Norrsken hemma på torpet.Under de senaste nätterna har vi haft en hel del norrsken. En stunden rör det sig knappt. En smal svag sträng som ligger där på himlavalvet. Plötsligt så blir det kraftigare och det rör sig snabbt dansande och intensiteten växlar. Ibland har man tid att sätta sig och bara njuta. Andra gånger fortsätter man att mata hundar eller vad det nu var man gjorde. Lika plötsligt som det kom, lika plötsligt är det borta.
Hundspann och norrsken är en stor reseanledning för stor del av vinterns Lapplandsresenärer. Många kontaktar oss och frågar vilken vecka i vintern de skall komma när de skall se norrsken. Vilken tur de skall boka och i vilket område som är bäst. Det handlar om naturen så svaret blir enkelt. ’Vi har verkligen noll koll men ju längre tur man bokar desto större är möjligheterna att man får se norrskenet’.
Om Aurora Borealis som det heter på latin kan man läsa massor. Vi har sammanställt lite bilder, länkar och text om detta på vår företagssida. Så välkommen till Jokkmokkguidernas hemsida och läs mer om hundspann och norrsken. Kanske förbrukar vi allt norrsken innan säsongen sätter igång… 😉 Reflexerna i en stilla vattenyta får man sällan uppleva vintertid.
Fint besök från huvudstaden…Idag hade vi en medborgardialog i Jokkmokk igen apropå försöken att etablera ett Jokkmokk Mining District. Statssekreterare Håkan Ekengren var på plats och företrädde tydligen fyra ministrar. Jag satt där på min stol i salen tillsammans med många andra Jokkmokkare och tillika glesbygdsbor. Vi lever i en kommun som producerar elektricitet för 11 miljarder kronor per år eller ca 10% av Sveriges elförbrukning. Tillbaks får vi ca 18-29 miljoner kronor/år iså kallat glesbygds stöd. Vi har fått panta älvarna för för att få tillbaks kaksmulor som de har mage att kalla för stöd.
Dessutom huggs skogarna och transporteras ut ur kommunen. Luftrummet tas i anspråk av försvarsmakten och områden spärras av i form av skjutfält och tillfälliga skjutfält. Människor evakueras ut ur området när nato skal flygöva. Människor evakueras alltså från sina hem. Företag som Jokkmokkguiderna förbjuds på kort varsel att nyttja områdena för sin näring.
Håkan Ekengren står där och förklarar att alla människor behandlas lika inför lagen. Jag tvivlar på att ett sådant förfarande förekommer i områden där de själva bor. Vi vet ju vad som hände med försöket att göra en mineralinmutning på Annie Lööfs föräldrarhem.
’Det är långt härifrån till Bryssel, men än mycket längre från Bryssel och hit’ sjöng Ronny Eriksson en gång i tiden. Kanske beror Håkans diffusa svar på att han faktiskt har dålig kännedom om glesbygden och Norrland. Kanske skulle det vara nyttigt för dessa herrar om de lärde sig lite mer om situationen här ute i landet. Jag hoppas att fler Jokkmokkare förstår att detta är en glesbygdsfråga som ingen gruva kan rädda oss ifrån.
Dvärgbjörk nere i skogslandet.För varje dag som går ser man skiftningarna i naturen. Luften blir svalare, nätterna mörka men framför allt så börjar höstfärgerna lite smått komma. Det gröna ändras till gult, rött, orange och brunt. Det går fort och om några få veckor ligger löven på marken så nu gäller det att ligga i och ta vara på denna höst. När växten drar tillbaks klorofyllet ändrar färgen från grönt till gult och rött. Rallaros., Grisblomma, Mjölkört…kärt barn har många namn.
Xtreme heter denna kille.Nu börjar hundarna svara upp lite på träningen. De har lugnat sig något och jag tycker mig även märka att de sakta blir lite starkare och starkare fysiskt. Distanserna ökas sakta och vi gläds åt de fortsatt hyfsat låga temperaturerna.
Livet är trevligt, hundarna glada och goa. Bakom spannet hinner man tänka, lyssna på musik eller någon ljudbok. Det händer egentligen inte så mycket mer än att det är massor av timmar som är väldigt likartade. Likartade men sköna och vi får verkligen förmånen att se hösten komma. Att njuta av naturens årstidsskiftning. Ni får nog räkna med en del bilder från livet bakom hundarna även under denna hösten. Blir ni ändå inte less på alla slädhundsbilder så ta en koll på vår kennelhemsida, Working Husky Kennel. Lukas är en unghund som kom till oss som parningsvalp efter våran Umiak. Flippa övervakar spannet från fyrhjulingen. Eldar som kom till oss som 10,5 åring gillar att göra ljud… Eldar har lite svårt att förstå varför jag ber honom att vara tyst.
Norrlänningar eller Gotlänningar. Den urbaniserade människan som bor is torstäder har sin bild av oss glesbygdsbor. Kanske stämmer den inte alltid helt överens med verkligheten. Ett är då säkert och det är att det är nog tur att folk inte vet hur bra och kul vi har det. Då skulle det kanske inte vara den lugna glesbygd som det är idag.
