Köra hundspann som födelsedagspresent.
(…och nej, tjejen hade inte förfrusit kinderna. Det var bara lite frost.)Vardagslivet för en hundspannförare och guide är till stor del ute i bushen såhär års. Är det inte gäster som skall ut så är det spår som skall underhållas, ved som skall transporteras, dass som skall tömmas, unghundar som skall tränas och mycket annat roligt.
I går kom jag hem från ännu en fyrdagarstur som vi körde direkt från kenneln och västerut. Denna gång följde en mor och hennes 16 år gamla dotter. En födelsedagspresent som dottern hade önskat sig under flera år. Det var med andra ord en mycket hundintresserad tjej som duktigt styrde sitt eget hundspann ut i Jokkmokksskogarna.
De flesta av våra gäster har oftast ett hjärta som slår för naturen och hundarna. Under vår andra dags lunchpaus bröt plötsligt solen igenom och färgade den frostiga skogen i ett svagt rosa skimmer. Då står modern där med tårarna forsande ut för sina kinder. ’Det är så vackert. Tänk att jag får vara här. Tänk att jag får dela detta med min dotter. Jag är så lycklig!’ Därefter kramade dottern om sin mor och de stod där en lång stund och höll om varandra mitt bland alla hundarna medan solen fortsatte att lysta på dem.
Att arbeta som guide innebär att man väldigt ofta har att göra med människor som uppfyller sina drömmar. Det händer dessutom väldigt ofta att dessa människor står där med fuktade ögon. Lyckliga för att fått uppfylla någon av sina drömmar sedan lång tid tillbaks. Det är en sån skön tillfredsställelse att se hur andra människor uppskattar det som ligger mig varmt om hjärtat. Hundarna, naturen, enkelheten i livet och en mugg rykande hett kaffe. Frostig skog. Hundarna uppskattar verkligen att våra gäster har en passion för hundarna. Här är det Working Husky Zemlan som tar sig lite uppmärksamhet. Isande blå ögon. Working Husky Uschi och bakom Working Husky Asta. Ljuset, molnen, skogarna allt är en del av Nordlandet. Här vill jag leva och här kan jag dö!
Läggdags i vår tältcamp. Den lilla plåtkaminen matas så den hålls glödande het. Ute ligger tempen klart under -37C vid läggdags.Temperaturen är något som verkligen påverkar våra liv i allra högsta grad. Av just den anledningen blir det ett återkommande ämne här på bloggen. Under den senaste fyradagarsturen gick det ner strax under -37C. Livet blir lite mer omständligare men fördelen med att vara ute i skogen är att vi slipper bilar, frusna avlopp och andra moderniteter som krånglar. Hundarna bara går och går och en vedkamin är inget man behöver vara rymdingenjör för att få att fungera.
En av de klara fördelarna med denna kyla är att Jokkmokks skogar blir totala ödemarker. Vi startade direkt från kenneln och under fyra dagar har vi inte sett en enda människa. Sista dagen såg vi spår där tre av Jåkkågaskas tappra renskötare hade drivit fram en liten renhjord tvärs över vår färdväg.
Denna tur gjorde jag tillsammans med ett kul par från… Ja… Italien, frankrike, Sverige, Nya Zeland eller hur det nu var. Moderna människor som egentligen inte har någon speciell nationalitet utan är mer globala. Ett brett och blandat ursprung och bor där de har jobb och där de vill leva för tillfället. Världen är deras hem. Detta gav även denna tur mycket intressanta och givande samtal. De hade nämligen en hel del erfarenhet från biståndsarbete och hade båda varit på plats både i Nepal under katastrofen samt i Afrika under Ebolaepidemin.
Efter några dagar ute i denna kyla så blir man trött. Kroppen får gå på högvarv för att hålla värmen. Även om det inte är något större problem så tar det på energin. En trötthet kommer sakta smygande ända in i benmärgen känns det som. Efter en natt hemma så ser jag dock redan fram emot nästa långtur som startar nästa Måndag. Vi är nu mitt inne i vår högsäsong och vila på riktigt får vi göra först i maj! Men nu massa härlig hundspannskörning, trevliga möten med gäster och fina naturupplevelser varvat med äventyr och periodvis hårt arbete.
