Browsed by
Etikett: Fjäll

Fjällvandring längs norra Kungsleden

Fjällvandring längs norra Kungsleden

Kungsleden_abisko_kebnekaise_2
Efter en längre kaffepaus med stugvärdarna i Sälka styrde vi kosan söderut mot Singistugorna.
Fjällvandring en vecka är någonting alla borde få uppleva lite då och då. På ryggen finns allt man behöver i form av kläder, mat och utrustning. Steg för steg färdas man sedan in i vår stundtals karga fjällvärld. En värld där naturkrafterna får oss att ödmjukt inse att vi endast är små varelser i det stora hela. En värld där medmänsklighet mellan vandrare är en självklarhet. En värld där livets väsentligheter klargörs. En värld där luften är som balsam för lungorna och vattnet i varje bäck läskande kan släcka törsten.

Den fysiska ansträngningen varvas med vila på en torr kråkbärsrisbädd. Kokkaffet sköljer ner i strupen och ger energi till själen. Glädjen över äpplet som inte är en självklarhet efter några dagars vandring.

Under den senaste veckan har jag arbetat som färdledare för en av Svenska turistföreningens arrangemang. Samarbetet där vi går som inhyrda guider fungerar riktigt bra för vår del. Det mesta av planeringen är gjord och vi kommer bara till ett dukat smörgåsbord där allt från mat till transporter och logi är fixat. Givetvis blir förtjänsten inte densamma som om vi gjorde allt arbetet själva. Hur som helst så är det mycket trevligt att jobba med STF (Svenska Turistföreningen).

Fjällveckan blev fin med trevliga gäster från Storbritannien och USA. Jämfört med tidigare försommarvandringar i området så var snöläget och vattennivåerna mycket förmånligt! Torrskodd vandring för oss med högskaftade kängor. Stugvärdarna är som vanligt ett suveränt trevligt inslag i vandringarna liksom alla andra människor man möter längs vandringen. Livet där ute är i det närmaste så bra att det är svårt att förstå att det faktiskt är ett arbete.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_3
Ironi och humor är viktiga ingredienser i dessa veckor och gästerna hjälper mig mycket med att hålla stämningen i topp!

Kungsleden_abisko_kebnekaise_1
När regnet kommer horisontellt är stugorna extra trevliga!

Kungsleden_abisko_kebnekaise_4
Vandring över sammanhängande snöfält hör till fjällvandringar på hög höjd i Juni. Här påväg upp i Tjäktjapasset.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_6
Obligatorisk renfotogtrafering.

Kungsleden_abisko_kebnekaise_5
Tid för eftertanke.

Norrut mot fjällen

Norrut mot fjällen

image
Norra Kungsleden 2015 med en japansk grupp.

Nu är det dags för årets första guidade fjälltur. Med två amerikanare och sex engelsmän kommer jag att vandra från Abisko. Turen blir en renodlad stugtur längs norra Kungsleden ner till Nikkaluokta. Lätt packning och med proviantpåfyllning i stugorna gör att våra ryggsäckar bör hamna på 8-12kg per person. Lätt och skönt med andra ord.

Jämfört med förra året då jag gick med en grupp japaner så är det lite snö nu. Förra året bar vi med snöskor vilket inte är aktuellt för årets tur. Man får ändå vara lite beredd på knöliga vad och stora snöfällt då det är tidigt på säsongen. Sånt som hör till tidig fjällvandring med andra ord.

Just nu i Abisko hänger regnmolnen lågt och tungt över nejden. Väderutsikterna ser inte allt för lysande ut för början av turen. Vädret är ju ofta det stora samtalsämnet här ute. Det är något man inte kan påverka men samtidigt blir väldigt utsatt för. Efter middagen med gruppen så har jag en bra första känsla. Som så ofta är det trevliga människor som söker sig hit ut på fjället.

