Mitt spann parkerat för kylning i en bäck. Träningen av våra slädhundar är i full gång sedan några veckor tillbaks. Temperaturen skall droppa ner under +14C för att vi skall börja träna dem. Innan dess är risken för överhettning allt för stor. Våra Siberian Huskies har ju dessutom päls för att leva ute vintertid så det är bara att vara lite försiktig.
Första fasen av vår träning är mestadels rutiner och disciplin. Då våra hundar måste fungera som arbetshundar är lugna starter och körbara spann någonting vi lägger extra mycket fokus på. Gör vi detta arbetet noga under början av träningen så kommer resten av vintern att gå mycket lättare. Här vill jag inte påstå att allt går exakt som vi vill. Det krävs mycket arbete och tålamod. Det krävs tid och att man uteslutande arbetar konsekvent. Hundar förstår inte om man börjar ändra reglerna utifrån det egna humöret eller diverse nycker.
Hundarna är iallafall glada och fulla av iver. De jobbar bra och är riktigt på G. Själv så grubblar jag på hur tiden innan snön kommer skall räcka till. Tiden med hundarna ökar nu konstant för varje vecka som går allt eftersom distanserna på turerna utökas. Vi kör iallafall järnet och njuter av vår tillvaro. Att ha mycket att göra är ingen jättefarlig stress. Man får helt enkelt bara acceptera att man kanske inte hinner allt man skulle kunna gjort. Det är faktiskt riktigt skönt att vi inte har pressen att vi skall tävla. Skall man ut på tävling måste man lägga upp träningen mer optimerat för just de löp man skall köra. Nu kör vi för att få bra arbetshundar och då är lugnet en viktig faktor. Fugitive’s Sharp, en dotter till den legendariske Finnemarkas Guy. Sharp har bott tillfälligt hos oss och kommer nu att flytta till Camilla Buvall där hon skall användas för avel.Hundar som skakar på sig ser verkligen inte kloka ut… Här ser vi Working Husky Unna. Detta låg på en bro vi kör över. gjord av en rot eller tunn gren. En fin häst eller hund. Undra varför den låg där så symboliskt? Man blir ju lite nyfiken. Stina förbereder ett spann för en tur. Jag ska försöka komma ihåg att puta med munnen på nästa selfi…glömde det denna gång!
Tältning ger frihet men på bekostnad av en tyngre ryggsäck. Kan du nyttja STFs stugor och matbutiker för att lätta din packning?Under mina turer i fjällen möter jag en del folk. Många är mycket rutinerade och vet exakt vad de pysslar med. Samtidigt möter vi en hel del som just upptäckt tjusningen med livet ute på vidderna. Inte allt för sällan ser man hur de gör om exakt samma misstag som man själv en gång i tiden pysslat med. Misstag som gör att fjällvandringen blir onödigt okomfortabel kan man nog säga. Här har jag sammanställt tre punkter som kanske kan hjälpa någon att få en bättre upplevelse.
1. Överambitiös rutt.
Under årets fjällvandring ser man ofta att folk vill uppleva så mycket som möjligt. Fokus blir ofta på att besöka många olika platser. Här går det fel och istället för att låta livet och upplevelsen av att vara ute hamnar i fokus så blir det ett stort antal planerade kilometer. Det blir en daglig kamp för att nå fram till kvällens mål för annars hinner man inte genomföra den kommande dagens etapp osv.
Tänk om och tänk rätt!
Planera ett luftigt schema. För en tälttur med campingpackning räcker 10-15km/dag. För en stugtur hamnar det ju mellan 10-15km beroende på avståndet mellan stugorna. Ta en stuga per dag och börja inte hoppa över en del stugor och dubbla distansen. Planera dessutom att förflytta er 2 dagar och ligg still dag tre för en dagstur utan packning. Är det dåligt väder kan det tom vara skönt att ta en stugdag medan regnet slår emot fönsterutan eller vinden river i tältduken. Kom ihåg att upplevelsen är tiden där ute och inte sträckan.
