Förfrågningarna och bokningarna inför den kommande vintern droppar sakta in. Ett par veckor är i princip redan fullbokade. Men många veckor lyser ännu som stora hål o kalendern. Vi hoppas på lite lagom med jobb så vi klarar oss men ändå tycker att tillvaron är gemytlig. Precis så som livet skall vara. Roligt och härligt!
Vi har träffat härliga människor och pratat om vattenkraftsepoken. Människor som har Luleälven som försörjning eller rekreationsområde. Vi har besökt demonstranterna vid Kallak. Just möten mellan människor på såna här resor är alltid intressant. Det berikar en besökares upplevelse.
Efter förra veckans arbete med gruvprotester så behövde jag komma ut. Personligen så känner jag mig nyladdad. Stina har tillsammans med Christian och Saltoluoktas personal varit värdar för 26 advokater. Även hon kom hem nyladdad. Nyladdad med intryck och naturupplevelser.
Under helgen samlades det 500 personer ute på Kallak. 500 personer som inte önskar en gruva. Det känns som att allt fler ser nackdelarna med en gruva här på vår bakgård.
Trapper Hunter har varit mycket slitstark med sin trelagers mjukplast. Den har gått många turer och givetvis blivit repig men inga alvarligare skador. Skrovet är flatbottnat vilket gör att den upplevs som mycket stabil på lugna vatten. Undersidan är helt slät varför jag tagit denna då jag själv farit efter små bäckar/älvar som är steniga. Inget kan haka fast så man far fram obehindrat över stock och sten.
Trapper Hunter är en liten kanot. Den rymmer inte speciellt mycket last om man är två som skall vara ute en längre period. Däremot så är den mycket lämplig för en person. Det är också därför som jag emellanåt kört den som solo och guidekanot på flera turer. Egentligen är den allt för långsam/trögpaddlad för att man skall köra den ensam.
Trapper Hunter gjordes i två modeller. En som mäter 520 cm på längden. Den Huntern som jag testat är den kortare varianten. Den längre har jag aldrig provat. Personligen skulle jag inte köpa denna kanot som ny igen. Dyker den upp begagnad för en rimlig peng så är det garanterat en slitvarg som tål mycket äventyr.
Första dagen följde Tor Henrik med sin kanot från Årrenjarka. När han vände fortsatte Flippa och jag vidare in i väglöst område. Kanoten har burits och svetten har lackat. Vid två tillfällen har vi haft björn runt oss om jag ska tro på Flippas signaler. Allt har inte bara varit lätt men det är exakt så det ska vara.
Turen gick från Årrenjarka. Först med kanoten under mig. Sedan med kanoten på mina axlar upp till Peuraure. Därifrån följde jag vattensystemet österut mot Karats. Mestadels paddlandes men även bärandes. Det har blivit massor av bra bilder och material till nått reportage och en paddelbeskrivning så det har inte enbart varit semester.
Det blir nån kortare guidning emellanåt. Annars så har det snickrats lite prylar. Prototyp till paddel och bärok till en av kanadensarna är klart. Nu kvarstår testningen av dessa. Annars så är hjortronplockningen riktigt rolig i år, men tiden vill inte räcka. Bären står på rad och nästan hoppar ner i hinken av sig självt!