I morgon efter frukosten packar vi det sista innan vi stegar iväg igenom Abisko nationalpark mot Abiskojaurestugorna. En lätt vandring i mestadels björkskogsterräng längs Abiskojokken. Det är först dag två vi kommer upp ovan trädgränsen och med lite tur hinner kanske vädret bli bättre tills dess.

image
När man kommer högre når man områden där inte videbuskarna har fått löv. Denna bild är från sommaren 2015.

image
Sommaren 2015 hade vi snö i närmare två dagsetapper. I år ska det inte vara lika sent.

image
Man kan hitta gamla slasklaviner som släppt under snösmältninge . Även denna bild från den sena sommaren 2015.

image
Närmare Kebnekaise och Nikkaluokta möter vi sommaren igen.

På resa till sydliga breddgrader

På resa till sydliga breddgrader

Jämtlandsresa_juni_6
Annie äter grönt gräs så det står härliga till.
Befinner mig just nu på resande fot i sydligare nejder. Närmare bestämt Jämtland. Redan då jag passerade Polcirkeln kände jag ett sting av hemlängtan. Ja, det är faktiskt sant. Samtidigt så är Jämtland ett fantastiskt län och är man jämte så förblir man alltid jämte! Det är en stolthet som man bär med sig inombords helt enkelt.

Min mormor bor kvar i eget hus mitt i Åre trots att hon är 96 år. Förvisso får hon hjälp av hemtjänstens personal dagligen. Tänk vilket fantastiskt land vi bor i. Till exempel så kan hon för 200kr/månad ha ett alarm i sitt hus med 24/7 passning av stand by personal. Personal som kommer och hjälper utan att först ta visakortet. Personal som är sköna människor som bryr sig om min mormor. Larmet är bara ett av flera hjälpmedel som hon har fått utan att måsta kasta upp tusentals kronor. Ett hyfsat solidariskt Sverige måste jag säga!

Min mormor har tidigare haft en helt fantastisk trädgård mitt i Åre by. Fullt med olika växter från när och fjärran. Med sina gröna fingrar och ett brinnande intresse har hon fått dessa att frodas vid foten av Åreskutan. Är det nu något som är tråkigt så är det att se hur hennes livsverk växer igen då hon inte längre orkar hålla allt i ordning. Samtidigt blir man påmind om att de gamla som funnits för oss som barn inte alltid kommer att finnas där. Livet är en begränsad tid.

Det är iallafall trevligt att vara hemma i Jämtland. Dyka in på Lundhags outlet, dricka kaffe med mor, titta till stugan som farmor och farfar byggde då de levde. Promenera på stigar där mitt friluftsintresse grundades och se alla välkända siluetter av fjäll som jag så många gånger drömt mig bort till. Med andra ord ett Jämtland som jag gärna skulle besöka oftare än vad jag tar mig tid till.

Jämtlandsresa_juni_1
Med kaffe och vitaminer är sträckan Jokkmokk – Mörsil endast trevligt ödsliga norrlandsvägar. (oragne=apelsin=vitaminrikt)

Jämtlandsresa_juni_4
Vissa blommor är mycket livskraftiga och lever vidare i min mormors trädgård.

Jämtlandsresa_juni_5
Äppelträd som blommar i Åre.

Jämtlandsresa_juni_3
Min mor med hundarna i det som var nyplantering då jag var barn. Åren tycks verkligen gå…

Jämtlandsresa_juni_2
Flippa tycks inte alltid förstå varför Annie skall följa. Annie arbetar å sin sida intensivt med att hålla reda på Flippa.

Dispenser och tillstånd för Laponia

Dispenser och tillstånd för Laponia

Laponia_hundspann_sarek
Med hundspann igenom Alkavagge i Sareks nationalpark, vintern 2016.
Idag har vi varit på ett möte som Länsstyrelsen kallade till. Man önskade att höra hur vi som turistentreprenörer upplever hur detta fungerar med tillståndsgivning m.m. i Laponiaområdet. Naturvårdsverket och Laponiatjuottjudus (förvaltningsorganisationen) var även de på plats för att svara på frågor och ta in synpunkter.

