Den avslappnade rökande haren är Mad River Canoes logga.Nu har vi landat hemma med tre nya kanoter efter ett stadsbesök vid kusten. Det är inte första gången vi gör affärer med Oskar som driver Canoe Adventure North. På gården ligger några kajaker som kommer via honom som vi är mycket nöjda med.
Mad River Canoe blev märket på kanoterna. Nu ligger det tre stycken Journey 167 på gården och vi väntar på två Explorer 16RX. Nu ska de användas och sedan kommer ett utlåtande på vad vi tycker om dem. Men de ser ut att vara väldigt fina och de kanoter som Oskar hade i sin uthyrning såg helt okej ut trotts att de hade 10 år på nacken.
Tanken med dessa kanoter är att de skall användas på guidade turer samt för uthyrning i vårt företag. Vi har en del gäster som hyr kanoter från oss och på egen hand paddlar i Lappland. Givetvis ska vi använda dem själva också. Flippa gör Storheden. Issa håller koll då vi kollar på prylar hos Bygg Max i Luleå.
En lånad bild från björnbloggen.Under vårarna är det ganska vanligt att björnen äter renkalv. På webbsidan, björnpredation, kan man följa forskningen och där se hur hårt trycket är på renkalvarna. Om jag har förstått allt rätt så försvinner betydligt mer kalv till björnen än vad både naturvårdsverket och renskötarna tidigare har trott.
Björnbloggen som den kallas i folkmun bjuder på underhållande bilder varvat med fakta. Bilder från skotrar som sitter fast, bäckar som ska korsas och livet där ute.
Tuoddar i Padjelanta nationalpark. Snöstorm och månsken.Nu har vi varit på väg mot mörkare tider en hel vecka. Den 21 Juni var årets längsta dag . Nu den första perioden märks inte så mycket men redan i slutet av Juli märker man hur kvällarna snabbt blir mörkare. Tänk så skönt med lite vinter igen.
Hela gruppen samlad i Nikkaluokta efter avslutad vandring från Abisko.Efter en veckas fjällvandring på Kungsleden har jag nu landat hemma i Jokkmokk. Med fem engelskmän och kvinnor har jag vandrat från Abisko till Nikkaluokta. Deltagarna kunde stoltsera med åldrar som 73år, 67år och ned till 48år. Imponerande!
Snöläget efter Kungsleden har varit mycket intressant. Under de första tre dagarna rådde alla fjällvandrare oss att vända om. Dalen var oframkomlig. Det var allt från forsande vatten i brösthöjd, stigar som var som älvar och 1,5 meter djup snö som man tydligen skulle möta efter leden. Många av historierna och råden vi fick var helt makalösa och skulle få minsta lilla nordpolsexpedition att te sig som en blek söndagspromenad.
Jag förklarade läget för gruppen och att vi tar en dag i taget dessutom är det ingen skam att vända. Alla mina deltagare var erfarna vandrare och hade förr varit med om både det ena och det andra. Med kaffe, te och trevliga samtal tuffade vi vidare in längs dalgången. Vi tog oss utan minsta lilla problem hela distansen som var planerad. Inga svåra vad men snöskor en dag igenom Tjäktjapasset var vår lösning. Sedan har vi inte slaviskt följt stigen och leden utan bäckar och jåkkar har passerats på de lämpligaste ställena.
Mellan Singi och Kebnekaise fick vi en riktig högsommardag. Klarblå himmel och gassande sol. På vägen ner till Nikkaluokta såg vi utslagna löv, blev myggbitna och mötte massor av folk. Under denna vecka har vi sett Fjälltätört, Rosling, Lapsk alpros, Fjällglim, Krypljung, olika vide som blommar, Fjällviol, Havsörn, Kungsörn, Alfågel, Fjällvråk, Blåhake, Snösparv, Fjällripa och mycket mer.
Nu är det massor av göromål här hemma. Stina har hittat lus på valparna, Rut ska paras i Norge, en av bilarna är paj och ska fixas, gräset klippas, ryggsäcken packas upp, hundslädar målas…och jag vill bara tillbaks upp till fjällen… En hel del blommor kommer igång såfort som snön försvinner. Här Krypljung. Går man tidigt på säsongen är det iregel myggfritt men kan istället vara blött bitvis. Nick sover. Han fick kanske 10 bilder då jag sov på luncherna men jag fick iallafall en bild av honom sovandes. Vi fick vandra totalt ca 10-12 km med snöskor. En riktig bonus för en vinterälskare. Vi banade oss väg igenom Tjäktjapasset med snöskor. Här ned några kilometer söder om själva passet. Vi bar med oss snöskor hela vägen. Man är en liten människa i ett storslaget landskap. Renarna släpper sina horn varje år. Dessutom är renen det enda hjortdjuret där båda könen har horn.
Tydligen så går Pitepalt hem även i Tyskland.Fick ett mail från en gäst häromdagen. De skickade bland annat en länk till sin blogg. I vintras var de med på en fyradagars hundspannstur med oss. Nu är jag ingen expert på att läsa tyska men jag förstår lite. De är i alla fall nöjda med turen vilket värmer otroligt!
