Kvällsfiske









Jokkmokks årliga höstmarknad var under den gångna helgen. Kitok och DeeVa spelade och stora pubkåtor var uppslagna. Lugna höstkvällar brukar vi kunna sitta i vår hundgård flera kilometer utanför samhället och lyssna på denna musik.
Höstmarknaden är en tillställning som är kopplat till många minnen. Det är då man på riktigt börjar märka att det blivit mörkare. Tempen börjar sjunka och de flesta lämnar sina sköna semestrar bakom sig för en höst med vardagens rutiner. För vår del så brukar det innebära att vårt arbete med gäster trappas av för att ersättas med annat.
Jokkmokks höstmarknad var nog i år den minsta jag någonsin sett. De senaste åren har den fått allt mer konkurrens från skördemarknaden i Boden 150 km längre ner efter älvdalen. Knallarna far dit folket är och där de kan göra bra affärer. Helt förståeligt. Just denna helg är annars perfekt för en marknad. Sista avlöningshelgen före älgjaktstarten.

Idag hade besöksnäringen i Jokkmokk ett arbetsmöte med FMV (Försvarets Materielverk) angående det utökade skjutfältet här i Jokkmokk. FMV har ansökt och fått igenom att ett område som är ca 3×7 mil periodvis får ett besöksförbud. Till mötet hade vi även fått med oss några representanter från stugägare/markägare. De som saknades var representanter från samebyarna. Personligen så anser jag att det är av absolut största vikt att alla beslut och överenskommelser sker i konsensus vad gäller alla parter som blir drabbade. Ingen skall behöva känna sig överkörd.
Från besöksnäringen så var vi tillmötesgående och önskade diskutera när under året dessa perioder skall läggas, hur långa de skall vara och hur många dagar per år detta handlar om. Vi ville även diskutera hur gränserna för detta området är draget. Från FMV’s sida hävdade man att beslutet om perioder osv. är taget av Länsstyrelsen och det är det vi skall förhålla oss till. Istället vill man samtala runt praktiska lösningar på hur området skall utrymmas då de skall skjuta. Inte hur vi skall kunna fortsätta att driva våran näring i området utan att bli påverkade negativt.
Läget kan väl beskrivas som tämligen låst där besöksnäringen nu måste arbeta vidare mot Länsstyrelsen för att få dem att se att även besöksnäringen faktiskt är en spelare att räkna med. Jag ser mycket hoppfullt på detta då flera av naturreservaten inom det tänkta skjutfältet är avsatta med syftet att främja friluftsliv och ekoturism. Det går klart och tydligt att läsa på respektive naturreservats hemsida.
Besöksnäringen är idag en näring som betyder allt mer för glesbygdskommuner när det gäller arbetstillfällen och kommunala skatteintäkter. Bara i Jokkmokks kommun växte besöksnäringen med 10,1% under 2014. Nu kan man inte börja rycka undan förutsättningarna från oss när vi väl har fått luft under vingarna. Så kan man helt enkelt inte behandla en glesbygdskommun där man under en lång period målmedvetet har arbetat för en möjlighet att försörja oss.
Vill ni följa och stödja arbetet med att värna om våra intressen så är ni välkomna att följa oss på facebookgruppen: Beslagta inte Jokkmokk. Givetvis behöver vi alla tänkbara initiativ och hjälp till att arbeta vidare med att värna om lokalbefolkningens, markägarnas, friluftslivets, renskötselns, besöksnäringens naturvårdens och många fleras intressen av att detta område inte beslagtages över våra huvuden av Försvarets Materialverk.

Jag har verkligen tur som har förmånen att få ha syrran, hennes kille och så givetvis deras barn så nära! Nu när barnen växer så blir det ju bara lättare och lättare att hitta på saker ute i markerna. Man kan träffas ofta även om man alltid tycker att det blir för sällan. Bara att ta vara på de dagar som ges helt enkelt. Leva och njuta!




Denna vecka var ganska blåsig. Vågor som mätte runt 70 cm och mer när det var som värst, vilket inte är speciellt muntert då man sitter i en öppen kanadensare. Under nästan två dagar gjorde vi annat än att paddla just pga av vinden. Näst sista dagen väntade vi hela dagen innan vi sent på eftermiddagen sköt ut kanoterna. Vågorna var fortfarande hyfsade och kanoterna skuttade hit och dit.
Nätterna börjar bli allt mörkare och man kan verkligen känna att hösten har kommit till Lappland. Röken från den falnande elden letar sig in i det öppna tältet och sticker lite gott i näsan. Ute från sjön hör man storlommen skria och vildmarkskänslan infinner sig på ett skönt sätt. Man somnar gott och äntligen är sovsäcken så där efterlängtat lagom varm och skön.






