Skotersafari
Utanför spåren är det löst men detta va den enda fastkörningen på 7mil så det gick ju riktigt lysande.
Tillbaks från verkligheten
Det har varit en tung säsong för mig. En av mina absolut tyngsta pga att jag dragits med ett par influensor. Kroppen har som inte varit riktigt pigg. Nu under slutet har jag däremot återhämtat mig väldigt bra. Åter är orken åter där.
Hemfärden från Saltoluokta är som vanligt alltid tråkig. Stina kom med bilen och segt packade jag ihop mina grejer. Stationens personal hjälpte oss att köra några spann över sjön och åter stod vi på asfalten.
Längtan tillbaks dit ut kom redan efter att par timmar hemma. Det bor utan tvekan en vagabond eller nomad i mina gener. Livet med hundarna. Livet på färd. Livet ’back to basic’. Livet lite avskiljt från den normala civilisationen. Livet där ute så som livet egentligen skall vara. Naturen, hundarna, enkelheten, äventyret, strapatserna, tröttheten på kvällen, stillheten… Nu är jag tillbaks från verkligheten. Tillbaks till Jokkmokk, det lilla samhället strax norr om Polcirkeln.
”Once infected with the sled dog mushing virus, there is no cure, there is only trail!”
Gate to Sarek nationalpark
Med mig på denna tur hade jag ett Belgiskt par och en kvinna från Norge. Ett trevligt gäng som vanligt och det har skrattats en hel del, också det som vanligt. Vi har erbjudits en hel del blöt och klabbig nysnö men även en del blå himmel och lite vind. Överlag bra väder men segt att köra i klabbsnön.
Under turen har vi mött seriösa kollegor som varit ute med sina hundspanns grupper. I Sitojaure camperade vi ihop med Jörg som är en trevlig kille från Arvidsjaur. I Saltoluokta träffade vi Olav och Kristin som är kollegor från Jokkmokk vilka vi jobbar en del ihop med.
Mindre kul är det att det finns bl.a. finska företag som kör rakt igenom nationalparkerna utan kommunikation med samebyarna och utan tillstånd. Det är just dessa illegala hundspannsarrangörer som bidragit till att numera måste alla, även privata, söka tillstånd för att få köra med draghund inom Laponia. Tyvärr.
Hundarna då. Jo, det går bra över lag. Just nu har jag 7 löptikar av 24 hundar. Alltså nästan var fjärde hund är i löpen. Hanhundarna är lite småkollriga i huvudena. Tikarna fjäskar och försöker att ställa upp sig. Aptiten är inte den bästa och det blir en del ylningskoncerter. Det har gått bra men det testar verkligen mina nerver en del med dessa löp. Nu skall vi iallafall hem och para två av tikarna och hemma finns 5 löptikar till varav en är på parning.
Hundspann och isfiske
Med mig på turen var Hanna och Clinton som kom från Nya Zeeland. De arbetar i Europa under några år och passar då på att resa. Sedan var Luise som kom från Tyskland. Hon gjorde ett stopp hos oss som en del av en längre resa på nordkalotten. Luise var för övrigt den ende av oss som lyckades att få fisk. Både öring och röding.
Säsongen drar sig mot sitt slut. Nu har jag varit på färd i 6 veckor och om en dryg vecka skall jag landa hemma på kenneln. Tillbaks till civilisationen med allt vad det innebär. Livet här ute är på många sätt så väldigt enkelt trotts att det ibland är ganska tufft och arbetsamt. Ett liv som jag verkligen trivs bra med. Ja, jag trivs hemma på torpet också men luffarlivet är något speciellt…
Explore Sarek nationalpark 2015
Från Saltoluokta lättade vi ankare och styrde in mot Sarekmasivet och Äphar området. Väl i övre Rapadalen ändrade vi vår plan och drog oss ned igenom Rapadalen mot Aktse. Hade vi gått mot Padjelantas öppna vidder skulle vi mött en annalkande storm där med ett ofrivilligt tältdygn som resultat (enligt väderprognos vilket även senare visade sig stämma i verkligheten).
Under de 8 dagar som vi luffat omkring har det totalt kommit 50-60cm nysnö. Vinden har dock hjälpt oss en del. Vi har fått planera om rutter och färdvägar ett flertal gånger under vår färd. Naturen har satt riktlinjerna som vi spelat efter. Vi spelade med naturen och inte emot den.
Gruppen har bestått av ett tyskt par, Daniel och Kristina som sedan tidigare korsat nationalparken både hit och dit till fots. Mikael en kille från Stockholm som rest mycket utomlands. Äldstemannen i gruppen, Hasse har kört hundspann på Svalbard och Grönland, skidrat till Nordpolen och hittat på en massa andra hyss. Tillsammans har vi nu varit på färd i 8 dagar med 33 av våra siberian huskies.
Hundarna har denna vecka varit ganska jobbiga. Två löptikar har kollrat till huvudena på några av hanhundarna. Dessutom så fick jag in sex nya hundar som varit med Stina den senaste tiden. Några av dessa har inte riktigt kopplat att vi skall vara tysta även precis innan start. Jag har fått motion av allt springande fram och åter för att förklara för dem att nu kör vi konceptet ’tysta starter’ trotts att vi är 5 spann samtidigt.
