under löphysterin fick Ville ett bett i benet så det blev lite slädåkning för honom.

Hundspann_norskagränsen_6
Vy från sista nattens tältcamp i Pärlälvens naturreservat.

Hundspann_norskagränsen_7
Tillbaks i Årrenjarka.