Handgjord yxa från Kuorbevare smide.Under det senaste månaderna har jag nu använt en liten välgjord yxa från Kuorbevare Smide i Västerbotten. Kuprbevare Smide är kanske mest kända för sina välgjorda knivblad i kolstål. Har du en kniv med instansat RB på bladet är det med största sannolikhet från detta företag. Den lilla handyxan som de producerar väger ca 850gr. Den är utrustad med ett lite grövre skaft av björk. Skaftet är behandlat med tjära och olja. Eggskyddet är rejält men jag är skeptisk till nitarna som håller ihop det. När detta skyddet blir lite nött kommer yxans egg att komma direkt mot stålnitarna vilket kan skada eggen.
Yxan är riktigt skarp. Bettet kommer bäst till sin rätt då man röjer leder. Färska grenar och småträd som böjer över lederna slås rappt av med ett välriktat hugg. Samma när man skall hugga torra grenar. Eggen biter snabbt in i träet. Skall man däremot klyva ved är denna yxa inte optimal. Man kan utföra arbetet men i och med att den är såpass tunn över eggen blir arbetet med att klyva grövre ved mödosamt. Den lämpar sig helt klart bäst för att klyva tunnare ved.
Kuorbevareyxan kommer jag främst att använda som skogsyxa under vår, sommar och höst. Vintertid får den följa i släden när vi drar oss mot fjällen. Under midvinterns skogsturer kommer den vanliga yxan som är bättre för klyvning att få följa. Söker du en liten men effektiv och vacker yxa så kan detta vara någonting. Den är verkligen ett bra alternativ då man skall göra små eldar med liten ved. Kraftigt eggskydd för den skarpa eggen. Liten, smidig och perfekt för vandringsturer i skogslandet.
Låga moln och uppfräschade regnskurar har idag dragit över Jokkmokk.Igår upplevde jag en närproducerad kortsemester. Det var med andra ord en självguidad vandring runt längs sjön här hemma. Ryggsäcken packades med fotoutrustning samt lite kött och annat för att kunna laga middag där ute. Vi stegade vi iväg längs Skabramsjön. Både Flippa och Annie följde som vanligt fulla av energi på Border Collies vis. Friluftsliv behöver inte krånglas till. Det finns mycket man kan uppleva enkelt där man bor.
Att bo i Jokkmokk är i och för sig verkligen en förmån här i livet! När jag öppnar dörren i vårt lilla torp är jag ute i i naturen direkt. Fågelliv precis utanför huset. Räven som skriar från andra sidan den lilla viken. Renarna som under vårarna vandrar förbi vårt hem varje år på sin väg upp mot fjällen i väster. Älgarna som snart skall till att föda sina små röda kalvar. Abborren som dras direkt från sjön och ner i stekpannan. Naturromantiskt? Självklart det blir så när man bor mitt i värsta Discovery channel! Annie blir successivt allt följsammare. Ett av flera Storskrakpar vid Stor-Skabramsjön. Några mygg har vaknat till liv. En vass yxa skall man vara försiktig med. (ser som vanligt värre ut än vad det är)
Med hundspann igenom Alkavagge i Sareks nationalpark, vintern 2016.Idag har vi varit på ett möte som Länsstyrelsen kallade till. Man önskade att höra hur vi som turistentreprenörer upplever hur detta fungerar med tillståndsgivning m.m. i Laponiaområdet. Naturvårdsverket och Laponiatjuottjudus (förvaltningsorganisationen) var även de på plats för att svara på frågor och ta in synpunkter.
Samtalen var öppna och friska. Det ventilerades om missnöjen, visioner och vi fick även svar på en hel del frågor. Från besöksnäringen var det entreprenörer från Abisko ner till Västerbotten. Strongt jobbat att resa så långt för att vara med och påverka!
