När vi kom upp på berget får man fin utsikt över Luleälvens dalgång. Dimman höll sig kvar länge där nere efter den kalla natten.Nu är vintersäsongens första hundspannsjobb genomfört. Snön dök aldrig upp men det gjorde gästerna, ett trevligt par från Blekinge. Slädarna byttes mot vällastade fyrhjulingar. Hundarna selades som vanligt in framför och vi körde en fin tur.
Vårt läger slog vi upp på Lilla Luleälvens strand nedströms från Jokkmokk. Stina kom med bilen under kvällen med en del hundmat och lite annan utrustning. Vi åt middag tillsammans innan vi vid midnatt kröp in i tälten. Flippa var ganska trött och vägrade att ge mig plats i sovsäcken så vi fick trängas hela natten.
Att köra en tur med fyrhjuling istället för släde är annorlunda och fungerar. I brist på snö fungerar fyrhjulingarna bra men jag föredrar släde och nu måste snön komma snart. Det blev endel mörkerkörning då timmarna med dagsljus är få vid denna tid av året. Nattens mörker slöt sig kompakt runt oss och vår flammande lägereld. Flippa såg till att hon fick bästa platsen i min sovsäck. John ville kommunicera och mina ögonlock slog igen gång på gång. Tältlivet som hundspannsföraare i ett nötskal! Under natten hade den delvis isbelagda Luleälven bepudrats av lite nysnö. Sämre ställen för frukost finns! Fyrhjulingarna var vällastade med campingutrustning. Vi stannade och eldade under luncherna. Det är betydligt kallare att köra fyrhjuling än släde så värmen behövdes!
Många drömmer om att färdas igenom Sareks nationalpark med hundspann. Vi tar max 4 deltagare/grupp och vi pratar om vanligtvis 1 tur per år.Ännu ett bevis på hur viktigt det är med spetsprodukter som bygger image. Tack vare våra få turer in i Sareks nationalpark så blir vi placerade på världskartan. Sedan bokar de flesta gästerna ändå turer utanför nationalparkerna. Här kan ni läsa en artikel om Matti – Hundspannsguide i Sarek.
Vi saknar ännu tillstånd för den kommande vintern från Länsstyrelsen. Denna vecka fick vi svar på vår ansökan. De vill att vi nu ska spika rutterna som skall köras under den kommande vintern. Jag hävdar i sten att det inte går. Inför varje sarektur ringer jag till berörda samebyar som i detta fall oftast är Siergas. De säger vart de har sina renar, vilka områden som är känsliga och vart de vill att jag ska färdas med min grupp. Turen planeras alltså ofta i detalj dagarna innan avfärd. Vi pratar om en grupp på max 4 deltagare och vanligtvis en avgång/år.
Jag ser verkligen fram emot den nya Laponias förvaltningsorganisation. Vi är på väg mot tydliga spelregler och samerna får mer att säga till om så som det kanske ska vara. På sikt tror jag att detta blir bra både för renskötarna och för mig som guideföretag.
Jokkmokks kommun är lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans. Mitt lilla företag nyttjar idag stora delar av vår kommun samt delar av Arjeplog, Gällivare och Kiruna kommuner.Alla kommunpolitiker som vill vinna röster och som äskar bidragspengar ur någon strukturfond pratar om att besöksnäringen är prioriterad. Norrsken, kyla, midnattsol och mörker är ju gratis och sedan lite kokkaffe på det så tror man att besöksnäringen är igång.
Många av oss små aktivitetsföretag opererar över stora geografiska områden. Markområden som vi själva inte äger. Kalhyggen, vindsnurror, dämda älvar nya bilvägar och mycket mer kan plötsligt göra vår verksamhet omöjlig. Vi använder olika områden olika säsonger, olika delar av säsongerna, för olika produkter.
Idag har vi haft ett möte med Cissi som på uppdrag av Destination Jokkmokk tar fram ett utkast till vilka delar av Jokkmokks kommun som är viktiga för några av oss aktivitetsföretag. En mycket bra början till kartläggning av viktiga områden för oss.
Har Lapplands skogar och fjäll fostrat en Jokkmokksbo som står upp för sina rättigheter eller blir det en 'Kom ketchup så går vi!' Överkörd och mosad igen...På byn snackas det mycket om gruvans vara eller icke vara. Arga stämmor, glada människor, uppgivna röster, förväntansfulla, ledsna… Det rör om i känslorna för många. Bakgrunden är att ett engelskt företag vill etablera sig, eller snarare håller på att etablera en verksamhet i Jokkmokks kommun.
