Så ligger jag ute på spåret igen. Denna gång med tre gäster och 19 hundar. Allt flyter fint med turen och nu ska jag strax ner i sovsäcken.
Vattenhålet underlättar verkligen. Vi slipper springa med snö och is för att få vatten. Även denna gång högg vi med yxa men nu är det nog läge för isborren. Isarna växer nämligen en hel del under vintern.
Efter marknaden råder ett konstigt lugn. På bygatan ligger lite tomma pappkartonger, korvpapper, någon utspilld öl och knallarna rasslar vidare mot nästa marknad. Livet återgår till det vanliga med den stora skillnaden att nu börjar dagarna bli ljusare och ljusare. Livet före och efter marknaden.
Vi har kört turer här hemma vid kenneln med gäster från såväl Sverige men även Indien, Tyskland, England, Frankrike osv. I år har vi inte bokat på lika hårt som vi brukar göra. Mindre dollar på kontot men å andra sidan har vi hunnit se lite av marknaden för en gångs skull! Marknaden är ju trots allt bara en liten bråkdel av vår vintersäsong.
I år har vi även planerat in lite luft mellan turerna. Idag han vi spatsera igenom marknadsområdet och titta på lite av det som säljes. Kommer inte ihåg när jag gjorde det senast. 3, 5 eller 8 år sedan?
Femundlöpet var en bra upplevelse och läropeng både för Stina och mig. Jag återkommer med en mer utförlig summering från löpet när det lugnat ner sig lite med marknadsjobben.
Nu drar vi strax söderut. Vet inte om jag kommer att hinna uppdatera bloggen. Kan ju alltid försöka. Annars kan ni följa oss på Femundlöpets hemsida under resultatservice. Ni hittar oss även på Facebook och där bland annat på Mattisblogg som är en ny facebooksida. Gilla den gärna!
Ha det gott så ska vi försöka med det samma trots sömnbrist, skavsår emellan skinkorna av allt springande, kalla fingrar av allt sockande oach allt annat elände som vi frivilligt utsätter oss för…
Flippa ligger bara 50 meter före mitt spann längs det krokiga spåret. Plötsligt hör jag hur hon skäller aggressivt bakom nästa kurva. När jag får ögonen på henne står hon med lågt huvud och försöer eya (stirra) fast en älg. En älg som med bakåtvikta öron signalerar att den är mycket irriterad när den kliver upp på spåret mot Flippa. Den hamnar nu mellan mitt spann och min kära lilla border collie. Utan att tänka mig för ropar jag snabbt ’Flippa HIIIIT’. Med et snabbt språng kastar hon sig rakt på älgens huvud och tacklar till den. Sedan innan älgen hinner reagera springer hon in mellan benen på den och jag tror hon nyper till den i ena hasen. Därefter kommer hon snabbt mot mig men vänder om framför mina ledarhundar som jag precis fått stopp på. Älgen kikar snabbt bakåt mot mig och lufsar sen in i skogen medan Flippa rusar fram på spåret bakom den vidare åt det håll vi tidigare var påväg. Allt gick ohyggligt snabbt. Flippa hade lika gärna kunnat bli sparkad. Hade hon själv fått välja skulle hon nog vallat älgen till mig o spannet. Själv hann jag varken bli rädd eller få adrenalin. Det gick helt enkelt för snabbt för en man som mig…