Working Husky Rut är besviken då Nuna’s Keewatin tydligt är för gammal för att göra DET…Med en löptik bak i bilen styrde vi mot Norge Carina och jag. Hemma på gården lämnade vi Carinas dotter, Alexandra med Stina. De skulle sköta kennel och antagligen avhandla massor av samtalsämnen.
I Norge hos Anne-Karin väntade Nuna’s Keewatin. En 12 år gammal hanhund med mycket intressant stamtavla. Vi drack kaffe och pratade hund medan Rut försökte förföra Keewatin men helt utan resultat.
Rut, vår löptik lyckades istället bryta sig ur hundgården. Vi plockar fram såg, hammare, spik och sedan repas hundgården. Keewatin fick inte stånd. Vi far till veterinären för att kolla om det finns livskraftig sperma hos honom men det går inte ens att tappa honom på det. ”Ingen reaktion, helt dött” som veterinären sa om själva apparaten.
Istället för att lämna henne där då oddsen för parning var allt för låga och risken att hon skulle bryta sig ut igen var för stor så fick Rut följa med hem. Oparad. Hur som helst så fick Carina och jag en trevlig utlandssemester. Vi såg Anja Persons pappa vara ute och cykla efter blå vägen i Tärnaby så vad mer kan man begära av en utlandsemester? En hundtransporter bakom en motorcyckel utrustad med sidovagn torde vara det optimala transportmedlet för upp till 6 hundar. Nuna’s Keewatin en snygg hund på 12 år med intressanta blodslinjer. Tyvärr aldrig nyttjad i avel men däremot använd som arbetshund.
Stina har just buskat en del av en isled som vi använder gansa flitigt.Efter en sen frukost studsade vi på skotrarna. Tillsammans med Tommy från Jokkmokks skoterklubb körde vi de första 1,5 milen. Han skulle buska leden och vi körde tillsammans och kollade isarna. Sedan fortsatte Stina och jag vidare mot en koja vi skulle städa i ordning.
På vägen hemåt körde vi via Pärlälven där vi träffade Karin. Hon var ute med sitt hundspann och två gäster. Vi drack lite kaffe tillsammans och fick oss en trevlig pratstund.
När vi kom hem hade vi besök av min syster med son och senare anslöt även Kenneth. Ganska lagom med en fika paus igen! Det kan nämligen aldrig bli för mycket fika norr om Polcirkeln. Därefter drog sedan Stina av gården med två ledarhundar, 3 unghundar och Svenne, den hunden som är ny här. Unghundarna är mellan 9-11 månader. De går nu 11 km och vi ska öka distanserna till 18 km med en timmes fika paus nu i veckan.
På min lott stod det att för första gången ta ut Chicks som är 8 månader och också ny hos oss. Jag tog med mig tre stabila hundar som hjälp. Det blev 2 km och hon gjorde allt hon kunde för att hålla draglinan sträckt. Det är oftast helt fantastiskt att se hur de unga hundarna fatta direkt vad som gäller!
Nu är klockan 02.20 på natten och jag ska dricka en stor mugg hett te. Sen är det nog läge att sluta de små gluggarna och vi kan lägga ännu en vanlig dag bakom oss. Nu tror jag att Stina har tittat lite för mycker på youtube... Vi mötte Karin och hennes alaskan huskisar i skogen. Hon var ute med två gäster på en fikatur. En mugg hett kokkaffe och hembakade bullar kan man ju inte tacka nej till! Här jobbar sig Karins hundspann hemmåt över den frusna sjön. Längst bak till höger går Team Luna-Tic's Chicks. Hon tjorvade bara lite de första metrarna. Sedan gick hon bra.
Här rastar vi hundarna i Hoting. Det är riktigt skönt att rulla norrut mot Lappland!Dagens etapp blev riktigt spännande och rolig. Vid mellantiden hörde jag att jag kört in en hel minut på Jenki. Då kändes loppet nästan som i hamn. Jag viste att mina hundar gick avsevärt mycket snabbare uppför redan första dagen. Idag borde de vara ännu större skillnad då mitt spann i princip inte påverkats ett dugg av tidigare dagars körning.
Plötsligt ser jag ett spann framför mig och snart är jag ikapp. Vi kör en bit sida vid sida och pratar med varandra. Jenkis spann är ganska slitet. Han gratulerar och jag tackar för en hund jag fått av honom. Freddy Kruger som Stina och jag har kunnat använda i vår avel. Sedan är det dags att dra igen för Stina kommer antagligen starkt flåsandes bakom oss någon stans.
