Bill Mason är en legendarisk kanotist och miljökämpe. Flera böcker och filmer har han skapat. Denna film är en typ av dokumentär visar lite på människans påverkan på naturen. Friluftsliv ger människor respekt för naturen och miljön. Gott folk. Sjösätt kanoten. Snöra på vandringskängorna. Packa ryggsäcken. Ut med er i den fina naturen vi trotts allt har kvar!
Höstpaddling är underbart. Jag vill också…I Kvikkjokk har löven börjat gulna riktigt fint. Även nere i Jokkmokk så kommer det sakta med kallare nätter och frisk klar luft. Det känns riktigt skönt. I går, onsdag, släppte jag iväg två killar med en kanot. De ska färdas från Kvikkjokk ned mot Jokkmokk efter Lilla Luleälvens dalgång.
Förfrågningarna och bokningarna inför den kommande vintern droppar sakta in. Ett par veckor är i princip redan fullbokade. Men många veckor lyser ännu som stora hål o kalendern. Vi hoppas på lite lagom med jobb så vi klarar oss men ändå tycker att tillvaron är gemytlig. Precis så som livet skall vara. Roligt och härligt! Från Kvikkjokk in mot Tarradalen.
Med kanot längs Luleälvens dalgång.Under några dagar har jag färdats på lite olika ställen längs Luleälven. Med mig hade jag två skribenter och en fotograf. Vi har besökt Pärlälven som ännu är outbyggd, vi har eldat, vi har tältat, vi har samtalat och filosoferat. Sett Pärluggla. Lyssnat på Storlommen. Lappland kan verkligen vara ett paradis.
Vi har träffat härliga människor och pratat om vattenkraftsepoken. Människor som har Luleälven som försörjning eller rekreationsområde. Vi har besökt demonstranterna vid Kallak. Just möten mellan människor på såna här resor är alltid intressant. Det berikar en besökares upplevelse.
Efter förra veckans arbete med gruvprotester så behövde jag komma ut. Personligen så känner jag mig nyladdad. Stina har tillsammans med Christian och Saltoluoktas personal varit värdar för 26 advokater. Även hon kom hem nyladdad. Nyladdad med intryck och naturupplevelser.
Under helgen samlades det 500 personer ute på Kallak. 500 personer som inte önskar en gruva. Det känns som att allt fler ser nackdelarna med en gruva här på vår bakgård. Kanoterna klyver en spegelblank vattenyta och man får en känsla av att flyga. Stora sjöar, deltaland, öar, älvar. Luleälvens dalgång bjuder på fin paddling! Man får vara tacksam för att Pärlälven ännu får flöda fritt. Klassisk solnedgång. Aldrig fel.
Från tundraliknande vidder öster om Vistasvagge till högalpint i Mårma.Sju dagar på luffen i okända fjäll. Sol och värme, dimma, regn och lite svalt. Ingen snö och åskovädren gick runt oss. Fina vyer, en trevlig och inspirerande grupp. Tre av deltagarna var 76 – 60 år och gjorde exakt samma saker som oss yngre. Ja kanske inte riktigt. Vi yngre badade och tvättade oss inte varje kväll i det kalla vattnet som den tuffare generationen. Om jag fått komplex?
Tanken slår mig väldigt ofta hur mycket hemma jag känner mig där ute. Naturen känns inte ogästvänlig på något vis. Som människa är man ju en del av den. Ganska otroligt egentligen att man kan leva som jag får göra just nu.
Bilfärden hem från Kiruna igår var också underbar. 220km Lapplandsväg framför sig. Bra musik. Stanna på några ställen, dricka kaffe och utbyta tankar. Sedan köra vidare. Låta tankarna vandra runt. Se solen gå ner. Mer musik och bromsa in så att man inte tappar styrlappen ifall blåbilen kommer. Livet leker! Mitt hem denna vecka. Isranunkel som håller på att slå ut. Solen påväg ner och det är sovdags. Sista nattens tältcamp i Lapporten.
Turen kommer bitvis att gå igenom något fjällpass. Dennaa bild från Kebnekaisefjällen 2012.Idag bär det av mot för mig okända fjäll på en tur som faktiskt heter okända fjäll. Kommer att leda en STF grupp från Årjosjokk upp till Abisko. Färden skall enligt planen gå öster om Vistas, via Mårma och igenom Lapporten ner till Abisko. Områden som jag ännu aldrig färdats igenom.
Kameran är med laddade batterier. Kommer att plåta som vanligt. Kanske kan det bli material som är användbart till något annat i framtiden. Känner mig verkligen privilegierad som får leva och färdas så mycket ute i fjällen och skogarna här i norr.
Stina kom hem igår efter en ridtur i Saltoluokta med Sofia på Vájal Ride in Sapmi. Turen hade varit kanonbra. Senare i höst är planen att Stina ska hjälpa till att rida hem hästarna över fjället. Idag blev det tydligen inte en enda bild. Ibland ska man bara uppleva.