Rent generellt gillar jag inte detta med en gruva. Jokkmokk står idag för en levande samisk kultur, vidsträckta orörda skogar och fjäll. En gruva skulle ändra det fokuset, ändra imagen helt enkelt. Ändra en image som Jokkmokkguiderna idag lever av. Faktum är att Jokkmokk behöver fler arbetstillfällen och Jokkmokkguiderna har inga planer på att expandera. Vad gör man?
Som tur är så har många Jokkmokkare i bakhuvudet Vattenfalls svek mot bygden. Sveket att man satt huvudkontoret nere i vår huvudstad istället för här i avfolkningsbygden där vi har flest vattenkraftverk. Att företaget inte betalar skatt i Jokkmokks kommun. Frågor vi idag måste ställa oss är om gruvbolaget kommer att anställa lokal personal som skattar i kommunen? Kommer gruvbolaget att betala skatt i Jokkmokks kommun? Kommer gruvföretaget att ersätta renskötarna för förlorad betesmark och flyttleder? Kommer bolaget att strikt ansvara för miljökonsekvenser som kan komma att drabba hela Luleälven ner till bottennviken? Kommer Jokkmokk och Lappland att bli utnyttjat igen som så många gånger förr? Hur förhindrar vi detta?
I Tisdagens NSD var det ett reportage där vår kollega och vän Cissi som driver NatuLife och jag blev intervjuad om vad vi tyckte. Både hon och jag trycker på att det är viktigt med en mångfald av åsikter. För eller emot sakfrågan är oviktigt bara vi inte låter oss utnyttjas! Nu måste vi enas och ställa krav på politikerna så att de för vår talan. Inte som då man förhandlade med Vattenfall under tidernas begynnelse…
Det som är skrämmande är att gruvan antagligen kommer oavsett vad vi lokalt önskar! Ett engelskt företag kommer att dundra in här även om 100% av Jokkmokkarna säger nej! Är inte det ett tecken på att vi åter är på väg att blir överkörda och exploaterade? Kommer vi i Jokkmokk att stå med mössan i handen eller kommer vi att ställa oss upp och ställa krav?
Du som inte bor i Jokkmokk men inte vill att området skall exploateras vad kan du göra? Hjälp oss att utveckla besöksnäringen. När du fjällvandrar här så köp en lagad middag på en restaurang, hyr en stuga istället för att tälta, handla på den lokala sportbutiken, köp din mat här på affärerna, boka en guidad tur, ta med firman på en konferens till Jokkmokk eller köp med dig en låda lokalt förädlat renkött. Vi måste kunna visa att besöksnäringen är något att räkna med rent ekonomiskt. Att det kan ge stabila arbetstillfällen som är långsiktiga.
Jokkmokks historiska marknad är värd att besöka. Det finnns massor av föreläsningar, uppträdanden osv inne i byn under marknadsveckan.Jokkmokks marknad är utan tvekan på väg. Vi märker det igenom att vi får förfrågningar och bokningar. Många frågar efter boende vilket vi inte har. Då ska man kontakta Åsgårds Vandrarhem, Karin Elg som samordnar privatboendet under marknaden.
Om nu någon missat så är det så att varje år första torsdagen i februari startar Jokkmokks vintermarknad. Kanske onödigt att skriva det för en mer än 400-årig tradition är väl välkänd!?
För vår del innebär vintermarknaden att vi kör 100 – 200 gäster på olika kortturer. Ibland fler ibland färre. Nu kör Stina och jag inte allt själva utan vi får en hel del hjälp av några kollegor. Inför den kommande vintern kommer Sten och Tor-Henrik att hjälpa oss med sina egna hundar. Vi är alla egna företagare vilket lär vara tur. Fackföreningarna hade antagligen bränt säkringarna om de sett våra arbetsscheman. Oftast hinner vi endast vila någon timme per dygn. Tur att det bara är en vecka. En vecka fylld av hårt arbete, massor av trevliga samtal med gästerna runt lägerelden, kokkaffe och grillat fläsk.
Vi marknadsför oss med lite olika knep. Vi har bland annat en speciell landningssida för Jokkmokkguidernas vintermarknadsbesökare, ditt vi styr besökarna från annonser m.m. Dessutom har vi skrivit ihop endel historik runt vintermarknaden. Allt för attt dra trafik från sökmotorerna.
Bilder från hundspannsturer under Jokkmokksvintermarknad. Stens ledarhundar är redo ute efter spåret. Full fart i skogen bakom våra slädhundar. Sten kokar riktigt kokkaffe över på elden i tältkåtan. Stina är påväg hem med sitt hundspann och en barnfamilj som varit på sitt vintermarknads äventyr. Vi gör oss färdiga för avfärd från tältkåtan. Tre hundspann parkerade vid tältkåtan där vi lunchar.
