Nu har vi formligen glidit fram en vecka. Vädergudarna har verkligen varit på vår sida. Visst har vi sett moln och visst har det blåst lite men ändå helt fantastiskt. Vi fick dessutom ett otroligt norrsken som var riktigt rött under några minuter. Tyvärr inte tillräckligt för att jag skulle hinna med kameran.

På leden har vi även träffat en hel del andra hundspann. Man ser tydligt skillnaden på vilka som jobbar med sina hundar och vilka som låter dem stå och skrika nätterna igenom. Jag har verkligen en förståelse för att inte alla skidåkare och stugvärdar gillar alla hundspannsekipage. Jag förstår inte heller hur man som hundägare kan sova lugnt medan man har ett gäng hundar som skriker utanför stugan. Vill man inte kolla så de verkligen har det bra? Helt klart märkligt i min värld.

Denna vecka har varit väldigt lugn. Inga konstigheter vad gäller terräng, vägval, snöförhållanden och så vidare. Bara två gäster, Nina och Susanne som båda har varit väldigt hjälpsamma med allt runt hundar, matlagning, stugsysslor och så vidare. Det är stor skillnad mellan att färdas med 4 gäster och 28 hundar eller två gäster och 18 hundar. Skulle man då dessutom tänka sig sex eller åtta gäster så förstår man snabbt att det kan bli väldigt arbetsamt.

Nu är det bara en vecka kvar på fjället. De planerade 60 dagarna kommer bara att bli 53 dagar då sista veckan blev obokad. Dessutom passar det bra då vi har en massa att ta tag i hemma. Däremot så känner jag mig långt ifrån nöjd eller fjäll mätt. Suget efter fler färder har jag även om jag som nu är mitt uppe i allt. Livet här ute på vidderna och i skogarna med hundarna är verkligen superfint.