Ser man inte björn så ser man iallafall en massa andra spännande djur...Björnspaning står på många Jokkmokkares agenda såhär års. Man åker omkring efter skogsbilsvägar och tittar på djur, grillar korv, kokar kaffe och högst på önskelistan står oftast att få se en eller flera björnar.
Stina och jag laddade termosen och kamerorna och tog oss en sväng igår kväll. Serri naturreservat och småvägar däromkring tuffade vi runt efter. Rödräv, knipor, storlom, renar, storskrak, älgko, hare, orrhöna och två fiskmåsar. Dessutom såg vi något märkligt djur som rann över vägen. Färg och storlek som en mörk järv men rörelsemönster som en rödräv.
Som alltid går björspaning till såhär.
– Såg du…där ute på myren?
– Ja…shiiit en björn eller?
– Ja…måste vara en björn eller…njaa… en älg?
– Njaa…måste vara en björn… nä…det är nog en älg!?
– Kolla med kikaren…
– En rotvälta från en… omkullblåst tall.. Oki… ska vi dricka te eller fortsätta?
– Lite godis kanske? Solen vill inte riktigt gåner längre. Denna bild tog stina runt midnatt. Vi stannade på flera ställen för att kolla spår. Vi fick inte ens se ett björnspår och det som brukar tillhöra vanligheterna. Renarna är trogna de visar sig nästan alltid förutom då man är på rensafari.
Tibast.I gårkväll tog Stina och jag en tur ut i skogen. Vi besökte en liten holme mitt i en större bäck. Här viste jag sedan innan att det skulle växa Tibast. Den var på gränsen till att börja tappa färg och vara överblommad.
Tibast eller Daphne Mezereum som den heter på latin blommar på bar kvist. Det är en buske som fäller sina löv men blommar innan löven kommit tillbaks. Blommorna luktar gott. Tibasten är fridlyst och finns sparsamt i hela landet.
Vill du läsa mer om Tibast hittar du info på den virtuella floran samt hos Wikipedia. Tibast busken. Stina fotograferar Tibast. Stinas bild på Tibast. Liten kamera men fantastisk bild.
Vi var i c/o Gerds öppna och härliga lokaler. Ska göra ett besök där lite senare med kameran och skriva lite på bloggen om det företaget och deras produkter.Ofta hör man snacket om att det är brist på kvinnor i Lappland. Man hör också ofta att det inte händer något i Jokkmokk. Nu vet jag sanningen och den ser helt annorlunda ut.
Idag har jag varit på en intressant föreläsning/workshop om prissättning med Mari Ramnek från Piteå. Av ca 20 deltagare var det endast jag som inte var kvinna.
Klyschan att det inte händer något i Jokkmokk kan vi också skrota. Över 16% av befolkningen i Jokkmokk driver eget företag. Räkna sedan bort barn och pensionärer så förstår ni att det faktiskt är en stor del av den yrkesverksamma befolkningen i kommunen som är drivande. En entreprenörsanda som delvis är resultatet av ett långsiktigt arbete från Strukturum, Jokkmokks näringslivsbolag.
Idag är hela Skabramsjön isfri.Plötsligt händer det bara. Islossningen. Det börjar blåsa lite och på några timmar är hela sjön öppen. Varje år är det samma sak. Jag slutar aldrig förvånas över hur isen snabbt mals ned och blir vatten. Kallt vatten.
Det bästa med detta är att lika plötsligt så står man nere vid sjön och upptäcker att den är isbelagd igen. Man upptäcker att sommaren har övergått till förvinter och hundsläden kan åter plockas fram. Tiden går fort, skrämmande fort. Plötsligt börjar det blåsa och isen gnuggar mot land. Den mals snabbt ned till ingenting. Inte ens slask kan man hitta om man kollar i strandkanten utan isen bara försvinner. En knipa lättar från en råk. Några dagar senare är hela Skabram sjön isfri.
Vi måste fråga oss varför vi har valt att bo här i Jokkmokk. Vad är det som vi helst av allt gör med vår tid och vårt liv. Jag vet varför jag lever här iallafall.Några elever på Bokenskolan anordnade idag en debatt om den eventuella gruvetableringen i Jokkmokks kommun. En riktigt bra debatt där jag upplevde att vi i Jokkmokk sitter i samma båt.
Jokkmokk Iron Mines AB som är företaget som prospekterar i vår kommun fortsatte att visa sin låga nivå. Liksom under det tidigare så kallade samrådsmötet uppvisade de en stor okunskap på det mesta förutom malmprisernas utveckling.
Ja till gruvans förespråkare imponerade på mig. Arbetstillfällen är en viktig faktor för en kommun som Jokkmokk det måste man förstå. Men glädjande kunde jag höra att de inte är beredda på att arbetstillfällena går före ALLT.
Den absolut största glädjen är faktiskt ungdomarnas vakenhet. Då Fred (VD, Jokkmokk Iron Mines AB) förnekade att de söker efter uran i Manakområdet och han i klara ord sa att man inte ska tro på det som står i tidningen NSD. En av eleverna surfade med sin telefon in på företagets egen hemsida där det i klartext stod att de söker efter uran både i Jokkmokk och Arjeplogs kommuner. Att sedan Fred, likt en orm, har mage att säga till ungdommarna att det är fel skrämmer. På Anna Hövenmarks blogg kan ni läsa lite mer om detta.
Biologen, Ulf som var med för gruvbolagets räkning fick även han välförtjänt smisk. Han påstod sig ha inventerat området enligt Steget Föremetodiken. Intressant nog så hade eleverna, med samma metodik, hittat mer än honom. Mats Karström som är pappa till Steget Föremetodiken tyckte att det är skrämmande att skolungdomar kan mer än gruvbolagets inköpta experter. Dagens teknik med smartphones är jobbig för företag som lever i den gamla skolan då telefonen satt fast i väggen. Det går inte lika lätt att ljuga längre för man blir så lätt synad... Fred, välkommen till 2012!