Med på turen var även vårt senaste lilla nytillskott. Gråbeintunets Homer Junior från Trond och Siv. Han åkte i en liten bur på min släde. Under raster och när vi var framme tuffsade han omkring bland de andra hundarna. Under nätterna goade han ner sig i min sovsäck. Detta är en tuff skola för en liten valp med kyla, alla vuxna hundar, nya gäster och nya platser. En skola inför det kommande livet som till stor del kommer att bestå av att färdas och vara på färd. Han har skött sig mycket bra och varit full av energi. Detta verkar inte alls ha bekommit den lilla norska krabaten på något som helst vis. Helt naturligt för en siberian huskyvalp med andra ord. Vad passar inte bättre än en grillpause. Fläsket och korven behöver först tinas vid elden innan man slutligen kan satsa på att grilla… Little Rapid Camp. Smoke on the water… Vid låga temperaturer blir det denna kondensdimma över älvarnas öppna partier. Working Husky Bettan. Vid leverans är mycket sällan valparna bortskämda. Detta är någonting man aktivt måste arbeta på. Här har utbildningen med att ligga i säng påbörjats för Homer Junior.
Bilden är från en av våra längre hundspannsturer i Kebnekaisefjällen vårvintern 2015.Många gånger slår det mig hur bra jag egentligen har det. På det sätt som mitt liv har blivit så lever jag i princip min dröm. Allt är verkligen inte en dans på rosor och många gånger har det krävts en beslutsamhet och aktiva livsval. Livet är verkligen som en båt. Man måste ta tag i rodret och styra det dit man vill annars blir det inte som man önskar.
Följ dina drömmar. Våga ta chanser. Var inte rädd för det okända. Lev inte med hängslen och livrem utan ut och sväva lite. Skit i vad andra tycker så länge som du inte gör illa eller sårar någon medvetet. Det enda vi med säkerhet vet är att vi har ett liv. Lev det på riktigt! Lev det på ditt sätt!
En av gästerna var en glad tjej från Syd-Korea. Termometern visade på -37C hemma vid kenneln.Varje år när tempen droppar under -40C blir det värsta nyheterna. På facebook byts matbilderna ut mot bilder på termometrar av alla de slag. Dessa extremt låga temperaturer är helt normala även om det vanligen endast är några få dagar per år.
Här hos oss har vi bokningar av folk som rest från hela världen för att uppleva hundspannsturer norr om Polcirkeln. Vi försöker verkligen att genomföra turerna oavsett temperatur. Det är ytterst få gånger vi tvingats att ställa in. Däremot så kör vi kortare och saktare med många stopp. Kylan i sig blir en stor upplevelse.
Häromdagen hade vi en grupp och temperaturen låg på -37C. Jag passade på att filma så länge kamerorna fungerade. Många gäster frågar just om hur vi gör när det blir kallt. Detta blev en lite längre film som vi tänker skicka till gäster som bokat turerna.
Under denna tur körde jag ett litet 6-spann. Ibland tycker jag att det är så skönt med få hundar att hålla reda på. Det ger extra tid att arbeta med ryckiga eller skrikiga individer.Igår kom jag hem från en tvådagars hundspannstur. Med mig hade jag en mor med sina tre söner och den enes flickvän. En trevlig grupp med mycket humor. Vi körde som vanligt hundspann, grillade, kokade kaffe, sov på tältcampen, hämtade vatten i den forsande älven, gå på utedass och en hel del annat.
Efter nyårshelgens varma väder började nu temperaturen att sjunka lite. Under natten i kamintältet närmade den sig tom -30C. Helt klart lite småkärvt. Vedkaminen inne i tältet fick gå på högtryck och glödgande röd värmde den riktigt skönt. Under natten eldar vi inte men då ligger vi väl nedbäddade i våra sovsäckar. Utanför har flera av hundarna fått jackor på sig.
Turen gick riktigt bra. Hundarna springer som tok när tempen dalar och spåren blir snabba. Ljuset är fantastiskt och vi lyckades till och med att få en glimt av solen från ett berg. Om några veckor kommer vi märkbart att se hur dagarna blir allt längre. Årstiderna växlar och Jokkmokk har verkligen åtta distinkta årstider. Man hinner inte bli less då det är ständiga variationer. Jokkmokk är verkligen platsen för friluftsfolk som vill leva sitt drömliv! Vi passerade vår fikakåta och stannade till där för lunchpause. Self-time. Här ser ni ett exempel på en dålig huva. Den skyddar inte ansiktet tillräckligt vid kyla. Kommer att skriva mer om detta senare. Working Husky Rosa är en cool ledarhund som här följer förberedelserna för morgonens start från tältcampen. Solen…den ser vi inte ofta såhär års norr om Polcirkeln!