Sedan några år tillbaks skall Laponiatjuottjudus arbeta med en strategi för besöksnäringen i området. Detta arbete har man knappt påbörjat trotts att det pratats om detta i mer än tre år nu. Under tiden har det istället införts restriktioner för oss som arbetar som guider i området. Främst kan vi se restriktioner för hundspann. Detta har man gjort helt utan att påvisa att vi som kör med tillstånd faktiskt har utgjort någon störning/slitage på området.
För de kommersiella turerna blir detta extremt tydligt då vi klart kan se hur vissa företag försöker kringgå reglementet. Höjden av fräckhet var kanske förra våren då hundspannsförare togs av polisen då det tjuvfiskade inne i nationalparken. Detta slår givetvis mot oss som försöker arbeta långsiktigt och seriöst. Nu känner jag faktiskt att jag börjar bli riktigt less på att det är vi seriösa som snällt står med mössan i handen som får backa. Detta på grund av antaganden och inte baserat på fakta. Nu vill jag se att man börjar arbeta med forskning och kartläggning av om turismen stör i området och i så fall vart, när, hur och av vem. Det måste vara fakta som skall gälla!
Vad som är viktigt att komma ihåg är att detta är ett utvecklingsskede! Jag upplever trotts allt att alla vill väl och att alla vill hitta lösningar. Vi får nog alla helt enkelt acceptera att saker inte är helt perfekta just nu och försöka ha lite is i magen också, men en myndighetsprocess är så fruktansvärt segdragen så man hinner ju somna innan den ens är påbörjad.
Gårdagens vind och vågor har effektivt malt ner isen.Nu har isen släppt sitt grepp om Skabramsjön. Det känns overkligt att vi för bara någon vecka sedan styrde spannen över sjön på den då säkra isen. Det är också skönt att det går fort när årstiderna väl växlar. I Lappland hinner man inte bli less på våren. Plötsligt är bara vintern borta. På någon dag.
Vi njuter av denna myggfria period. Sitter inne mycket vid datorerna medan solen skiner där ute och lockar till skogsvandringar. Myggen lyser med sin frånvaro och får gärna fortsätta att göra så. Blir spännande att se vad kvällstidningarna skall varna om i vår. Ryssmyggor och sunamiregn under semestern kanske? De tycks totalt sakna faktagranskning och sannolikhetsanalysförmåga bara de kan klämma ihop någonting som säljer lösnummer. Själv så tror jag på normalväder som vanligt. Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart. Barnvaktsarbete kombineras med barnarbete och istestning… Att titta på islossningen är faktiskt väldigt kul…och nä…vi har ingen TV!
Boken ’Pälsjägarliv’ av Helge Ingstad. Denna bok har jag läst ett flertal gånger sedan jag började intressera mig för friluftsliv.Pälsjägarliv skriven av författaren Helge Ingstad är en klassisk bok för hundspann- och friluftsintresserade människor. Helge var en man som arbetade som jurist men avslutade denna karriären och drog till Canadas vildmark. Här levde han som pälsjägare både på egen hand men även med en del norra Canadas ursprungsbefolkning. Han är även en typ av ikonfigur för vildmarksliv i grannlandet Norge.
Boken innehåller en del intressanta bilder och texten är mycket målande. Känslan av kölden och hungern likväl som glädjen över samarbetet med hundarna och de lyckade jakterna kan man riktigt känna där man sitter bekvämt hemma. Bäverjakter, kanotfärder och mötet med människor av gott virke såväl som människor av dåligt virke. När man når sista sidan i boken kommer känslan att man vill läsa mer. Mer detaljer, mer fotografier, mer om livet, kartskisser. På facebook finns det dessutom en sida där det emellanåt delas en del intressant material.
Pälsjägarliv är utan tvekan ett historiskt dokument över livet som trapper. Jag beställde den från Bokbörsen via nätet som säljer begagnade böcker. Har du inte läst pälsjägarliv och är intresserad av friluftsliv, hundspann, paddling, jakt m.m. så har du en ’måstebok’ inför sommaren. Skippa TV, internet eller facebook. Koka en panna kaffe och läs en helt vanlig bok!