2. Allt du lastar skall du bära
Det är lätt att fylla ryggsäcken med bra att ha grejer, massa böcker, en uppsjö av ombyteskläder osv. Mycket utrustning som ryggsäckar, traditionella trangiakök, sovsäckar, tält, liggunderlag m.m. är på tok för tung.
Tänk om och tänk rätt!
Optimera den utrustning du skall ta med dig. Skippa en del av ’bra att ha’ grejerna. Behöver du verkligen tält om du går en led med stugor? När du investerar i ny friluftsutrustning så värdera låg vikt som en betydelsefull egenskap hos utrustningen. En färdigpackad stugtursryggsäck för en vecka behöver inte väga mer än 5-8kg +mat. Flera av STFs stugor har dessutom små shoppar med mat. Kolla detta med Svenska Turistföreningen så slipper du onödig vikt. En ryggsäck för tältare behöver inte väga mer än 10-14kg + mat.
Läs boken Vandra Fjäderlätt och låt dig inspireras av extrema lättviktsvandraren Jörgen Johansson.
3. Otränad och utan rutin
För många som vi möter i fjällen är detta ’årets vandringstur’. Utrustningen används inte annars och kroppen är möjligen ’använd’ på nått gym då och då. Det blir tungt för kroppen som kommer att ömma. Att utrustning som kängor, ryggsäck och kläder dessutom inte inpassade och justerade gör inte saken lättare. Rutiner för att hålla sig torr och varm, vad och hur man behöver äta osv gör dessutom att belastningen blir ännu större än om man är van.
Tänk om och tänk rätt!
Gör några dags- eller helgvandringar i hemmaterräng. Lär känna din utrustning och vänj kroppen med att vara ute. Bara att lära sig undvika skoskav och tejpa fötter i tid är en vinst som gör det hela nog bra! Att du sedan får en fin upplevelse i hemmaterräng får du se som bonus. Vilken utrustning behöver du för en sommarvandring? Snöskor? Allt väger och en tung ryggsäck är inte alls rolig att kämpa med. Rymlig tidsplanering ger möjlighet till trevliga toppturer längs vägen.
Vidsträckta vyer där man kan låta blicken vandra i timmar utan att man blir less.Efter en vecka på färd i Lapplandsfjällen är jag åter hemma. Vädret har pendlat mellan närmare +20C och solsken samt ned mot +5C och regn. Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta är vintertid mina hemmamarker. Sommartid var sträckan mellan Pårtestugan och 15km norrut helt ny för mig. De andra sträckorna är vandrade och cyklade med mountainbike ett flertal gånger. Trots att jag färdas stora delar av året ute i markerna kommer jag då och då till nya områden för mig vilket är jättekul.
Från Aktse och norrut var det ganska mycket folk i stugorna. Det tycks som att det blir en ökning av fjällturismen även detta året. Någon stugvärd pratade om en ökning på 20% i Augusti men en marginell minskning under Juli. Juli hade bra väder och då sjunker ofta stugboendet så det kan ändå betyda en ökning jämfört med den kalla och blöta Juli 2015.
Människor som man möter här ute i markerna är överlag otroligt trevliga och positiva. Det gäller såväl de som jobbar med stugor, båtskjutsarna, fjällstationerna som våra gäster och allt annat folk som är på vandring. Det var dessutom roligt att vi var två färdledare då Patrik var med som ’praktikant’. Normalt jobbar vi ju ofta själva med grupperna men nu behövde Patrik ’papper’ på en sådan tur. Nordisk stormhatt. Denna plantas blad skall man absolut INTE använda om man har brist på toalettpapper. Regn och låga moln och man inser hur mycket dessa röda märkningar av leden samt de uppbyggda stenrösena längs leden underlättar orienteringen. En groda i Aktseskogen. Soligt, svalt och perfekt vandringsväder dagen då vi vandrade upp på Skierfe.