Väl i mål står vi och pratar och plötsligt är Stina där. Hon fick dagens absolut snabbaste tid. Jag segrade med 10 sekunders försprång efter tre dagars körning. Stina tog silver och Jenki på bronsplats dryga minuten efter oss.
Just nu sitter vi hemma igen ca 800km norr om Åsarna. Vi har hälsat på Urban och hämtat två hundar. Svenne och Chicks. Svenne är grymt fin och har en intressant stamtavla för avel om han platsar i spannen. Jag lånar ut min sprintsläde till familjen Wahlbeg. Överväger att sälja den då jag hellre kör långa lopp.Neimans SVenne är en energisk kille. Gissar att han behöver träna på att koka kaffe i skogen... Rosa och Ulva som hade ömmande bogar markerar ingenting längre. De är pigga och glada. Vi kommer ändå att ge dem ca 1-2 veckors vila för säkerhetsskull. Bogskador skall man verkligen ta på största alvar.
Här stannar vi över en natt hemma hos Jenki innan vi drar ner till Åsarna. Vi föredrar att inte transportera hundarna allt för långt dagen innan tävlingen.Vi är nu nere i Åsarna och kör en hundspannstävling. Detta är korta distanser och i Stinas och min klass, 8-spann, kör man 3 dagar med 18 km/dag. Efter första dagens heat leder Jenki, regerande världsmästare i öppenklass med 19 sekunder före mig. Stina ligger hack i här 49 sekunder efter Jenki.
Våra hundar är egentligen avlade för längre tävlingar och körning i fjäll och skog. Det är fraktkörning av bagage och olika expeditioner som är huvudmålet.
Normalt bruka Jenki vara det spannet som kör lugnast fram till en mellantid och sedan rycker enligt vad vi hört. I år körde Stina in 1 minut på honom från mellantiden fram till mål och då har hon dessutom hunnit med att ligga en gång på sidan med släden och en gång har ledarhundarna varit bredvid spåret för att rulla sig i snön. Våra hundar är ju van fikapaus med kaffeeld!
Jenki har också haft lite tjorv med två av sina hundar. Mina hundar har också snappat en del snö och det har varit ganska varmt. Bakom oss kommer fler spann men det är ett litet glapp. Får man tjorv på spåret och kanske måste ta en trött hund i släden så förlorar man snabbt 1-2 minuter eller mer så förarna bakom har oss inom räckhåll utan tvekan! Kanske har de kört klokare idag och kommer imorgon.
Personligen så vet jag att både Stina och jag har bra spann. Våra hundar är vana att arbeta dagar i sträck och de tömmer sig inte helt utan sparar alltid. Däremot så saknar vi tävlingsrutiner och våra hundar har nog inte samma toppfarter utför. Dessutom så kör vi våra hundar lite annorlunda. Vi bromsar nog mer utför än många andra. Jag körde nämligen sist och såg av spåren att det var inte många som hade bromsat! Vi måste helt enkelt för våra hundars skull.
Folk här pratar om dåliga spår och uppförsbackar. Enligt våra mått så är det mest utför och platt och spåren har varit kanonbra! En stor eloge till tävlingsledningen som gör ett kanonjobb med ett mycket proffsigt arrangemang!
Från våra hundar kan vi rapportera att de är sömniga och vill gärna vila i släpvagnen nu på kvällen. Alla har ätit bra till hyfsat så som de brukar vara. När vi tar ut dem är de pigga, uppspelta och väldigt glada. Veterinären berömde dem för att de var lugna och lättsamma. Minuterna innan hundarna selas ut. Här är vi smått koncentrerade.Stina borstar belagen innan start. Vi borstar manuellt medans många andra har utrustning för betydligt mer dollar. Intressant att se hur andra gör.
Flippa och Stina väcks när vi kommit fram till Luleå. Glädjen över att vara i stan är total...Idag blev det ett stadsbesök i Luleå och en snabbvisit till Piteå. Vi handlade bara det vi behövde och for sedan hemåt. Jul-shoppings-hysterin är skrämmande! ’Folk ränner omkring som löpska lämmelhonor i neonbelysningan’ om man ska citera Pistvakt.
Hos Bibbi och Bosse fikade vi och där hälsade även Alexandra på. Trevligt! Nu, klockan 01:30 är hundarna matade, vi har borrat fast några stolpar i sjön, skoterbensin är tankat och en mugg rykande hett te väntar innan det är dags för sängen. Imorgon en ny dag med gäster på hundspannstur.