Samtalen var öppna och friska. Det ventilerades om missnöjen, visioner och vi fick även svar på en hel del frågor. Från besöksnäringen var det entreprenörer från Abisko ner till Västerbotten. Strongt jobbat att resa så långt för att vara med och påverka!

Sedan några år tillbaks skall Laponiatjuottjudus arbeta med en strategi för besöksnäringen i området. Detta arbete har man knappt påbörjat trotts att det pratats om detta i mer än tre år nu. Under tiden har det istället införts restriktioner för oss som arbetar som guider i området. Främst kan vi se restriktioner för hundspann. Detta har man gjort helt utan att påvisa att vi som kör med tillstånd faktiskt har utgjort någon störning/slitage på området.

För de kommersiella turerna blir detta extremt tydligt då vi klart kan se hur vissa företag försöker kringgå reglementet. Höjden av fräckhet var kanske förra våren då hundspannsförare togs av polisen då det tjuvfiskade inne i nationalparken. Detta slår givetvis mot oss som försöker arbeta långsiktigt och seriöst. Nu känner jag faktiskt att jag börjar bli riktigt less på att det är vi seriösa som snällt står med mössan i handen som får backa. Detta på grund av antaganden och inte baserat på fakta. Nu vill jag se att man börjar arbeta med forskning och kartläggning av om turismen stör i området och i så fall vart, när, hur och av vem. Det måste vara fakta som skall gälla!

Vad som är viktigt att komma ihåg är att detta är ett utvecklingsskede! Jag upplever trotts allt att alla vill väl och att alla vill hitta lösningar. Vi får nog alla helt enkelt acceptera att saker inte är helt perfekta just nu och försöka ha lite is i magen också, men en myndighetsprocess är så fruktansvärt segdragen så man hinner ju somna innan den ens är påbörjad.

Nästa vinter är redan på G

Nästa vinter är redan på G

Planering_vintern_2017_1
Karta, kaffe, choklad och drömmar.
Kaffe, kartor, marabou, musik och drömmar är viktiga verktyg i vårt arbete just nu. Planeringen är för fullt igång inför nästa vinters hundspannsturer. Datumen och turbeskrivningarna måste ut så snart som möjligt. Vi har redan fått ett antal bokningar på en del av turerna innan de ens är färdiga. Dessa bokningar har dels kommit från gamla kunder som vill med igen men även från folk som inte kom med förra året p.g.a. att vi blev fullbokade.

Stina är den som sköter uppdateringarna på vår företagswebb. Det blir mest ordning och reda då. Själv så får jag planera vilka turer och i vilken ordning de skall genomföras. Jag skriver texterna och ordnar med bilder medan Stina översätter och kollar min stavning och meningsbyggnad. När det gäller just skrivandet så kompletterar vi varandra grymt bra. Jag kan spotta ut texter om i princip vad som helst och Stina tror jag hittar felstavningarna tom med förbundna ögon.

Många av våra gäster bokar igen år efter år och vi får mycket bra kritik från i princip alla gästerna. Det ger verkligen en skön känsla att veta att vi levererar den typ av turer som våra gäster efterfrågar. Vad som också är viktigt för oss är att vi faktiskt kör den typ av turer som vi verkligen vill köra. Vi tackar faktiskt nej till en hel del olika upplägg som vi inte trivs med av olika anledning. Detta tillsammans gör att vi kan avsluta en vintersäsong utan att vara slutkörda. Vi ser tom fram emot nästa säsong. För oss är detta ett av tecknen på att man inte utsätter oss guider för ett allt för stort socialt slitage. En viktig detalj om man skall orka detta yrke under många år.

Planering_vintern_2017_2
Vem skulle tacka nej till en månad till…bara en liten månad.