Aktse och mynningen till Rapadalen är en av turens high-lights. Vad skall vi erbjudas för väder där måntro?Nu bär det åter iväg mot fjällen. Denna gång är det en vandringsgrupp som skall färdas mellan Kvikkjokk och Saltoluokta. Med mig kommer även kollegan och kompisen Patrik som går en typ av inskolning. Vi behöver bli allt fler guider som kan ta turer då trycket bara tycks öka runt om i Swedish Lapland och Jokkmokksområdet.
Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta är välkända områden för mig vintertid. Dock kommer detta att bli min första tur sommartid på delar av denna sträcka. Jokkmokksområdet är vilt och stort. Trots att jag färdats i markerna här både privat och med gäster under ca 25 års tid så finns det mycket outforskat.
Den nya klättermusenryggsäcken är packad och trots att jag försökt bantat så är den allt för tung med sina 12 kilogram. Förvisso finns en del grupputrustning i denne samt 3,2kg fotoutrustning men maten saknas ännu. 8-10 kg känns mer som en trevlig vikt för en stugtur. Jag får nog riva upp allt igen och göra ett bantningsvarv till. Arkivbild från en vandring söder om Saltoluokta. Hjortron borde man kunna hitta ett par stycken…
Jokkmokkupproret. Förhoppningsvis sprider det sig över hela landets glesbygd!Börjar nu bli måttligt less på hur glesbygden i allmänhet och Jokkmokk i synnerhet behandlas. Det som denna gång har fått bägaren att rinna över är att Vattenfall, p.g.a. besparingsskäl skall flytta 40 arbetstillfällen från Jokkmokk samtidigt som diverse chefer får 300 miljoner utbetalt i bonus. Detta från en kommun som idag producerar mellan 8-12% av Sveriges totala elproduktion.
2013 var vi engagerade i rejält tuffa demonstrationer mot gruvetablering i kommunen där företrädare för bolaget Beowulf Mining står upp och säger till våra renskötande ortsbor ’Ni har flyttat på er förr och kommer att få flytta på er igen’. I Pajala lämnade Northland (gruvbolag) ortsborna till sitt öde. När spelet (Billströmaffären) med aktiemarknaden var färdigspelat drog man från byn med ett konkursat bolag bakom sig. Kvar står nyinflyttade Pajalabor utan arbete och försörjning men med lån på hus köpta till guldruschens överpriser.
2014 stod vi åter igen på barrikaderna mot FMV (Försvarets Materialverk) beslagtagning av ett område i Jokkmokk som i det närmaste är lika stort som Blekinge. Vi som lever och bor här skulle inte få idka vår näring i området och ännu värre, de som bor och lever där måste flytta på sig ifrån sin livsmiljö. Allt för att vapenindustrin skall kunna utveckla sina produkter som sedan skall säljas kommersiellt.
Nu får det vara nog! Jokkmokkupproret är en facebooksida som på mycket kort tid har fått mer än 3500 medlemmar. Folket här i området (Jokkmokksamhälle har faktiskt färre än 3000 invånare) är irriterade. Folket i glesbygden blir felbehandlade. Folket i stan förstår att detta är galet. Våra lokala politiker börjar resa sig upp och stå rygg i rygg. Varför tillåter våra riksdagspolitiker att detta sker? Vad är det riksdagsfolket inte förstår? Kan det vara så att lobbyorganisationer är för starka? Kan det vara så att de har egna intressen (åter igen Billström affären och liknande) som de värnar mer om än folket som har valt dem?
Om jag skall önska någonting, så önskar jag att folket runt om i vårt land reser sig och protesterar. Det är mycket galet i vårt samhälle. Jag har inga konkreta lösningar men vem förstår inte att något är fel då folk som har sitt på det torra skor sig på folk som för förhållandevis låga löner bara försöker försörja sig i en liten kommun uppe vid Polcirkeln. En kommun som ligger i en landsända som faktiskt bidrar med skogs, malm, vattenkraft och nu på senare år även med en starkt växande internationell besöksnäring. Varför skall vi konstant måsta kämpa mot att resurser bara dras härifrån och allt mindre blir kvar hos oss?
