Working Husky Sammy och Xalo.Landade idag på Saltoluokta fjällstation och har fått en varm dusch, 3-rätters middag och en kall öl. Stina är här med 11 nya hundar som ska förstärka spannen inför den kommande turen. Maja kommer dock att få åka hem igen då hon inte är riktigt bra i halsen. Lika med Sammy som har skadat en tå. I bästa fall en bruten pulpa och i värsta fall en bruten tå.
Veckan har varit trevlig med tre gäster från Frankrike och Australien. Norrsken, uppförsbackar, trevliga samtal, snödrev och solsken. Med andra ord en hyfsat normal vecka. Nu har jag en dag för omlastning inför nästa vecka. Kanske hinner jag vila och dricka några liter te också. Här pausar våra slädhundar. Totte håller ett vakande öga över flocken. En Australiensare älskar att grilla kött. Lavskrikan är en trevlig gäst på fikaplatserna när man är nedan skogsgränsen. Vissa saker är självklara för oss i norr. Sådant som kan vara otänkbart för en fransman eller tysk. Working_husky_sammy_åker_sjuktransport
Working Husky Uschi och Xam sitter här och minglar under en lunchrast.Så har jag snabblandat hemma. Ny hundmat i slädarna, ny mat till gruppen, ny grupp, några fler hundar och så drar vi imorgon igen. Samma tur ett varv till innan det är dags att lasta för fjällen.
Senaste dagarna har vi färdats i området väster om Jokkmokk. Vi har kört ca 160 km under de fyra dagarna och lika mycket blir det den kommande turen.
Det har blåst en del kan man nog säga. Med tanke på hur det har fläktat här nere i skogen kan man ju bara gissa hur Stina har det uppe i Kebnekaise-Abiskofjällen. Det har nog gått bra för jag har inte hört något annat. Hon har ju vår sattelittelefon med sig så jag borde ju fått något meddelande ifall de fått stora problem.
Här kommer några bilder och sen ska jag sova gott efter 400 gr renkött, en liten wiskey, glass, te och godis! Följer med spänning både iditarod och Finnmarkslöpet som just nu pågår för fullt. Vi hade en del norrsken västerut från Laxholmen. Här har vi norrsken över stugan på Laxholmen där vi övernattade innan spannen styrdes österut mot Jokkmokk. Här har vi kommit undan den värsta vinden men det friskade på även här på Laddon. Skönt med skogsturer då man hittar fint lä i skogen där man kan elda och må gott. Working Husky Xalo övervakar rutinerna då vi kommit fram till en av kojorna.
Just nu borta på andra sidan Atlanten så går Yukon Quest, en 160 mil lång slädhundstävling. Den är inte längst i världen men kanske den tuffaste. Spåret går längs Yukon River och på dessa 160 mil är det 9 check points. Däremellan är man helt utelämnad till sig själv och sina hundar.
Man kan ju alltid drömma. Skulle jag få chansen att genomföra denna tävling med mina egna hundar skulle jag inte tackat nej. Vist skulle det behövas något år för förberedelser osv. men att få genomföra det löpet skulle vara en resa för livet gissar jag.
Om nu någon skulle snubbla över någon sponsor som villt kastar pengar runt omkring sig så kan ni ju tipsa om att vi har ett litet hål i vår budget…
Lyssna på musiken, se filmen nedan och dröm…det gör jag!
Working Husky Uffe får en sele dragen över huvudet. Den kall vara sååpass trång i halsen att man får tjorva och vrida lite innan den går över huvudet. Fullärd, jag? Absolut inte! Egentligen har jag vetat hur en hundsele ska sitta på hunden. Trots det så har jag successivt ändrat till att använda större och större selar. Fråga inte varför. Carina och Bibbi var med i höstas och tränade hundarna och kommenterade att vi hade stora selar. Jenki har även han kommenterat då vi jämfört. Ja, det är säkert flera som sagt men har jag lyssnat?
Problemet med en för stor hundsele är att den glider ut över bogbladen och påverkar hundens steglängd och rörelsemönster. Nu under förvintern testade vi att gå ner en storlek i princip rakt av på alla hundarna och det funkade super på de flesta.
En hundsele av rätt storlek skall inte vara lätt att trä över huvudet på hunden. Det skall vara lite bökigt. Samma då man tar av den. Man ska få böka lite! Vi använder selar från både Troll och från Dragråttan under vintrarna. Vissa hundar passar helt enkelt inte i trollselarna.
Under säsongen så ökar och minskar hundarna i vikt, fett och muskulatur. Ibland ligger en hund och pendlar mellan två storlekar. När vi kör långa körningar eller har tuffa perioder kan vi ibland byta storlek/modell på selarna på vissa hundar som vi vet går snett, kan få skav eller de som arbetar riktigt hårt.
Vad man kan lära sig av detta är egentligen att man aldrig kan lära sig tillräckligt mycket. Alltså, lyssna på vad andra har att säga. Dessutom så är det viktigt att man verkligen tillämpar sin kunskap och inte gör något annat än det man vet är rätt. Working Husky Totte samtalar med Lotta som var med på en tur 2011. Kanske säger Lotta något i stil med: Totte, jag lovar att springa i alla uppförsbackar idag om du står snällt då jag ska sela dig... Här är Working Husky Singla med en sele som är något för stor. Lite lång i ryggen samt att den har glidit ned för mycket på halsen anser jag numera.
Jowiks Flippa är ett arbetsmonster. Jag har aldrig förr sett en hund med sådant behov av att alltid aarbeta. Igår fick hon följa på en norrskenstur och nöjdare hund får man leta efter. Här innifrån kåtan. Hon älskar att springa med spannet, hälsa på gästerna, agera polis vid kåtan och hållla koll på allt från korv till slädhundarna som vilar framför släden.Flippa och Issa är våra två Border collies. De är totalt olika personligheter. Nu under den senaste veckan då tempen varit under -30C så har de fått stanna hemma från turerna. Issa trivs helt okej med det bara hon får lite klappar. Flippa däremot blir rastlös och måste få arbeta. Fäktagårdens Gissa som vi kallar för Issa. Hon är inte arbetsskygg men lite räddd för får, föredrar att recensera filmer från soffan istället för att jobba ute om det regnar eller är allt för kallt.